Kristendomens "särställning" är otydlig

Läste precis en artikel angående fajten mellan regeringen och Skolverket om kristendomens särställning i religionsundervisningen. Ett programråd på Skolverket hävdar att det knappt finns någon skillnad mellan förslagen. Björklund själv framställer å andra sidan skillnaden som enorm. Märkligt. Gissningsvis är det en kristdemokratisk seger som nu Björklund i egenskap av utbildningsminister måste manifestera. För den som bara följer nyhetsrapporteringen är det dock svårt att veta vad som egentligen skiljer myndighetens förslag från regeringens justering.

Min utgångspunkt är att i en globaliserad värld är det viktigt och modernt att alla religioner jämställs. Skolan ska inte signalera att kristendomen är överlägsen andra religioner. Vi lever trots allt i ett sekulärt och mångfacetterat land, därför är den principen viktig. Men ingen har påstått att svenska traditioner som har kopplingar till kristendomen ska försvinna ur skolan. Därför känns regeringens agerande mest omodernt och onödigt detaljpetigt.

Björklund jämför kristendomens särställning i religionsundervisningen med att elever lär sig svenska landskap framför andra länders och svensk historia mer än indisk. Det är en tunn och irrelevant argumentation. Religion har nämligen ingenting med svenskhet att göra. Svenskar kan tillhöra olika religioner och alla religioner kan finans i alla länder. Kristendomen har historiskt dominerat i Sverige, ja- men den svenska kontexten påverkar inte religionens grundfundament. Och det är väl det som ska studeras i religionskunskapen?

Jag uppmanar: ta ett steg tillbaka och hämta en gnutta sunt förnuft. Låt det julpyntas i skolorna och koppla gärna religionsundervisningen till detta. Låt traditioner lysa igenom. Men som sagt, vad jag förstår är det ingen som hävdar annorlunda. Vad skillnaden mellan Skolverkets förslag och regeringens invändning egentligen består av är jag fortfarande osäker på. Varför kristendomens särställning plötsligt blev en het debatt kan nog bara KD svara på...

Valbloggar på nt.se

Fram till valet bloggar jag på nt.se och tar ett uppehåll härifrån. Följ mig istället dagligen på nt.se/bloggar! Nu kör vi!

Att vända på oneliners

Såg precis att Socialdemokraternas och Moderaternas valaffischer har presenterats.
S: "466 000 arbetslösa vill inget hellre än att rycka in", "207 000 unga längtar efter att visa vad de går för" och "48 000 händer väntar på att ge dig en bättre välfärd".
M: "Bara ett arbetarparti kan fixa jobben", "Trygghet kräver mer än fler poliser" och "Alla Sveriges skolor måste få MVG".

Affischer säger oftast inte så värst mycket. Den här jämförelsen säger en hel del. Politiska budskap kan lätt tendera att bli klyschiga om de är för abstrakta och kompasslösa om de är för konkreta. Dessutom förstår jag om förvirring uppstått bland väljare när Moderaterna de senaste åren, högst medvetet, har försökt aspirera på klassiskt socialdemokratiska ord. Först var det "arbetarparti" (arbetarparti, inte arbetareparti- notera skillnaden), i våras kom "rättvisa" och nu drämmer de alltså till med "trygghet" och "tillsammans". Att det känns som ett hån har jag skrivit om tidigare. Jag ska inte ägna detta inlägg åt den diskussionen mer än att slänga ut frågan när Moderaterna någonsin har stått för att hålla ihop samhället och inte låta någon hamna efter? För det är i alla fall vad jag lägger i begreppet "tillsammans"...

Tillbaka till affischerna. Läs budskapen igen. För att sålla bland alla budskap och löften kan det förutom att analysera vilka värdeord partierna använder vara användbart att vända på oneliners. Jag läste Lena Sundströms bok "Saker jag inte förstår och personer jag inte gillar" under semestern, och hon gav just det tipset. Om motståndarna inte står för motsatsen är budskapet helt intetsägande. Varför gå till val på något som alla står för? Hittar inte partiet andra saker att lova och vilja än sådant som det andra alternativet också ska genomföra säger det ju indirekt att "egentligen finns det ingen specifik anledning att rösta just på oss". Exempel på intetsägande oneliners vore typ "Vi gillar demokrati" eller "I vårt landsting ska det finnas bra sjukvård". Varför ska man rösta på partiet med dessa affischer när vi vet att alla etablerade partier ställer upp på dessa budskap. Applicera vändmetoden på ovan nämnda valaffischer. Socialdemokraternas affischer säger väldigt konkret vad de vill göra. Det skiljer sig från Alliansens. Det går att vända på onlinern utan att det blir helknas. Men när jag vänder på Moderaternas kan jag inte låta bli att fnittra. Inget politiskt alternativ vill ha en dålig skola. De flesta talar om trygghet som något bredare än det polisen bidrar till (inte minst de rödgröna, det brukar annars vara ett typiskt borgerligt valutspel att lova fler poliser). Och uppenbarligen finns det två partier som kallar sig arbetar(e)parti som gör anspråk att vara det parti som fixar jobben.

Ett rätt ger jag dock Moderaterna. Det finns nog bara ett arbetareparti som faktiskt fixar jobben. Nämligen det som vågar vara aktivt och investera i jobb och projekt som medför arbetstillfällen. Inte det vars enda lösning på allt är skattesänkningar.

