Ivåras tog jag min efterlängtade universitetsexamen. Ännu har jag inte fått något jobb, och går liksom många andra unga människor i Sverige utan.
Den här terminen får jag min inkomst från CSN, eftersom jag fortsätter plugga i väntan och hoppet om att någon ska anställa mig. Men snart är det inte längre ett alternativ, och för andra finns inte möjligheten över huvud taget. Sverige ligger i det absoluta toppskiktet i EU vad gäller ungdomsarbetslöshet. För oss ser arbetsmarknaden väldigt mörk ut.
Stora delar av krisen tar sin utgångspunkt i finanskrisen, en kris som drabbat alla och vars uppkomst vi inte kunnat göra så mycket åt. Men parallellt har en annan kris, en jobbkris, växt fram som är den verkliga krisen för många som blivit varslade, uppsagda eller tagit en examen och inte får jobb. En jobbkris likt denna kan en regering med varierande engagemang och resultat försöka att hantera. Tyvärr har den svenska regeringen varit alldeles för passiv i arbetsmarknadspolitiken och istället låtit jobbkrisen växa. Högeralliansen har valt skattesänkningar för dem som har jobb och försämrade försäkringar för dem som står utan. Är det en vettig prioritering när arbetslösheten stiger och beräknas till rekordsiffror nästa år? Att moderaterna vill göra ytterligare en skattesänkning känns som ett hån. I tider som dessa måste jobben gå före skattesänkningar.
I somras var min faster på besök från Portugal. Hon berättade för mig att min kusin som är jämngammal med mig inte har samma problem som jag och andra unga i Sverige. Naturligtvis är inte Portugal skonade från finanskrisen, men där har den socialdemokratiske premiärministern José Socrates genom en reform sett till tygla ungdomsarbetslösheten. Där blir nämligen de flesta nyutexaminerade från högskolor i Portugal erbjudna avlönat praktikjobb. Det handlar om jobb under ett år inom en kommun eller myndighet som på något sätt anknyter till sin utbildning. Arbetsgivaren betalar halva lönen, staten den andra halvan. Det var en självklarhet för min kusin att ta ett sådant jobb, vilket gav erfarenhet och senare ett fast jobb på ett växande företag.
Jag säger inte att just denna modell också måste vara Sveriges. Och det är bara utbildade ungdomar som tjänar på reformen. Andra medel och betydligt större investeringar än planerat inom exempelvis komvux och yrkesutbildningar måste också till. Klart står ändå att det behövs drastiska åtgärder för att ungdomar ska få ett första riktiga jobb som ger välbehövlig erfarenhet. Vi har ett problem som är både akut och strukturellt. Att som högern peka på LAS och säga att både problemen och lösningarna finns i att försämra anställningsskyddet tror jag inte på. Det skapar inte fler jobb, utan leder i bästa fall till att Bosse, 59 år, får ge sitt jobb till någon yngre med hela arbetslivet framför sig. Solidariteten måste stärkas och bibehållas, så även mellan generationer på arbetsmarknaden. Och i kombination med en aktivare arbetsmarknadspolitik tror jag att vi kan få ett hållbarare samhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar