Jag tycker nog att jag är alldeles för ung för att kalla mig själv mötesproffs, men nog har jag hunnit få mig en del erfarenheter...
Det innebär bland annat att jag numera har lättare att gå in och ut ur ett möte, koppla på och koppla från det som sades. Men ibland är det svårt.... Speciellt när man kommer från ett möte och känner sig upprymd, inspirerad eller förbannad. Eller som idag: fullkomligt genomirriterad. Irriterad över mötesbeteenden, diskussionnivån, förlorad dyrbar tid, och över att det jag tänker på efteråt är irritationen snarare än den viktiga informationen jag fick under mötet!
Jag inser att detta är helt fel forum för att avreagera mig, men nåt måste jag skriva. Det är ju det min blogg är till för. Jag hade tänkt skriva om något helt annat, när jag tidigare under dagen kom på att det var dags för ett nytt blogginlägg. Men när jag började skriva rann orden bara av mig. Många av er som (förhoppningsvis) läser min blogg då och då förstår nog precis min känsla.
Så ni har förmodligen inte heller något emot att jag avslutar med ett:
IKWS/!? WSÅS#!!?=PNWSIKQA&S¤SUIA!!!!! Grrr...!!!
2 kommentarer:
"IKWS/!? WSÅS#!!?=PNWSIKQA&S¤SUIA!!!!! Grrr...!!!"...?
LOL
Får jag citera dig?
Jag tror det där är en sund reaktion. Dagen du börjar trivas för bra med mötesformalia och inte är upprörd längre är det nog dags att fundera över om du är så intresserad egentligen.
Att vara förbannad är förresten skitbra politiskt bränsle ;)
Haha, jo det går väl bra att citera mig =)
Tror du har helt rätt för övrigt, det är både sunt och nödvändigt att känna så ibland.
Skicka en kommentar