Kristendomens "särställning" är otydlig

Läste precis en artikel angående fajten mellan regeringen och Skolverket om kristendomens särställning i religionsundervisningen. Ett programråd på Skolverket hävdar att det knappt finns någon skillnad mellan förslagen. Björklund själv framställer å andra sidan skillnaden som enorm. Märkligt. Gissningsvis är det en kristdemokratisk seger som nu Björklund i egenskap av utbildningsminister måste manifestera. För den som bara följer nyhetsrapporteringen är det dock svårt att veta vad som egentligen skiljer myndighetens förslag från regeringens justering.

Min utgångspunkt är att i en globaliserad värld är det viktigt och modernt att alla religioner jämställs. Skolan ska inte signalera att kristendomen är överlägsen andra religioner. Vi lever trots allt i ett sekulärt och mångfacetterat land, därför är den principen viktig. Men ingen har påstått att svenska traditioner som har kopplingar till kristendomen ska försvinna ur skolan. Därför känns regeringens agerande mest omodernt och onödigt detaljpetigt.

Björklund jämför kristendomens särställning i religionsundervisningen med att elever lär sig svenska landskap framför andra länders och svensk historia mer än indisk. Det är en tunn och irrelevant argumentation. Religion har nämligen ingenting med svenskhet att göra. Svenskar kan tillhöra olika religioner och alla religioner kan finans i alla länder. Kristendomen har historiskt dominerat i Sverige, ja- men den svenska kontexten påverkar inte religionens grundfundament. Och det är väl det som ska studeras i religionskunskapen?

Jag uppmanar: ta ett steg tillbaka och hämta en gnutta sunt förnuft. Låt det julpyntas i skolorna och koppla gärna religionsundervisningen till detta. Låt traditioner lysa igenom. Men som sagt, vad jag förstår är det ingen som hävdar annorlunda. Vad skillnaden mellan Skolverkets förslag och regeringens invändning egentligen består av är jag fortfarande osäker på. Varför kristendomens särställning plötsligt blev en het debatt kan nog bara KD svara på...

Valbloggar på nt.se

Fram till valet bloggar jag på nt.se och tar ett uppehåll härifrån. Följ mig istället dagligen på nt.se/bloggar! Nu kör vi!

Att vända på oneliners

Såg precis att Socialdemokraternas och Moderaternas valaffischer har presenterats.
S: "466 000 arbetslösa vill inget hellre än att rycka in", "207 000 unga längtar efter att visa vad de går för" och "48 000 händer väntar på att ge dig en bättre välfärd".
M: "Bara ett arbetarparti kan fixa jobben", "Trygghet kräver mer än fler poliser" och "Alla Sveriges skolor måste få MVG".

Affischer säger oftast inte så värst mycket. Den här jämförelsen säger en hel del. Politiska budskap kan lätt tendera att bli klyschiga om de är för abstrakta och kompasslösa om de är för konkreta. Dessutom förstår jag om förvirring uppstått bland väljare när Moderaterna de senaste åren, högst medvetet, har försökt aspirera på klassiskt socialdemokratiska ord. Först var det "arbetarparti" (arbetarparti, inte arbetareparti- notera skillnaden), i våras kom "rättvisa" och nu drämmer de alltså till med "trygghet" och "tillsammans". Att det känns som ett hån har jag skrivit om tidigare. Jag ska inte ägna detta inlägg åt den diskussionen mer än att slänga ut frågan när Moderaterna någonsin har stått för att hålla ihop samhället och inte låta någon hamna efter? För det är i alla fall vad jag lägger i begreppet "tillsammans"...

Tillbaka till affischerna. Läs budskapen igen. För att sålla bland alla budskap och löften kan det förutom att analysera vilka värdeord partierna använder vara användbart att vända på oneliners. Jag läste Lena Sundströms bok "Saker jag inte förstår och personer jag inte gillar" under semestern, och hon gav just det tipset. Om motståndarna inte står för motsatsen är budskapet helt intetsägande. Varför gå till val på något som alla står för? Hittar inte partiet andra saker att lova och vilja än sådant som det andra alternativet också ska genomföra säger det ju indirekt att "egentligen finns det ingen specifik anledning att rösta just på oss". Exempel på intetsägande oneliners vore typ "Vi gillar demokrati" eller "I vårt landsting ska det finnas bra sjukvård". Varför ska man rösta på partiet med dessa affischer när vi vet att alla etablerade partier ställer upp på dessa budskap. Applicera vändmetoden på ovan nämnda valaffischer. Socialdemokraternas affischer säger väldigt konkret vad de vill göra. Det skiljer sig från Alliansens. Det går att vända på onlinern utan att det blir helknas. Men när jag vänder på Moderaternas kan jag inte låta bli att fnittra. Inget politiskt alternativ vill ha en dålig skola. De flesta talar om trygghet som något bredare än det polisen bidrar till (inte minst de rödgröna, det brukar annars vara ett typiskt borgerligt valutspel att lova fler poliser). Och uppenbarligen finns det två partier som kallar sig arbetar(e)parti som gör anspråk att vara det parti som fixar jobben.

Ett rätt ger jag dock Moderaterna. Det finns nog bara ett arbetareparti som faktiskt fixar jobben. Nämligen det som vågar vara aktivt och investera i jobb och projekt som medför arbetstillfällen. Inte det vars enda lösning på allt är skattesänkningar.

Småläskig burkadebatt

Jag tycker såklart att det är mycket bättre att man röstar på Folkpartiet än på Sverigedemokraterna, men i och med den debatt som FP nu har dragit igång undrar jag om de inte har skjutit sig själva i foten. Burka och niqab är faktiskt väldigt ovanligt i Sverige, så förslaget är ganska intetsägande. Men det har ett stort symbolvärde. Att döma av insändarsidor och debattforum verkar snarast SD-väljarna ha triggats. Är det värt det? Med tanke på att burka och niqab kanppt finns i Sverige? Förslaget ger upphov till fler frågor. Exempelvis, vad är nästa steg? Att förbjuda dessa religiösa plagg även när man går på stan? Eller är det att andra mer vanligt förekommande slöjor ska förbjudas?

I dagens NT, på insändarsidan vigd just åt detta ämne kan man läsa flera skribenter, bland annat centerns riksdagsledamot Staffan Danielsson, som jämför burka/niqab med luvor och tomtemasker. Jag tycker det är lågt och ovärdigt, och jag förstår om berörda känner sig kränkta. Jag vill här bara inflika att jag själv är ateist, är skeptiskt lagd vad gäller stora organiserade religioner eftersom de ofta för med sig att människor underkastar sig frihetsberövande auktoriteter och traditioner. Det är min privata åsikt. Jag skulle föredra en värld där burkor och Jehovas vittnen inte existerade. Men det gör de. Det accepterar jag. Here's why:

Religion är en mänsklig rättighet. Även som ateist värderar jag denna rättighet som okränkbar. Kompromisslös. Demokrati handlar om att leva upp till parollen om alla människors lika värde, i praktiken. Det gör man genom att låta alla människor utvinna samma rättigheter och skyldigheter utan att diskrimineras. En sådan rättighet är att kunna vistas på stan, så som du är. Med eller utan niqab. Däremot finns det självfallet olika skäl till att du inte kan kombinera din niqab med ett visst yrke. Men detsamma gäller ju din längd, hur stark du är, vilka språk du behärskar och mycket annat. Det finurligt vackra med demokrati är att man som genuin förespråkare inte kan utkräva vissa rättigheter för sig själv som sedan inte ska gälla andra.

Jag blir oerhört provocerad när KD-kandidaten i dagens NT säger sig vilja diskutera ett vidare förbud som även gäller offentliga platser. Ska vi börja göra en massa undantag vad gäller människors rättigheter undrar jag var det ska sluta? Varför ska jag tro att det slutar vid religiösa plagg? Kanske börjar det snart handla om etnicitet? Sexuell läggning? Hur ska man kunna ändra på det? Då handlar det inte längre om ett plagg man kan ta av och på, men det är fortfarande lika svårt- ja omöjligt- att kompromissa sin etnicitet eller sexuella läggning.

Det är möjligt att förslaget har lagts pga kommunikstionsfaktorer, inte alls pga religionen bakom niqab/burka. Klart är i alla fall att det inte går att lägga ett sådant förslag utan att en stor del av debatten som uppstår kommer att handla om religion. Om att "de inte hör hemma i vårt samhälle" att "det är ett uttryck för förtryck" och att "islam diskriminerar kvinnor". Så, vad har förslaget gett? Jo, en debatt om islam, många uttryck för islamofobi och triggande av SD-väljarna. Rätt puckat av ett liberalt parti att lägga ett sådant intetsägande förslag i valtider med SD på väg in i riksdagen, med andra ord.

Bostad är en rättighet!

Matchen

Fotbolls- VM och sommarkänslor

Det här är min favorittid på året, no doubt about it! Jag är säkert inte ensam, men jag blir så lycklig av sommartider. Sol, värme, rosévin, spontanitet och sena kvällar... Vart fjärde år, som i år, bjuds dessutom på världens största fest: fotbolls-VM! Ni som känner mig vet ju att jag äter, dricker, sover och andas fotboll (mer än vanligt) då. Lite tråkigt att Sverige inte är med i år, men det gör inte så mycket. Mitt lag är ju med, Portugal. Eftersom det till sist stod mellan Portugal och Sverige att överhuvudtaget kvalificera sig för årets mästerskap är jag något mindre ledsen över Sveriges miss.

Idag spelar Portugal mot Nordkorea. Borde vara en lätt match, men detta VM har visat att allt kan hända. Brasilien var exempelvis riktigt illa ute mot detta sorgliga land. Samtidigt har de regerande världsmästarna gått dåligt, Frankrike är (inte så förvånande) en katastrof, Argentina kan komma att torska pga en galen förbundskapten, och såväl Spanien som Tyskland har förlorat matcher. Innan VM måste jag erkänna att jag inte riktigt trodde på mitt Portugal. De har ett betydligt sämre lag än för 2 och 4 år sedan. Att Bosingwa och Nani saknas är rejäla kvalitetssänkningar dessutom. Mina farhågor besannades i den lama 0-0 matchen mot Elfenbenskusten. Men, med hänvisning till ovanstående underprestationer har mina förhoppningar tänts igen.

Viva Portugal! Ett bra mästerskap kan göra en förhoppningsvis underbar sommar perfekt. Jag hoppas på det och önskar er alla en riktigt trevlig sommar, även om jag säkert uppdaterar bloggen igen innan jag tar semester.

Att vara frisk nog att orka vara sjuk

Ibland sägs det att man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Jag har upplevt innebörden av det tidigare i livet, och blev nyligen påmind om vad det betyder. Jag har råkat ut för någon mystisk huvudvärk som jag har lidit av konstant i flera veckor. Det är inget livsallvarligt, och jag vill inte dramatisera situationen. Men de senaste veckorna har tankar åter väckts om hur stelbent och onödigt hård vården kan vara mot den som drabbas av sjukdom.

Jag har fått genomgå en massa olika tester, röntgen och behandlingar för att gå till botten med min huvudvärk. Inte en enda gång har det varit på läkarens initiativ. Jag har frågat, läkaren viftat bort, jag har frågat om motivering, han har remitterat. Det krävs en hel del ork för klara av en sådan cirkus. Saknar man orken eller någon annan som orkar åt en kan man inte vara säker på att få den hjälp man har rätt till. Så ser det ut idag, låt oss vara ärliga. Jag har sett det förr, jag hör andra som har liknande historier. Det har blivit en sanning att man måste vara frisk nog att orka vara sjuk. Jag tycker det är en oacceptabel bild som hör hemma i ett hårt och kallt samhälle. Jag hoppas att Sverige efter september väljer en annan färdriktning. Nej, jag påstår inte att ett rödgrönt landsting per automatik är undantagen sådan här problematik, men återigen: det handlar om färdriktining. En politisk styrning som strävar efter ett varmare och medmänskligare samhälle med mer resurser i den gemensamma välfärden har mycket bättre utsikter att lyckas.

Att man typ behöver bläddra i förordningar för att på ett korrekt sätt fylla i försäkringskassans blanketter och att upptrappningen tillbaka i arbete helt saknar flexibilitet är andra "hinder" man man möter vid sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga. Men det får nog bli ett eget blogginlägg framöver.

Maj = Europas månad

Den 9 maj var det Europadagen, ett minne av en fredsbevarande uppgörelse för mer än ett halvsekel sedan. För ett år sedan uppmärksammades Europadagen ganska ordentligt, eftersom det var val till Europaparlamentet. Jag och många med mig talade då varmt för att Europapolitik inte får vara något separat som vi diskuterar vart femte år i samband med val, utan att det måste integreraras med övrig politik och ständigt vara närvarande i den politiska debatten. Men hur har det blivit efter valet? Ganska illa. Vi pratar visserligen om krisen som drabbat Grekland och som medför åtstramningar i Portugal, Spanien och Storbritannien. Men inte fasen pratar vi Europapolitik! Tråkigt tycker jag. För det händer mycket: Förbud mot köttklister, Lavallfallet är fortfarande akutellt, migrationspolitiken är alltid aktuell, likaså jordbrukssubventionerna och den begränsade aborträtten…

Men denna europapräglade månad bjuder även på mindre livsviktiga saker. I lördags var en stor dag för ett av mina starkaste intressen. Jag syftar på Champions League-finalen i fotboll. I år spelades finalen mellan Bayern Munchen och Internazionale. Oavsett vilket lag man håller på, är det inte fint att Europamästarna i klubbfotboll nu heter Internazionale? Jag njuter av det vackra symboliska värdet!

På lördag är det även dags för ett annat arrangemang som klingar Europa. Då är det Eurovision Song Contest. Semifinaler redan imorgon och på torsdag. Liksom fotboll har musik en förenande kraft, även när den inte är som bäst. Till skillnad från Champoins League är det i det här sammanhanget visserligen nationer som tävlar mot varandra, och politiken lyser tyvärr ofta igenom, och inte från sin bästa sida. Det är mycket kompisröstande och paktande. Man kan räkna stenhårt med att de skandinaviska länderna ger varandra poäng samt att Cypern ger sin tolva till Grekland och att Vitryssland ger sina högsta poäng till Ryssland. Men jag hoppas och vill ändå tro att de allra flesta TV-tittare och schlagerfantaster hittar sina favoriter baserat på musiken snarare än vilket land som står bakom. En förhoppning om att ett sådant tänk syns på poängtavlan är att nya röstregler har börjat gälla. Själv måste jag erkänna att jag har vissa principer i mitt eget röstande. Eller, rättare sagt, jag har en princip om att inte rösta på Vitryssland. Det medför inga problem, för de har inget bra bidrag, men även om de hade haft det hade jag bojkottat dem. I övrigt är jag öppen. Jag har inte riktigt bestämt mig för en favorit ännu, men om jag ska tippa hur jag tror att det går ligger nog Azerbadjan, Israel och Tyskland bra till. Vad tror du?

Tapas och mediciner

Sommaren är här! Igår blev det Halvars-premiär. Jag var där med mamma och min systerdotter Nelly som fick smaka mosters mjukglass. Gott!

Ikväll ska jag med syster och två kompisar till La Uva. Love that place! Speciellt kalvgrytan, vitlökskycklingen och de baconinlindade dadlarna! Som tur är ingår allt detta i den ihopkomponerade menyn för minst tre personer :-)

För övrigt har jag haft ont i huvudet sedan i söndags. På sjukvårdsupplysningen kunde de inte råda mig till någonting mer än att kanske gå till optikern. Jag vet att jag är lite lite närsynt, men optikern tyckte inte att huvudvärken borde bero på det. Blir kanske vårdcentralen på måndag. Blä. While on the subject: blir sjukt irriterad när man måste åka över halva stan till massa olika apotek för att hämta ut receptbelagda mediciner för att de privata inte har koll på vad som finns inne hos andra än deras egna butiker. Innan utförsäljningen kunde de säga precis vart man skulle åka om de inte fanns inne där man ville hämta ut. Nu är det en jäkla chansning, och uppenbarligen behöver man bil för att undvika att apoteksbesök ska bli en halvdagsaktivitet.

Men men...Hoppas lite tapas kan bota min huvudvärk!

Trevlig helg!

Min krönika i Folkbladet: Marknaden klarar inte bostadsbristen

Här kan ni läsa min krönika i dagens Folkblad. Den handlar kort och gott om att marknaden inte fixar bostadspolitiken och dagens akuta brist på egen hand. Vad gör regeringen? Ingenting! 3 av 4 allianspartier har inte ens någon bostadspolitik (i alla fall ingen som man kan läsa om på deras repsektive hemsidor). I krönikan lyfter jag tre saker som är viktiga för att möta bostadsbristen, som framförallt drabbar unga. Glädjande nog har de rödgröna partirna bostadsproblematiken på allvar. Det är dags för en regering som tar unga vuxna på allvar, en regering som investerar i framtiden!

Zlatan-staty i Rosengård

En partikamrat och s-studentkollega till mig har föreslagit att man reser en Zlatan-staty i Rosengård. Det kan tyckas vara en udda och banal valfråga. Men Adrian Kaba som ligger bakom förslaget är ganska ensam i Malmös politiska kretsar om att vara uppvuxen och bo kvar i Rosengård. Han känner Rosengård. Han vet vad Zlatan betyder för Rosengård. Vi andra kan kanske förstå på ett abstrakt plan att Zlatan är en fantastisk symbol för Rosengård, men att förslaget (som S i Malmö har ställt sig bakom) kommer från Adraian Kaba gör mig stolt. Jag tycker att det förtjänar att uppmärksammas.

Jag passar även på att önska Adrian lycka till i riksdagsvalet, skulle vara bra med en Rosengård- representant!

SD:s Markus Wiechel bloggar om mig och om att avskaffa DO

Såg på den lokale Sverigedemokraten Markus Wiechels blogg att han kommenterat debatten på Ebersteinska 19/4. Läs här. Wiechel uttrycker att han är besviken för att jag påstår att SD:s politik inte är förenlig med principen om alla människors lika värde. Jag står fast vid det. Att säga att alla människor är lika mycket värde kan de flesta göra. Men om det verkligen ska betyda något måste det också synas i praktisk handling. Annars är det bara tomma ord utan den substans som jag anser att parollen förtjänar. Hur syns det i praktiken då? Jo, genom att alla människor utvinner samma rättigheter och att vi försöker dra samhället i en riktning där alla människor bemöts med samma respekt och tolerens även om alla inte är som jag, eller betraktas som "svensk". Detta uppnår inte SD:s politik. Istället är människors rättigheter direkt härleddda från människors etnicitet och kulturella bakgrund. Att acceptera olikheter och mångfald är inte samma sak som att säga att alla inte ska behöva lyda svenska lagar. Ibland försöker SD få det att låta så. Inget kunde vara mer absurt. Naturligtvis ska alla följa samma lagar i landet. Men det SD vänder sig emot är egentligen inte det (eftersom alla faktiskt lyder under samma lagar), utan mångfalden av människors kulturella bakgrunder etniska tillhörigheter (kultur är enligt något statiskt enligt SD, kopplat till varifrån man kommer). Man ska assimileras och rensa bort drag av icke-svenskhet. Jag begriper inte hur det ska gå till. Det gör nog inte SD heller, och därför blir deras enkla svar: ut med dem, och stoppa andra från att komma hit. Sen tycker jag att mångfald berikar, det gör inte SD.

Jag ser också på Wichels blogg att han vill väljas in i riksdagen för att avveckla Diskrimineringsombudsmannen (DO). Läs längst ner här, ang jämlikhet. Hur kan man gå till val på en sådan sak och sedan med trovärdighet påstå att man inte är fämlingsfientlig? Alltså, för mig är det att säga: vi vill inte lägga skattepengar på att förebygga och hjälpa människor som har blivit diskrimineriade. Och det är ju ta mig tusan en acceptans av diskriminering som fenomen. Vidirgt! Ju mer diskriminering som finns i samhället, ju sämre mår demokratin. SD vill uppenbarligen inte jobba för en mer välmående demokrati (alltså ett sammheälle med mindre diskriminering) där alla har samma rättigheter och bemöts med samma respekt och tolerens. Det är utifrån detta resonemang jag har sagt, och kommer fortsätta att säga, att SD inte lever upp till parollen om "alla människors lika värde".

Vidare nämner Wichel i bloggupplägget också en debatt från Europaparlamentvalrörelsen då jag deklarerade inledningsvis att S aldrig kommer att samarbeta mot SD. Det var min och SSU Östergötlands första debatt mot SD, och det kändes viktigt att låta väljarna få tydliga besked. Jag fick oerhört varma applåder och många uppmuntrande kommentarer efteråt. Wiechel får tycka att det var sorgligt och omoget om han vill. Vid den tidpunkten spekulerades det väldigt mycket kring hur de etablerade partierna skulle hantera en situation där SD blir vågmästare. Jag gav svar på hur S kommer göra, och bollade över frågan till det borgerliga blocket utan att få svar. Idag är det inte en lika het fråga, de flesta partier har uttalat hur man tänker. Men då, i maj förra året, var det ett besked som behövde ges. Och jag vet att det var mycket uppskattat bland åhörarna. Att Wichel inte en enda gång i sitt blogginlägg om detta kommenterar min politik visar hur snäv politisk inriktning han själv har. Jobb, utbildning, miljö, bostäder etc är inte tillräckligt viktigt. Svaret på allt är alltid att stoppa invandringen och se till att starta en utvandring. Det tycker jag är sorgligt.

Betnér fixar humöret

Känner mig lite nere av olika anledningar. Medicinen? Magnus Betnérs underhållande granskning av Sverigedemokraterna i 4 delar. Ska komma en del 5 och 6 också. Rekomenderar starkt att ni läser detta (även om det är långt), för det är otroligt roligt även om det är byggt på gravallvarliga åsikter och värderingar. Ta er lite tid, en kopp kaffe och LÄS!

Del 1
Del 2
Del 3
Del 4

Gnälligt och förbryllande

I måndags släppte de rödgröna sin skuggbudget som gav många glädjande besked. Till alliansens förtret. Allt sedan S + V + MP lanserade sig som ett samlat regeringsalternativ har högern kulsprutat ut frågor om hur eniga vi egentligen är och pepprat oss med frågor om hur vi ska finansiera reformer när vi tar tillbaka makten. Massiva skattehöjningar har de ropat och skrivit i insändare. Jag skrev i våras ett blogginlägg just angående deras hot om våra "massiva skattehöjningar" där jag undrade hur de kunde säga så innan den ekonomiska politiken var presenterad... Nåväl, nu har vi svaren. Det blir inga massiva skattehöjningar för "vanliga" människor.

Alliansen gnällde tidigare över att detaljbeskeden dröjde. Nu gnäller de över att vi inte gör exakt vad de har talat om för svenska folket att vi ska göra. Sorgligt. Det är ingen hemlighet att om de rödgröna hade styrt idag hade inte skatterna sänkts med nära 100 miljarder kronor för lånade pengar. Men det innebär inte att vi höjer tillbaka allt vid maktskifte. Det skulle var oansvarigt att bara göra en återställare till den politik som fördes innan 2006. Ärligt talat, jag vill gå framåt, inte bakåt!

Jag tycker att man ska vara ytterst försiktig med att höja och sänka skatter, eftersom det påverkar alla männiksors ekonomiska utrymme, och det kan bli väldigt osäkert vid för många och kraftiga svängningar. Det är inte bra för tillväxten. Därför är jag glad åt de rödgrönas skuggbudget. Alla förslag är finansierade, så skrämselpropagandan om oreda i finanserna biter liksom inte. De rödgröna visar tydligt att de med högst inkomster ska få möjlighet att bidra mest till den gemensamma välfärden och tryggheten. De som tjänar under 40.000 kr i månaden får behålla skatteavdraget. Dessutom görs en del andra stora omställningar och omprioriteringar som ger intäkter för att finansiera investeringar i fler jobb och bostäder. Ett exempel är benisnskatten. Modigt att våga höja, trots att många såklart vill betala så lite som möjligt. Men när det handlar om 30 kr/månad för en "normalbilist" tycker jag att detär extremt välmotiverat. Väljer man att bo långt ifrån arbetet får man vara beredd att betala lite mer eftersom man släpper ut mer. Det är ett val man gör. Det raserar ingens ekonomi, som Borg hotar med, och dessutom ökar samtidigt reseavdragen.

Jag förstår att alliansen gnäller, men det börjar bli desperat och pinsamt. Förbryllande nog visar demoskops mätning att alliansen gått om de rödgröna. Visserligen var allt inom felmarginalerna, men ändå. Det ska tas på allvar. Ändå tror jag att de rödgröna vinner valet i september. Vi har helt enkelt den mest rättivsa ekonomiska politiken. Jag tror att folk röstar utifrån att de vill ha rättvisa och solidaritet, inte hurvida man kanske tjänar 183 kronor eller förlorar 291 kronor i månaden.

Regeringens politik leder ner i spargrisen. Jag vill se en politik som leder till solidaritet.

"Kämpa för rättvisa, frihet och bröd"

...är en av många strofer och slagord som sjungits och skanderats 1:a maj- firandet idag. Jag gillar verkligen den här dagen. Den är stämningsfull och betydande för oss socialdemokrter. Den påminner oss om vad löntagarna för 100 år sedan kämpade för: rättigheter och friheter vi idag tar för givet. Den här dagen tillåter oss att påminna oss själva om hur långt vi har kommit. Men samtidigt är det en stark markör för hur stora orättvisorna fortfarande är idag. Idag demonstrerar vi mot den ökande barnfattigdomen, om den skyhöga arbetslösheten (främst bland unga) och nedmonteringen av våra gemensamma trygghetsförsäkringar. Vi sjunger och ropar om de förändringar vi vill göra under de nästkommande fyra åren om vi vinner valet, men också den framtid som ligger ännu längre fram. Den som mina barn och barnbarn kommer att kalla nutid.



1:a maj är viktig ur såväl ett historiskt som nutida perspektiv för arbetarrörelsen. Jag tycker att det är tråkigt att moderaterna, precis som 2006, valt att ha ett en egen 1:a maj- demonstration. Det är nästan som ett slag i ansiktet för oss som betraktar 1:a maj som en symbol för hela vår rörelse. Men jag tror faktiskt att det kommer att slå tillbaka på dem. Jag tror att folk tycker att det rimmar lite illa att moderaterna anser det vara viktigare att häckla arbetarrörelsen och demonstrera för att inte lämna allt utrymme denna dag åt oss än att själva stå upp för sin egen politik och ideologiska värden som bär upp sitt parti. För även om de kallar sig "nya" så är de organisatoriskt samma parti som de "gamla"- De har ju trots allt inte brutit med sin historia.

Nåväl. Mer än ovanstående rader tänker jag inte ägna åt moderaterna idag på arbetarrörelsens stora dag. Istället vill jag berätta att stämningen inom det socialdemokratiska partiet var på topp idag. Inte ens stormvindarna kunde stoppa oss. Vi är laddade och tända på att vinna valet!

Glad 1:a maj!

Kärnfamilj- om KD själv får välja

Kristdemokraterna har en tendens att trycka på mina knappar. Nu senast handlar det om en insändare i Norrköpings Tidningar. Bengt Ekström (som toppar KD:s lista till Norrköpings kommunfullmäktige i valet) skriver om hur "påhoppade" KD blev i samband med Norrköping Pride. Han menar att det är modigt av KD att bromsa krav om lagändringar som tar hänsyn till att familjer kan se olika ut. Juridiska och känslomässiga konsekvenser måste utredas mycket noggrant, menar han. Call me crazy, men är det inte ganska så färdigutrett? Jag menar, i hur många årtionden ska vi "utreda"? Var ärlig istället, säg att ni helt enkelt inte vill ha några lagändringar och att ni inte gillar den uppluckarande utvecklingen. Ni kan gärna linda in det i att "tiden inte är mogen" eller så, men säg inte att det är utredningar som hindrar er från att anpassa er verklighetsuppfattning!

Vidare menar Bengt Ekström att mer lagstiftning gör samhället "stelt och fyrkantigt" och att det "öppnar för konflikter". Förlåt, men hur kan man missa en så uppenbar poäng? Hela syftet med vissa lagförändringar är ju att komma bort från den stela och fyrkantiga bilden av vad en familj är. Att istället tillåta familjer att bestämma själva hur de ska leva sina liv (naturligtvis inom gränser, jag är inte för incest eller månggifte).

Men det är just det här med familjens självbestämmanderätt som får mig att skriva detta blogginlägg. Är det något mantra Kristdemokraterna har lyckats hamra in i svenska folket så är det väl just att de vill att familjen ska få bestämma mer själv. Men Bengt Ekströms avslutar sin insändare såhär: "Jag och Kristdemokraterna tror fortfarande att det är tryggast för barn att växa upp i ett stabilt förhållande med sina biologiska föräldrar." Det låter för det första inte som att Kristdemokraterna är intresserade av fler utredningar, och för det andra undrar jag om det samtidigt innebär att adoptioner bör undvikas? Förvisso ger jag Bengt Ekström rätt i att barn troligtvis mår bäst av att växa upp i ett stabilt hem. (Vilken chock va?) Men gudarna ska veta hur många barn som växer upp i insatbila hem med både sin biologiska mamma och pappa.

Slutsatsen jag dragit förut, och utifrån dagens insändare återigen drar, är att Kristdemokraterna menar att familjen ska få bestämma själv- så länge man väljer att vara en kärnfamilj.

Säg Ja till social investeringsfond

Okej, "social investeringsfond" låter inte speciellt sexigt. Men idén tror jag på stenhårt. Det är klokt, modigt och banbrytande. Dessvärre höll inte den borgerliga oppositionen med om detta och såg till att förhala investerignen genom återremiss vid gårdagens kommunfullmäktige. Jag tyckte det var synd att vi inte kunde klubba beslutet, men kan leva med att vänta någon månad tills idén har förankrats djupare i alla partier. Om det nu är så det kommer att sluta, för att döma av debatten igår var det många på borgarsidan som yttrade djup skepsis till själva idén.

Låt mig förklara hur jag ser på saken...

Den ekonomiska krisen, som också utvecklats till en allvarligt jobbkris, har drabbat landets kommuner hårt. Även Norrköping. Men vi i S+V+MP tog tidigt tag i situationen och gjorde tuffa anpassningar som gett resultat, naturligtvis i kombination med heroiska insatser från verksamheternas personal. Underskott har nu blivit nästan 280 miljoner i överskott! Tack vare det kan vi nu se lite ljus när vi blickar framåt, trots att vi vet att vi har tuffa år framför oss med hög arbetslöshet och låga skatteintäkter.

Årsredovisningen för 2009 visar att Norrköping ändå har klarat sig rätt bra, att Norrköping är en möjligheternas kommun. Dessvärre ser det alldeles för dåligt ut på jobbsidan, precis som i resten av landet, speciellt bland ungdomar. Att 1 av 4 unga är arbetslösa (bland den högsta siffran i hela EU) duger inte! I hela landet finns ett stort behov av att möta ungdomsarbetslösheten genom investeringar i utbildning, praktikplatser och anställningar. Här kan kommunen göra skillnad. I och med 2009 års överskott kan vi nu rikta extra satsningar just mot ungdomsarbetslösheten.

Samtidigt blir vi i kristider smärtsamt medvetna om hur viktigt det förebyggande arbetet kan vara. Vi ser mer av sådant vi önskar att vi hade bekämpat tidigare. Förebyggande arbete kan vara väldigt samhällsekonomiskt klokt och hållbart, det tror jag att många håller med mig om. Ändå är vi alldeles för dåliga på att jobba just förebyggande inom politiken. Kanske för att vi är lite fega, för att det känns jobbigt att inte se snabba reultat.

Den sociala investeringsfonden vi debatterade under gårdagens kommunfullmäktigesammanträde handlar just om att våga göra sånt som vi alltid pratar så varmt om, men väldigt sällan gör. Förebyggande arbete. Tänk vilka vinster det kan ge i framtiden! Vilka vinster det hade gett idag om vi hade vågat igår... Oppositionen skriker efter mer tid, att nu inte är rätt läge. Jag undrar, om inte nu, när? Nu när vi precis håller på att simma upp till ytan efter kallduschen som krisen skapade. Nu har vi möjligheten att utöver akuta insatser dessutom vara lite modiga och offensiva genom att satsa en del av förra årets överskott i en social investeringsfond för långsiktiga och förebyggande nsatsningar på unga människor. Det är inte så krångligt. Exakt vilka projekt pengarna ska gå till ska naturlgitvis bestämmas mer precist längre fram, med hjälp av expertis som kan kvalitetssäkra investeringarna. Igår handlade det, från min och majoritetens sida om politisk vilja, om vägval. Om framtisvision. Vi hade, och har när ärendet kommer tillbaka till fullmäkige, möjligheten att välja en metod för att tidigare möta arbetslöshet, ohölsa, sviktande studieresultat och mycket annat. Låt oss lyfta blicken och se att vi kan investera i människor precis på samma sätt som vi kan investera i byggander och infrastruktur som vi vet att vi kan dra nytta av i många år.

Det är en möjlighet som jag väldigt gärna vill ta vara på, och som jag hoppas att en majoritet av Norrköpings kommunfullmäktigeledamöter röstar ja till!

Copy-paste- metod ska göra M till arbetarnas rättviseparti

Inför förra valet lanserade moderaterna sig själva som det nya arbetarpartiet. Inte arbetareparti, utan arbetarparti. En väsentlig skillnad som dessvärre göms bakom det förvridna budskapet. De har lyckats hamra in sin slogan skickligt och väl, moderaterna. Man reagerar knappt längre när de säger det. För hur länge orkar socialdemokraterna opponera? Och hur länge är det lönt innan andra tröttnar på opponenterna? Här kommer i alla fall en till protest. Anledningen är enkel: att moderaterna lanserar sig som det nya arbetarpartiet är ett hån. Tänk om någon hade kallat moderata samlingspartiet för ett arbetarparti på 70- talet. Herregud, vilken fars! Folk hade vikt sig av skratt. Lite synd att jag inte levde då- jag hade behövt ett gott skratt- det finns alldeles för lite humor inom politiken (men mer om det en ennan gång).

Deras strategi har gått hem, och därför utvecklar nu moderaterna sina slogans ytterligare. Nu är de också partiet för rättvisa. Suck. Ärligt talat. Det är oerhört tydligt att moderaterna har fattat att folk gillar socialdemokratiska värderingar, typ som rättvisa. För att vinna val måste man bli så lik socialdemokraterna som möjligt. Copy- paste- retorik skulle jag vilja kalla det för. Har de inget eget de tror på undrar jag? Och om inte, varför stanna kvar i det gamla konservativa partiet moderaterna istället för att gå in i den rörelse som har byggt landet just med dessa slagord? Jag tycker inte det blir trovärdigt när ett parti med ett facit som innehåller motstånd till rätten till betald semester, åtta timmars arbetsdag, utbyggnad av barnomsrog med mera hävdar sig själva som ett rättviseparti. Som ett arbetarparti. Med arbetarparti menar de uppenbarligen partiet för den som arbetar till skillnad från den som är sjuk, arbetslös eller pensionär. Vad menar de med rättvisa? Jo, att det är rättvist att den som jobbar ska få mer sänkt skatt än pensionärerna, och att skattelättnaderna ska ske på bekostnad av den som är sjuk eller arbetslös.

Jag tycker inte heller att rättvisemarkeringen av moderaterna blir trovärdig när de först pläderar för att rättvisa minsann inte är ett mål att eftersträva i första hand, för att sedan göra en helomvändning. Jag misstänker att helomvändningen inte innefattar ideologin och grundsynen på vad rättvisa är samt hur viktigt det är, utan att det enbart handlar om den retoriska aspekten. Jag kan inte låta bli att avslutningsvis delge er detta... 2008 hamnade jag i insändardebatt mot en moderatkvinna från Norrköping. Hon replikerade mig angående vårdnadsbidraget som jag anser är orättvist ur många aspekter: Vem har sagt att livet ska vara rättvist?...

Vilket slagord kommer härnäst bli utsatt för moderat "copy- paste"?

Youth summit... och såklart askmolnet

Länge har det planerats, och förväntningarna har trissats upp för var månad. I alla fall för de ca 200 ungdomarna från hela Europa som skulle delta i Youth summit på Vildmarkshotellet denna vecka. Det är en årlig sammankomst för elever som pluggar på Second Chance School runt om i EU. Mycket pengar och tid har lagts ned för att eventet i Norrköping skulle bli det bästa någonsin. Många av eleverna har aldrig varit utamlands, vissa knappt utanför sin hemstad. Alla har de av olika anledningar svårt att ta sig igenom gymnasiet. På Vildmarkshotellet var tanken att hopp skulle väckas hos ungdomarna, och de skulle få umgås avslappnat med djur och politiker (jo, det har skämtats en hel del om kombinationen såklart...)

Nu låter det som att detta inte blivit av, men riktigt så illa blev det inte. Men visst har askmolnet ställt till det. Hälften av ungdomarna har inte kunnat ta sig hit, exempelvis från Irland, Portugal, Spanien och Frankrike. Men lyckligtvis har vi just nu i skrivande stund tappra elever från Sverige, Danmark, Polen, Ungern, Tyskland och Holland som har tagit sig hit efter långa bussfärder.

I tisdags var jag med ungdomarna under hela förmiddagen. Vi gjorde eld, lärde oss att samarbeta och att överleva. Jag var mäkta imponerad av ungdomarnas inställning! Strax ska jag ut till den stora middagen på Vildmarkshotellet, och jag kan avslöja att vi politiker kommer att bjuda på show! Får väl se om det smyger sig ut på youtube...

Anyways, tyckte att detta EU-projekt (såväl den löpande verksamheten som träffen denna vecka i Norrköping) var värd att uppmärksamma. Tråkigt att askmolnet hindrarde många elever från vad som kunde ha blivit det häftigaste de varit med om än så länge. Men kul att så många har kämpat sig hit och har humöret på topp!

Valrörelsens första skoldebatt

Idag var jag med på en debatt på Ebersteinska gymnasiet i Norrköping. Alla riksdagspartier utom Folkpartiet var med, dessutom deltog Sverigedemokraterna. 5 ämnen diskuterades: jobb, utbildning, flykting/invandring, försvar samt Norrköpings framtid.

Det blir alltid lite stohej kring att SD deltar. Inte konstigt, de upprör många känslor. Polisen var på plats och det gick lugnt till, tack och lov. Att SD deltar i dessa skoldebatter är en ganska ny företeelse, så för er som är nyfikna på deras insatser kommer här en kort resumé. Vad övriga partier fokuserade på var inga större överraskningar... Jobb och bostad vs. sänkta skatter för dem som har jobb.

Okej, SD:s insats, i all korthet:
Jobb: nej, inte mer än att svenskar ska ha första tjing på jobben.
Utbildning: nej, inga konkreta förslag- bara ett konstaterande att friskolor är så bra att de ska bli fler.
Invandring/flyktingpolitik: Stoppa "massinvandringen", se till att invandrare lämnar Sverige, de som är kvar ska assimileras. Fast kebaben är undantagen, den får finnas kvar.
Försvar: Mer resurser, upprustning. Men ut ur Afghanistan- vi ska inte hjälpa till därnär vi inte ens kan försvara oss själva om vi skulle bli attackerade (av...??)
Norrköpings framtid: Bort med spårvagnarna, de är fula och bullriga.

Skulle kunna kommentera en massa, men jag känner lite att kommentarerna är överflödiga...

För övrigt envisades de borgerliga ungdomsförbunden med att arbetslösheten är lägre nu än vid förra valet. Det vet vi ju alla att det inte stämmer, det var inga 9% arbetslösa då.

Själv framhöll jag 3 saker som är viktigast i valet:
1. Fler jobb!
2. Mer trygghet för den som har oturen att bli sjuk eller arbetslös!
3. Fler bostäder!

Passivitet snarare än misslyckande

Igår kom vårpropen, det som visar statens budgetramar för nästa år. Inga direkta nyheter presenterades, kanske lite förvånande. Kunde ju tro att regeringen skulle sockra till den sista budgetpropostionen innan valet/regeringsskiftet.

Nej, istället kan vi än en gång konstatera att regeringens strategi är passivitet, och såklart skattesänkningar. Det är alltid deras svar, i hög- som lågkunjunktur. Högerns tro på skattesänkningar ter sig vara lika stark som det mest övertygade barnets tro på tomten. Man kan visserligen ifrågasätta hur mycket de verkligen tror att skattesänkningar ger i antal jobb, och hur stor del av övertygelsen som beror på andra saker. Så som övertygelsen att ensam är stark, och att den individuella friheten från det gemensamma är viktigare än alla människors frihet som utvinns genom trygghet från samhället, som alla dessutom varit med att bidra till.

Jag hör många kommentarer om regeringens misslyckade politik. Jag håller med i de flesta av dessa. Däremot skulle jag kanske inte i första hand beskriva regeringens politik som misslyckad, utan snarare passiv. Ett misslyckande antyder ändå att de har försökt, men inte klarat att omvandla politisk teori till verklighet. Jag tror att regeringen tvärtom har lyckats med precis det de velat. Den har ryckt på axlarna åt ungdomsarbetslösheten och konsekvent vägrat göra stora investeringar för att pressa ned den siffra som är bland den allra högsta i hela Europa. Istället för att satsa har regeringen prioriterat skattesänkningar för dem som har jobb. Det kallar jag passivitet.

Om övergrepp, Vatikanens svek och Marcus Birro

Jag är inte religiös, och förtillfället är jag rätt glad för det. I alla fall att jag inte är aktiv katolik. Snacka om identitetskris för samfundet! Den senaste tidens upptäckter av sexuella övergrepp inom katolska kyrkan, världen över, är så horribelt och äckligt att det är svårt att beskriva. Jag tycker också att det är ett bedrövligt agerande från katolska kyrkan i Sverige. Jag sa till min kollega för några dagar sedan att jag dessvärre misstänkte att deras (brist på) agerande troligtvis berodde på fall även i Sverige. Dagen efter kom nyheten...

Nu säger Vatikanen att "det finns pedofili inom andra samfund också". OCH?! Det är lika avskyvärt där!! Sådana bortförklaringar påminner om vad som sägs i sandlådan, typ "Det var han som började..." Fast 78.000 gånger värre. Vatikanen säger också att övergreppen på barnen beror på homosexualitet. Alltså, jag finner inte ord som är starka nog för att uttrycka mitt avsky gentemot dessa uttalanden. Fy! Kan de inte avsätta påven?!

Övergreppen och katolska kyrkans agerande är ett svek mot världens alla katoliker. Det är just därför det är så viktigt att man gör upp med det som har hänt. För om sexuella övergrepp mot barn blir synonymt med katolicismen blir effekterna lika allvarliga som att terrorism specifikt har blivit sammankopplat med islam.

Jag ska inte göra något vidare försök att beskriva mina tankar. Jag tycker att Marcus Birro säger precis vad som behöver sägas. Religiös eller inte. Läs hans krönika/debattartikel "Min Gud dras i smutsen av präster och biskopar"!

Stjärnan ska lysa högst överallt, ty det har våran kapten befallt...

Härliga IFK! Igår var det premiär, hemma på Nya Parken. Måste erkänna att jag var lite småorolig innan. Glad och entusiastisk inför säsongens första hemmamatch, finst väder och allt sånt, men lite orolog. Hade jag ju inte behövt vara, visade det sig. IFK var det klart bättre laget, och vann välförtjänt med 3-0 mot Öster. Hoppas IFK kan fortsätta leverera.

Allt för idag. /Teresa

Insändare i dagens NT: Hjärnsläpp eller ovilja?

Dessvärre lägger nt.se inte ut insändarna som publiceras i tidningen. Jag bloggade häromdagen om att högeralliansen tar bort det krisdämpande stödet till kommuner och landsting nästa år, om de vinner valet. Idag skriver jag såhär i en insändare i Norrköpings Tidningar:

"Vinner borgarna valet blir det inget extra stöd till kommuner och landsting nästa år. Efter vädjanden kom i år välbehövliga 17 miljarder för att dämpa krisen. Det extra stödet försvinner 2011 klargör nu Anders Borg, trots att han vet att arbetslösheten kommer fortsätta vara hög och skatteintäkterna låga de närmsta åren. Borg hänvisar till konjunkturinstitutets lägesrapport som presenterar positiva prognoser, och sedan drar han slutsatsen att inget mer krisstöd behövs. Märkligt, tycker jag. I rapporten står nämligen klart och tydligt att prognosen bygger på att staten tillskjuter 18,5 miljarder 2011. Annars måste kommunerna och landstingen göra ”stora anpassningar”, vilket troligtvis innebär uppsägningar.
Hur kan den moderatledda regeringen ta bort krisdämpande stöd med hänvisning till en prognos som förutsätter att regeringen utökar stödet? Har Anders Borg fått hjärnsläpp eller är oviljan att möta arbetslösheten och stärka kvaliteten i välfärden så stor? Oavsett svaret talar regeringens skattesänkningar om ca 100 miljarder för sig självt. Politik handlar om att prioritera. Ska vi fortsätta sänka skatten för dem som har det bra, eller ska vi behålla och utveckla jobb och välfärd?

Teresa Carvalho
Socialdemokrat"

I mitt förra blogginlägg kan ni läsa mer om detta resonemang, inte lika anpassat efter tidningsstandard (alltså lite längre, lite friare skrivet).

