Den 9 maj var det Europadagen, ett minne av en fredsbevarande uppgörelse för mer än ett halvsekel sedan. För ett år sedan uppmärksammades Europadagen ganska ordentligt, eftersom det var val till Europaparlamentet. Jag och många med mig talade då varmt för att Europapolitik inte får vara något separat som vi diskuterar vart femte år i samband med val, utan att det måste integreraras med övrig politik och ständigt vara närvarande i den politiska debatten. Men hur har det blivit efter valet? Ganska illa. Vi pratar visserligen om krisen som drabbat Grekland och som medför åtstramningar i Portugal, Spanien och Storbritannien. Men inte fasen pratar vi Europapolitik! Tråkigt tycker jag. För det händer mycket: Förbud mot köttklister, Lavallfallet är fortfarande akutellt, migrationspolitiken är alltid aktuell, likaså jordbrukssubventionerna och den begränsade aborträtten…
Men denna europapräglade månad bjuder även på mindre livsviktiga saker. I lördags var en stor dag för ett av mina starkaste intressen. Jag syftar på Champions League-finalen i fotboll. I år spelades finalen mellan Bayern Munchen och Internazionale. Oavsett vilket lag man håller på, är det inte fint att Europamästarna i klubbfotboll nu heter Internazionale? Jag njuter av det vackra symboliska värdet!
På lördag är det även dags för ett annat arrangemang som klingar Europa. Då är det Eurovision Song Contest. Semifinaler redan imorgon och på torsdag. Liksom fotboll har musik en förenande kraft, även när den inte är som bäst. Till skillnad från Champoins League är det i det här sammanhanget visserligen nationer som tävlar mot varandra, och politiken lyser tyvärr ofta igenom, och inte från sin bästa sida. Det är mycket kompisröstande och paktande. Man kan räkna stenhårt med att de skandinaviska länderna ger varandra poäng samt att Cypern ger sin tolva till Grekland och att Vitryssland ger sina högsta poäng till Ryssland. Men jag hoppas och vill ändå tro att de allra flesta TV-tittare och schlagerfantaster hittar sina favoriter baserat på musiken snarare än vilket land som står bakom. En förhoppning om att ett sådant tänk syns på poängtavlan är att nya röstregler har börjat gälla. Själv måste jag erkänna att jag har vissa principer i mitt eget röstande. Eller, rättare sagt, jag har en princip om att inte rösta på Vitryssland. Det medför inga problem, för de har inget bra bidrag, men även om de hade haft det hade jag bojkottat dem. I övrigt är jag öppen. Jag har inte riktigt bestämt mig för en favorit ännu, men om jag ska tippa hur jag tror att det går ligger nog Azerbadjan, Israel och Tyskland bra till. Vad tror du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar