oink oink

Jag gillar kött. Dött kött, grillat men gärna lite blodigt, på en tallrik med god sås och timjanskryddade klyftpotatisar. MUMS! Fläskkött faller mig väl inte lika gott i smaken som lamm och nöt, men visst är det gott med en finfin fläskfilet eller korv med bröd?

Jag gillar kött, men glädjs inte på något sätt åt grisar som missköts. De senaste dagarna har vi bombarderats med bilder på döda grisar och trånga boxar. Ramaskri, folk ska sluta äta fläskkött. Jag tillhör knappast dem som står längst fram i protestkören, men jag applåderar naturligtvis inte heller djurplågeri. Det finns ingen anledning att plåga djur, tvärtom är det grymt på alla sätt och vis. Hur någon kan tycka annorlunda begriper jag mig inte på. Jag tittar ogärna på bilderna som kablats ut i hela landet under veckan, men spyr inte heller. Som jag förstår dör grisar typ varje dag, och underlaget hinner bli lite blött under natten när bonden sover några timmar. Jag påstår inte djurrättsalliansens upptäckter är felaktiga. Några bönder har uppenbarligen inte behandlar djuren som de förtjänar, men samtidigt tror jag att några bönder har blivit uthängda i onödan, vissa bilder nattetid har säkerligen varit missvisande.

Så var det klarlagt. Med det sagt vill jag komma till varför jag gör ett blogginlägg om detta: Jag förstår inte varför människor blir så jävla upprörda över grisar som ev borde ha lite torrare underlag, när det varje dag dör miljontals barn på grudn av svält och sjukdomar det finns botemedel för men som ingen vill tillhandaahålla! Varför kablas det inte ut sådana bilder varje dag? Var är kraven på att något ska göras för att rädda alla som lever i extrem fattigdom? Visst, de kraven kanske "go without saying"... Men det stör mig att jag vet hur mycket energi som har lagts på att vara förbannad över grisarna denna vecka. Jag är inte lika säker på att genomsnittssvensken ens i år har lagt lika mycket energi på att vara förbannad på vår orättvisa värld, och krävt en radikal förändring. Det gör mig ledsen.

Jag vill inte heller att grisarna ska lida. Men när jag i jul äter julskinka och prinskorv (för det kan ni skriva upp att jag ska!) tänker jag inte ödsla tankeverksmahet åt grisarnas välbefinnande, utan ägna en extra tanke åt lidande barn och ensamma männsikor. Det är det minsta jag kan göra.