Har Anders Borg fått hjärnsläpp?

Nej, jag tror tyvärr inte det. Den bistra sanningen är nog att han och hans regeringskollegor har en fruktansvärd ovilja att möta jobbkrisen.

Beskedet som många har befarat kom till sist: det krisdämpande stödet till kommuner och landsting försvinner nästa år om högeralliansen vinner riksdagsvalet. Inför 2010 bönades det och bads det på bara knän, och till sist kom de välbehövliga 17 miljarderna för att stoppa blödningen ute i landets kommuner och landsting. No more, säger nu Anders Borg. De permanenta statsbidragen räknas upp med 5 miljarder som sig bör, men det extra stödet för att möta krisen försvinner alltså. Det blir 12 miljarder mindre 2010 jämfört med 2011.

Korkat, tycker jag. Jag tror att Anders Borg vet lika väl som jag och många andra med mig att arbetslösheten och skatteintäkterna släpar efter den ekonomiska uppgången. Vi vet att de nästkommande två åren kommer vara tuffa, eftersom arbetslösheten inte sjunker och skatteintäkterna därmed inte ökar direkt när den ekonomiska tillväxten tar fart.

Vad som är ännu märkligare är Borgs argument. Han hänvisar till konjunkturinstitutets lägesrapport som visar upp positiva prognoser, men det ofattbara i det hela är att prognoserna i sin tur bygger på att regeringen har kvar och till och med utökar det extra statsbidraget 2011. Rapporten klargör att om dessa medel inte skjuts till kommer kommunera och landstingen behöva göra "stora anpassningar". Läs själva här på sidan 125. Vi vet alla vad det betyder: troligtvis masssa uppsägningar, helt klart sämre kvalitet.

Det övergår mitt förstånd en aning att regeringen tar bort det krisdämpande stödet med fortsatt tuffa tider framför oss med hänvisning till prognoser som bygger på att regeringen utökar detta stöd. Totalt ologiskt. Å andra sidan, vi vet ju vad högerregeringens prioriteringar är, alltid: skattesänkningar. Det här valet kommer att handla om att välja väg. Vad vill du prioritera? Skattesänkningar för dem som har jobb och har det gott ställt, eller aktiva insatser för att behålla och skapa jobb och förbättra kvaliteten i välfärden?

Valet är ditt, var med och påverka!

Ps. Läs också detta på samma tema.

Påskledigt

Nu närmar sig påskledigheten sitt slut. Ibland, som nu, är det så oerhört skönt att bara få ett break från allt. Några dagar när man bara kan slappa, ladda batterierna. Har varit lite mer aktiv än jag hade planerat från början, men inte ändå inte gjort så värst mycket. Ätandet har stått i centrum. Såklart. Hey, I'm a Carvalho. (Bäst att sätta igång med träningen imorgon...)

Förutom en del slappande framför TV:n och diverse filmer och gamla TV-serieavsnitt har jag hunnit med inhandlande av nya innerdörrar (renovering på G), familjeumgänge, långpromenad i solen, tjejträff, skärtorsdagsfest, Benfica-seger och lite filning på politiska texter. Snart skruvas valtemperaturen upp, så det är hög tid för uppdatering, finjustering och argumentationstrimning. Det finns alltid en risk att man "over-do":ar sådana saker, så därför hoppas jag att inte för mycket tid ägnas åt sådant (men visst, en del). Ideologi, eller vägval/färdriktning, är snarare vad jag tror detta val kommer att handla om. Magkänslan ska därför inte underskattas, utan uppmuntras.

Anyways, jag har tagit det rätt lugnt under påskdagarna. Har fått en del ny energi att möta våren med. Det kommer behövas! Men fortfarande återstår några timmar, och dem ska jag spendera tillsammans med mitt påskägg :-)

Glad Påsk! (Bättre sent än aldrig, ey?)

Har inte tummen mitt i handen bara för att jag är tjej- så det så!

En sak som gör mig upprörd är när någon tar för givet att jag inte klarar vissa tekniska saker, bara för att jag är tjej. Hur ofta hör man inte någon utbrista "Kan ingen karl hjälpa till" när man har fått punka på bilen eller när en tung kartong ska bäras? Allt för ofta, tycker jag. Jag gör mitt bästa för att pedagogiskt påpeka det idiotiska i sådana kommentarer, samt förklara att jag kan byta däck (i alla fall om jag har en instruktionsbok) och faktiskt är halvstark. Oftast klarar jag inte den pedagogiska biten, jag blir allt för upprörd.

Jag blev återigen påmind om hur tydliga dessa vanföreställningar är senast nu i dagarna. Jag har bestämt mig för att renovera lite hemma. Bäst att passa på när man kan göra ROT-avdrag. En sak som står högt på listan är att installera diskmaskin. Jag började mäta och ha mig, men insåg snabbt att det hela såg ganska komplicerat ut. Det såg nämligen ut som att skpåsdelen var "one piece" med hål och luckor för dessa. Alltså inte så att jag kan skruva bort ett skåp från enheten och sätta en diskmaskin i det utrymmet. Nej, här måste det sågas och finsnickras. Jag berättade för en bekant i byggbranchen, som garanterade att jag hade fel- det ser bara ut som att det är en ihopsittande enhet. Nåväl, ringde ändå fastighetsskötaren för att be dem komma och kolla för att sedan ge mig en offert. Mannen jag talade med garanterade samma sak, det är inte "en enhet", det går definitift att skruva loss. "Jag ska visa dig".

Nå? Väl på plats kunde fastighetsskötaren direkt se att jag hade rätt!

Självklart! Jag har inte tummen mitt i handen bara för att jag är tjej! Faktum är att jag är rätt händig. Jag hatar att bli dumförkalrad på grund av mitt kön, jag blir heligt förbannad! Förhoppningen är naturligtvis att korkade fördomar av detta slag ska dö ut, men tills dess skickar jag en önskan: Håll åtminstone era nedlåtande fördomar för er själva!

Jag är socialdemokrat

Vi är på gång!

Igår hade Norrköpings socialdemokrater årsmöte. Gäsp, kan man tänka. Årsmöten är inte alltid det hetaste, men igår var det faktiskt hett.

Stämningen var fantastisk. Min partikamrat Lasse Stjernkvist brukar säga: Gladast vinner! Jag tror att det ligger mycket i det. Vem vill hänga med människor som utstrålar hat och hopplöshet när man istället kan välja ett gäng glada människor som har visioner? Igår var vi många glada socialdemokrater som samlades för att bland annat välja ny ordförande. Kikki Liljeblad valdes med ett rungande JA, och det fick mig att känna mig riktigt peppad. Kikki står för ett modernt ledarskap och är en mycket klok politiker. S i Norrköping har goda förutsättningar att vara en offensiv kraft i valrörelsen.

Se upp, vi är på gång!

Grattis USA!

Obama lyckades till slut få igenom sjukförsäkringsreformen. Reformen blev visserligen inte så bra som många hade hoppats när Obama tillträdde som president, och många brister finns naturligtvis. Men det är smått fantastiskt att USA nu går mot en mer omfattande sjukförsäkring där fler människor inkluderas. Människor som tidigare inte hade råd med vård kan nu få hjälp med detta. Även med de nya sjukförsäkringsreglerna har USA långt kvar till Sveriges standard i trygghetssystemen, no contest. Det är ändå anmärkningsvärt att USA väljer att vandra en väg där fler ska känna sig trygga, medan regeringen Reinfeldt leder Sverige längs en väg som urholkar tryggheten för den som blir sjuk.

Oärlig och dumdristig retorik som gör mig arg!

Sitter och läser alliansens partisekreterares gemensamma utspel om valet och blev så kokande förbannad över retoriken som används! Jag kände likadant när Björklund stod i Agenda igår och flera gånger hävde ur sig att s,v,mp motverkar jämställdhet och att vi värderar mäns jobb högre än kvinnors. Sådan idioti biter inte på väljarna, Björklund! De är inte dumma i huvudet. Vem fan (ursäkta) tror du har störts trovärdighet i jämställdhetsfrågor?! RUT-avdraget handlar om helt andra saker. Blanda för guds skull inte ihop det med ROT genom att ställa kvinnors arbete mot mäns. ROT är en konjunkturdämpande åtgärd för att tidigarelägga planerade inversteringar. Samma resonemnag kan inte användas på RUT. Den som tidigare läst min blogg vet vad jag tycker i frågan, så det ska jag inte gå in på nu. Men skärpning i debatten (det gäller också felaktiga siffror som används från borgerligt håll. Tips: Ni vinner nog mer på att använda ärliga siffror)!

Det var ett sidospår. Jag blir lika förbannad på alliansens korkade retosriska försök i dagens utspel. Det känns desperat! Nu skriver deras partisekreterare: "Socialdemokraterna presenterar massiva skattehöjningar för låg- och medelinkomsttagare liksom kraftigt utbyggda bidragssystem."

Vilka massiva skattehöjningar för låg- och medelinkomsttagare? Jag har inte sett några konkreta besked angående skattehöjningar, så hur kan alliansen kalla dem massiva?

