The end of an era- tack Eva!

Oj, det senaste ett och ett halvt året har verkligen sprungit förbi. I januari 2006 började jag att skriva krönikor i Folkbladet tillsammans med min vän Eva Edgren-Vikmång. Det har varit otroligt roligt och lärorikt. Men, mycket kan hända på ett och ett halvt år. Både jag och Eva har fått kommunpolitiska uppdrag, jag har återupptagit studierna, men framförallt har Eva gift sig och skaffat barn- en ganksa stor vardagsomvandling! Därför publicerades vår sista gemensamma krönika idag i Folkbladet (åtmisntone för den här gången!). Läs den nedan. Jag kommer dock att fortsätta att skriva själv. Det blir en utmaning, men jag ser fram emot att möta den. Till sist- ett stort tack till Eva! Låt oss ha många fikastunder utan press =)

"Eva&Teresa:Ett år när nyheterna var mångaNyligen avslutades den årliga politikerveckan i Almedalen. Den enklaste sammanfattningen kan göras mycket kort: nya talare i nya roller. Sossarna som ganska tysta oppositionsledare, och fyra borgerliga partier i regeringsställning som desperat försöker hålla ihop i en allians. Onekligen har mycket hänt under det senaste ett och ett halvt året sedan vi började skriva krönikor i Folkbladet tillsammans. Den största förändringen som skett i Sverige är naturligtvis valet. Efter det har politiken fått en ny inriktning och den politiska dagordningen har ändrats. Några saker vi har berört i tidigare krönikor är försämringar i a-kassan, ny skattepolitik som gynnar de mest förmögna och privatiseringar av skola och sjukvård. Dessa förändringar har regeringen påverkat direkt som utlovat i valrörelsen. Andra frågor är inte regeringens förtjänst. Att miljöproblematiken har blivit så uppmärksammad och toppar den internationella hitwwlistan är ett globalt fenomen. Detta har verkligen präglat det senaste året. Att olika produktionsbolag världen över skulle lyckas locka två miljarder tittare på en "rädda-världen-gala" känns inte alls lika sensationellt som det skulle ha gjort för drygt ett år sedan. Andra internationella angelägenheter har dessvärre inte utvecklats till det positiva. Fortfarande dör människor varje dag i väpnade strider i mellanöstern. Varje dag rapporterar nyhetssändningarna om de blodigaste striderna hittills. Många svälter i Darfur, samtidigt som befolkningen äter ihjäl sig på snabbmat i det stora landet i väst. Också på lokal nivå har förändringar skett. I Norrköping, liksom i många andra kommuner, har ett nytt parti gjort entré i fullmäktigeförsamlingarna. Sverige-demokraterna har förvisso inte varit så närvarande, men bara vetskapen om att så många väljare röstade på detta främlingsfientliga parti är en alarmerande utveckling för demokratin som vi måste ta på största allvar. Vår blick i backspegeln för också tankarna tillbaka till den första krönikan i januari 2006. För mycket har också hänt i våra privata liv. Till vår fasa har vuxenpoängen skenat iväg. Teresa har återupptagit studierna och köpt bostadsrätt. Och Eva (som leder överlägset i denna liga) har både hunnit gifta sig och skaffa barn. Dessutom har vi båda två fått kommunpolitiska förtroendeuppdrag. Som ni säkert förstår ser våra liv inte riktigt ut som de gjorde för ett och ett halvt år sedan. Därför är detta vår sista gemensamma krönika. Vi hoppas att ni har känt både glädje och ilska när ni läst våra spalter, så som vi önskade i vår första. Tack också för den respons vi har fått! Teresa kommer dock att fortsätta skriva krönikor, samma tid och samma plats. Vi önskar våra läsare en fortsatt trevlig sommar med mycket sol!Teresa Carvalho & Eva Edgren Vikmång"