Småläskig burkadebatt

Jag tycker såklart att det är mycket bättre att man röstar på Folkpartiet än på Sverigedemokraterna, men i och med den debatt som FP nu har dragit igång undrar jag om de inte har skjutit sig själva i foten. Burka och niqab är faktiskt väldigt ovanligt i Sverige, så förslaget är ganska intetsägande. Men det har ett stort symbolvärde. Att döma av insändarsidor och debattforum verkar snarast SD-väljarna ha triggats. Är det värt det? Med tanke på att burka och niqab kanppt finns i Sverige? Förslaget ger upphov till fler frågor. Exempelvis, vad är nästa steg? Att förbjuda dessa religiösa plagg även när man går på stan? Eller är det att andra mer vanligt förekommande slöjor ska förbjudas?

I dagens NT, på insändarsidan vigd just åt detta ämne kan man läsa flera skribenter, bland annat centerns riksdagsledamot Staffan Danielsson, som jämför burka/niqab med luvor och tomtemasker. Jag tycker det är lågt och ovärdigt, och jag förstår om berörda känner sig kränkta. Jag vill här bara inflika att jag själv är ateist, är skeptiskt lagd vad gäller stora organiserade religioner eftersom de ofta för med sig att människor underkastar sig frihetsberövande auktoriteter och traditioner. Det är min privata åsikt. Jag skulle föredra en värld där burkor och Jehovas vittnen inte existerade. Men det gör de. Det accepterar jag. Here's why:

Religion är en mänsklig rättighet. Även som ateist värderar jag denna rättighet som okränkbar. Kompromisslös. Demokrati handlar om att leva upp till parollen om alla människors lika värde, i praktiken. Det gör man genom att låta alla människor utvinna samma rättigheter och skyldigheter utan att diskrimineras. En sådan rättighet är att kunna vistas på stan, så som du är. Med eller utan niqab. Däremot finns det självfallet olika skäl till att du inte kan kombinera din niqab med ett visst yrke. Men detsamma gäller ju din längd, hur stark du är, vilka språk du behärskar och mycket annat. Det finurligt vackra med demokrati är att man som genuin förespråkare inte kan utkräva vissa rättigheter för sig själv som sedan inte ska gälla andra.

Jag blir oerhört provocerad när KD-kandidaten i dagens NT säger sig vilja diskutera ett vidare förbud som även gäller offentliga platser. Ska vi börja göra en massa undantag vad gäller människors rättigheter undrar jag var det ska sluta? Varför ska jag tro att det slutar vid religiösa plagg? Kanske börjar det snart handla om etnicitet? Sexuell läggning? Hur ska man kunna ändra på det? Då handlar det inte längre om ett plagg man kan ta av och på, men det är fortfarande lika svårt- ja omöjligt- att kompromissa sin etnicitet eller sexuella läggning.

Det är möjligt att förslaget har lagts pga kommunikstionsfaktorer, inte alls pga religionen bakom niqab/burka. Klart är i alla fall att det inte går att lägga ett sådant förslag utan att en stor del av debatten som uppstår kommer att handla om religion. Om att "de inte hör hemma i vårt samhälle" att "det är ett uttryck för förtryck" och att "islam diskriminerar kvinnor". Så, vad har förslaget gett? Jo, en debatt om islam, många uttryck för islamofobi och triggande av SD-väljarna. Rätt puckat av ett liberalt parti att lägga ett sådant intetsägande förslag i valtider med SD på väg in i riksdagen, med andra ord.

Bostad är en rättighet!

Matchen

Fotbolls- VM och sommarkänslor

Det här är min favorittid på året, no doubt about it! Jag är säkert inte ensam, men jag blir så lycklig av sommartider. Sol, värme, rosévin, spontanitet och sena kvällar... Vart fjärde år, som i år, bjuds dessutom på världens största fest: fotbolls-VM! Ni som känner mig vet ju att jag äter, dricker, sover och andas fotboll (mer än vanligt) då. Lite tråkigt att Sverige inte är med i år, men det gör inte så mycket. Mitt lag är ju med, Portugal. Eftersom det till sist stod mellan Portugal och Sverige att överhuvudtaget kvalificera sig för årets mästerskap är jag något mindre ledsen över Sveriges miss.

Idag spelar Portugal mot Nordkorea. Borde vara en lätt match, men detta VM har visat att allt kan hända. Brasilien var exempelvis riktigt illa ute mot detta sorgliga land. Samtidigt har de regerande världsmästarna gått dåligt, Frankrike är (inte så förvånande) en katastrof, Argentina kan komma att torska pga en galen förbundskapten, och såväl Spanien som Tyskland har förlorat matcher. Innan VM måste jag erkänna att jag inte riktigt trodde på mitt Portugal. De har ett betydligt sämre lag än för 2 och 4 år sedan. Att Bosingwa och Nani saknas är rejäla kvalitetssänkningar dessutom. Mina farhågor besannades i den lama 0-0 matchen mot Elfenbenskusten. Men, med hänvisning till ovanstående underprestationer har mina förhoppningar tänts igen.

Viva Portugal! Ett bra mästerskap kan göra en förhoppningsvis underbar sommar perfekt. Jag hoppas på det och önskar er alla en riktigt trevlig sommar, även om jag säkert uppdaterar bloggen igen innan jag tar semester.