Vaddå utbyggt bidragssystem?! Om de menar a-kassa och sjukersättning är de ta mig tusan dummare än jag trodde. Dessa är nämligen inte bidrag, utan försäkringar. Försäkringar vi betalar för att få ut när vi behöver dem. Typ nu när arbetslösheten är skyhög och jag kan bli uppsagd på grund av arbetsbrist, eller om jag blir så sjuk att jag inte kan jobba full tid. Det vet borgarna också. Alliansregeringen har urholkat dessa försäkringar, och när vi vill säkra dem anklagas vi för bidragspolitik till skillnad från deras så kallade "arbetslinje". Snacka om att kasta sten i glashus. Var är investeringarna i utbildning för att möta nya jobb efter krisen och investeringar i jobb som skulle kunna skapas nu?! Och om någon bygger ut bidragssystem och medförande beroende är det väl ändå den moderatledda regeringen med sina vårdnadsbidrag? Det ska bort om de rödgröna vinner!

Usch vad arg jag blir!!!!

Det känns inte rätt i magen - Folkbladet

Det känns inte rätt i magen - Folkbladet

Min krönika om orättvis omfördelningspolitik i moderaternas Sverige.

debatt om RUT i 24nt/corren (programmet 30 minuter)

Här kan ni se när jag debatterade RUT-avdraget i 24nt/corren i programmet 30 minuter.

Hoppas nu kunna fokusera på andra, viktigare, frågor...!

Hushållsnära tjänster, vad hände med det tredje alternativet?

Nu tänker du kanske att jag reagerar oerhört sent i den här frågan. Jag har visserligen inte själv skrivit mina tankar på bloggen förrän nu, men kommenterat andra bloggar, och framförallt funderat väldigt mycket. En stor anledning till att jag inte skrivit om det än (förutom ett PS i ett tidigare inlägg) beror på att jag själv inte landat i frågan. I alla fall inte på det sätt som jag upplever att man "ska" om man är politiskt aktiv. "För" eller "emot" pläderas det kraftigt för. Själv är jag kluven, eller saknar i alla fall djupare resonomang om ett tredje alternaitv. Så här tänker jag:

Almegas egna siffror visar att avdraget används av ungefär lika många låg- som höginkomsttagare, men att det är betydligt vanligare att höginkomsttagare nyttjar det jämfört med andelen i gruppen låginkomsttagare. Alla betalar notan, men skattelättnaderna går främst till de "rika". Sett ur den aspekten kan man prata orättvisa och snedvriden omfördelning. Samtidigt har reformen skapat jobb (inte 11.000 som Maud Olofsson hävade i Agenda, det är siffran som jobbar inom branschen, men några tusen är det). Det talas om att ca 3000-5000 jobb riskerar att försvinna med ett avvecklande, mycket eller lite beror väl på vad man jämför med- men jobb är alltid jobb, speciellt vid hög arbetslöshet. Å andra sidan ska man vara väl medveten om att pengarna som nu läggs på denna subvention skulle kunna gå till välfärddssektorn för att skapa fler allmännyttiga jobb som gynnar alla.

Ändå tycker jag att man ska vara försiktig med att avveckla för snabbt, och glädjs därför åt den rödgröna linjen att skjuta det på framtiden. Nu när arbetslösheten är så oerhört hög kan vi inte dra undan mattan för dem som fått jobb genom reformen. Vi måste först kunna erbjuda något annat, och det händer såklart inte över natt.

Nu framstår det som att jag förespråkar en typ av "Linje 2", som någon finurligt uttryckte det. Well, delvis. Systemet som det ser ut idag är kanske inte långsiktigt optimalt. Men, jag lockas av det där tredje alternativet som har vädrats, men inte riktigt fått utrymme. Jag tycker det vore intressant att i alla fall titta på om avdraget eller en liknande reform skulle kunna riktas till specifika grupper, exempelvis barnfamiljer och äldre där behovet och efterfrågan finns, men inte alltid ekonomin. Jag kan tänka mig att jobb på så sätt skulle kunna finnas kvar, men orättviseaspekten dramatiskt minska.

Not good enough, tänker många. Helt okej att tycka så. Bara vi håller oss till frågan: är det här något vi vill prioritera? För det är vad politik handlar om. Naturligtvis kan man fortfarande ställa en sådan reform mot pengar som kunde gått till vården och skolan. Men i så fall borde väl allt ställas mot det, eller hur? Men inte hör jag krav på slopad max-taxa till förskolan eller räntesubventioner för bostäder. Dessa är också exempel på subventioner som ökar tillgängligheten för fler, men som naturligtvis de "rika" tjänar mest på eftersom de inte hade "behövt" det.

Om maten

På fullmäktige ikväll ska det enligt dagordningen ske en interpallationsdebatt angående maten, det stora samtalsämnet i Norrköping under hösten och våren. Kände att jag var tvungen att skriva några rader om detta, även om det kan verka uttjatat och med säkerhet kommer upp igen.

Till att börja med: Våra äldre ska inte äta kall mat. Inte fryst mat. De som behöver hjälp med att få mat, framförallt inom hemtjänsten, ska få äta varm och näringsrik mat. Den ska enligt det omdebatterade förslaget lagas i ett nytt modernt kök där man efter tillagningen snabbt kyler ned maten så att den ska behålla sin näring, för att sedan värmas och ätas hemma hos den som beställt maten. Precis på samma sätt som restauranger lagar mat och som jag gör hemma när jag gör storkok och potionerar, kyler ned och värmer på jobbet som lunchlåda vid senare tillfälle.

För det andra: Alla verkar vara rörande överens om att byta ut Sambyhovsköket som idag lagar mat och varmhåller den under transport till de gamla som då ofta får äta ljummen mat (här kan vi möjligtvis tala om kall mat...) med förlorat näringsinnehåll. Köket håller inte måttet och är under all kritik.

Köket behöver alltså ersättas. Hur är egentligen inte så viktigt, om ni frågar mig. Inte så länge resultatet är bra mat för den som inte klarar av matlagning själv, utan behöver kommunens hjälp. Denna "hur"-fråga (hyresavtalet för det nya köket), som egentlgien borde vara en icke-fråga har fått gigantiska proportioner. Det är kanske inte så konstigt, det här med mat är naturligtvis känsligt. Framförallt blir det känsligt när det sätts en bild av att S V MP vill att gamla ska äta kall mat. Inget kunde vara mer fel, men oppositionen har skcikligt satt en snedvriden bild. Det är helt enkelt inte sant att vi vill erbjuda sämre eller kall mat. Vi vill byta ett kök som inte kan användas mot ett som använder modern teknik för att få bra mat.

Alternativet då? Ja, vilket alternativ? Lokala krögare säger borgarna. Problemet, som jag har förstått det, är att senast man tillfrågade de lokala krögarna var intresset svalt eftersom det är svårt att garantera mat 365 dagar om året med MYCKET specialkost. (För övrigt kyler många restauranger ned maten för att hålla den varm hela dagen, men det verkar ingen bry sig om...)

Hur som helst, det ansvarsfulla att göra nu när det blivit så mycket rabalder och rädsla för kall mat (som alltså aldrig varit aktuellt) är att vara öppen för alternativ. För som jag sa är "hur"-frågan egentligen inte så viktig. Därför tycker jag att det är bra att kommunstyrelsen har gått med på att utreda olika alternativ igen och låta medborgarna säga sitt. Finner man lösningar som de flesta kan ställa upp på och som framförallt garanterar bra och näringsriktg kost till hemtjänsten till en rimlig kostnad så är det jättebra! Då finns det inte längre något problem. Kommer man fram till det majoriteten kommit fram till, att ett nytt kök i Ingelsta är det bästa, so be it. Strunt samma om det är privata aktörer eller ett kommunalägt kök, eller något däremellan. Bara vi snarast kan leverera bättre mat än idag till dem som behöver till en rimlig prisnivå (det vill säga, hur gärna vi än skulle vilja ha varsin privat kock kan vi genast utesluta ett sådant alternativ på grund av en orimlig kostnadsnivå).

Rödgröna erkännanden i utrikesfrågor och hushållsnära tjänster

Jag är verkligen glad över vissa saker som den rödgröna oppositionen har kommit överens om gällande utrikespolitiken. Det gäller erkännandet av Västsahara (Afrikas sista koloni, där ickevåld är befolkningens strategi) samt 1915 års folkmord i Turkiet. Det var bara det jag ville säga =)

PS. Just det- tycker för övrigt att ni ska kika in på Kikki Liljeblads blogg där hon skriver tänkvärdheter om den återaktualiserade debatten om hushållsnära tjänster. Hon skriver avslutningsvis "Men sluta att moralisera över städning som företeelse och hantera diskussionen om skattesubvention som vilken annan fråga som helst". Jag håller med Kikki i mycket av det hon skriver. Frågan om denna skattesubventions vara eller icke vara bör diskuteras utifrån hurvida det är något att prioritera eller ej när det ställs mot andra reformer, inte huruvida det är "fult" eller inte att städa hemma hos andra. Även utifrån en sådan utgångspunkt kan man landa i olika ställningstagande, varför Kikkis inlägg kanske är än mer intressant.

Gymnasievision

I veckan var jag med Gymnasienämnden på en tvådagarsöverläggning. Uppdraget: att diskutera vision för Norrköpings framtida gymnasieskola.

För den politiskt intresserade upplevs det konkreta arbetet i kommunala nämnder ofta som tvådelat. Dels är det tillfredsställande att se resultat av fattade beslut, dels frustrerande att det ibland är för detaljerat och för lite visionärt. För den intresserade kan jag nu meddela att gymnasienämnden har diskuterat visioner, men också hur dessa kan realiseras i praktiken.

Gymnasieskolan står inför stora förändringar, mycket på grund av den nya gymnasiereform som är på väg, men också på grund av den sjunkande antal elever som genererar mindre summor pengar till skolorna. I arbetet att säkra en god kvalitet för alla elever oavsett huvudman under dessa stora förändringar finns många aspekter att tänka samt vrida och vända på. En sak som jag tog till mig redan i början av mandatpersioden (då jag invaldes i gymnasienämnden) var situationen för elever som är nyanlända och går en särskild variant av det individuella programmet (IVIK). Fram tills nu har elevkullarna på gymnasiet varit ovanligt höga, vilket har lett till trångboddhet. Det har tyvärr drabbat eleverna på IVIK-programmet på så sätt att de blivit smått isloerade. Det stora förändringsarbetet som gymnasieskolan står inför ger ett gyllene tillfälle att få ut eleverna i de större skolbyggnaderna, där de på ett naturligt sätt kan möta andra elever, och i viss mån ha gemensam undervisning. Det kan exempelvis handla om en elev som har goda förkunskaper i matte från sitt hemland och klarar av att läsa matematik med elever på ett nationellt program trots begränsad svenska. Sådana möten är oerhört viktiga för dessa elever, men också för hela samhället. Om vi jobbar aktivt med integration på skolorna (det handlar inte bara om elever med utländsk bakgrund/svenska elever, utan också om integration av elever som går på olika typer av program) så finns det långsiktiga vinster för samhället att hämta ut senare. Genom att skapa möten som idag inte är självklara tror jag att vi kan bryta delar av segregationen som finns idag, och som riskerar att cementeras ännu mer om vi inte gör något åt den.

Så vitt jag förstod tyckte alla i gymnasienämnden att det här är viktgt, och det glädjer mig. Så länge jag är kvar i gymnasienämnden ska jag jobba för att denna "integrationsvision" blir möjlig.

Intervju & SJ

Idag har jag blivit intervjuad av studenttidningen. Fick berätta om min studietid och mitt jobb. Kul! Vet inte om jag hade några revolutionerande tips, mne förhoppningsvis kanske någon läsare/student blir peppad över att det finns en ljus framtid efter studierna. Det ser ju mörkt ut för många på arbetsmarknaden, hade själv lite småpanik i somras/höstas innan jag fick mitt jobb.

För övrigt tycker jag att det är sjukt dyrt att åka tåg. tycker inte alls att det är rimligt att det är lika dyrt att exempelvis åka tåg fran Norrköping tilol Malmö som att flyga härifrån till Köpenhamn. Ska snart åka till Luleå, tågbiljetten till Arlanda är ju lika resurskrävande som flyget till Norrland. Sistaminutenbiljetter finns oftast inte med X2000 till större städer, så det går inte att förlita sig på det. Det ska man heller inte behöva, jag tycker att det är rimligt att kunna boka in en resa en månad i förväg till ett rimligt pris. Vet inte riktigt hur man ska komma åt tågprisproblemet, men min uppfattning är att det inte har varit riktigt så här illa jämt. Verkar nästan som att de rörliga priserna mer har blivit ett sätt att befästa de höga priserna, men där enskilda sista minuten och tradera-biljetter är billiga. Men det är min högst personliga erfarenhetsmässiga bild. Något borde i alla fall göras, för det finns många miljömässiga vinster med att välja tåg framför flyg.

Det HAR hänt igen!

Igår uppmärksammades Förintelsens minnesdag. Jag tycker det är oerhört viktigt att vi fortsätter med det. Vi ska minnas historien för att lära oss inför framtiden.

"Det får aldrig hända igen" har blivit ett kollektivt mantra. Ett bra sådant, men jag tycker det finns anledning att inte svälja det med hull och hår, utan att vara något mer källkritisk. För det HAR hänt igen: Balka, Rwanda, Darfur, Kambodja etc etc... Även om inte i nazismens namn, så har fler folkmord, brutala- hur kan de annars vara? ägt rum även efter 2:a världskriget.

Desstuom skulle jag vilja påstå att det händer varje dag. Kanske inte med gaskamrar eller lika storskaligt. Men saker sker varje dag som beror på samma meknaismer som låg bakom att Förintelsen kunde ske, eller i varje fall gå så långt. Det måste vi också påminna oss om, varje dag.

Vilka mekanismer är det jag talar om då? Jo, framförallt två stycken.

Den ena handlar om normer och okunskap/omedvetenhet som skapar fördomar och fientliga värderingar. Dck kan naturligtvis fientliga värderingar uppstå en då, men ofta bottnar det nog i någon typ av okunskap. Men det är inte den enda eller främsta mekanismen. Hade det varit så enkelt hade det inte funnits så många välutbildade människor som gav uttryck för rasistiska handlingar och kommentarer, och det hade relativt "lätt" kunnat åtgärdas med kunskapssatsningar.

Nej, det finns en till, nästan ännu viktigare, faktor som är anledningen till att uttryck för rasism/främlingsfientlighet och diskriminering samt annan kränkande behandling kan ske varje dag. Samma mekansim som gjorde Förintelsen möjlig. Nämligen: att låte det ske.
Förintelsen tilläts att ske, majoriteten var varken nazister, offer eller hjältar. De flesta teg. Diskriminering och mobbning skulle inte kunna fortsätta ske om inte andra tillät det. om inte VI tillät det. just det, VI. Vi har alla ett ansavar. Ett kollektivt ansvar att säga ifrån varje gång vi bevittnar kränkningar. Men i det kollektiva ansvaret ligger också ett individuellt ansvar. Och det är minst lika avgörande. Tyvärr ser vi oftast till "vår" egna lilla del av det gemensamma ansvaret vilket leder till att inga protester hörs. Vi föreställer oss att den stora delen av ansvaret ligger på "de andra". Ni förstår poängen...Det blir en ond cirkel av passivitet. För att undvika detta, om vi menar allvar när vi säger att vi tror på demokrati och alla människors lika värde, måste var och en av oss alltid protestera när vi blir medvetna om att något sker som vi anser vara fel.

Det är den läxan jag tycker att vi ska lära oss och påminna oss om på Förintelsens minnesdag, och det var det jag uppmanade de ca 150 skoleleverna jag träffade igår. Men framförallt måste det här var anågot vi påminner oss själva om varje dag, annars funkar det inte.

Jag erkänner, jag har fördomar

På söndag ska jag för Byrån mot diskriminerings räkning hålla i ett två timmar långt pass med Borgs församling. Det ska handla om fördomar och diskriminering som en del av deras internationella temaveckor. Jag tycker det är ett jätteroligt initiativ, verkligen! Men jag måste erkänna att jag är lite nevös. Det brukar jag inte vara när jag är ute och föreläser, jag är van och jag känner mig trygg i min profession. Men det här uppdraget känns lite annorlunda.

För det första är jag inte så van vid miljön. Jag har aldrig varit medlem i Svenska kyrkan, och jag är inte religiös (vissa livsviktiga fotbollssituationer undantagna). Däremot tänker jag ofta att religiösa människor jag känner verkar ha en väldigt vacker inställning till livet.

Min nervositet handlar nog delvis om att jag av någon anledning känner mig underlägsen. Som om jag står utanför. Utanförskap är ju väldigt intimt förknippad med underlägsenhet, det ena följer det andra. Nåväl, varför känner jag så då? Jo, förmodligen för att jag har fördomar om gruppen. Jag föreställer mig att det är en grupp äldre damer med stark tro, och att de flesta i gruppen tror sig vara fördomsfria, samt att några har en väldigt konservativ syn på exempelvis homosexualitet. Ju mer jag har ägnat mig åt förberedelserna har det gått upp för mig att nervositeten kommer just ur mina fördomar. Vilket är lite paradoxalt med tanke på att jag ska dit för att prata om fördomar. Kanske är det bara bra. Jag tror faktiskt att ett första steg mot ett tolerantare samhälle är att upptäcka och erkänna sina fördomar. Det är lätt för mig att säga ”alla har fördomar”, men det är inte lika lätt att upptäcka vilka de är. Nu har det blivit väldigt uppenbart för mig att jag har fördomar om gruppen jag ska föreläsa för på söndag, vilket jag faktiskt tror kan vara en fördel. Det innebär att jag har vunnit ytterligare en dimension i min kunskap. Eftersom jag vill bidra till att minska mina uttryck för mina fördomar (sådant som kan leda till kränkande behandling och utanförskap utan att man är medveten om det) kan jag nu gå dit med inställningen att jag kan bli motbevisad. Och om inte har jag ändå vunnit. Jag har nämligen blivit en viktig insikt rikare- att jag har den här fördomen, att det är just en fördom. För även om gruppen visar sig vara sådan jag föreställer mig vet jag att alla tänkbara gruppdeltagare förtjänar att ses som egna individer och inte bara tillskrivas vissa egenskaper utifrån mina fördomar.

Ja

Efter noggrant övervägande har jag bestämt mig för att rösta ja till en försäljning av Idrottsparken. Det har inte på något sätt varit självklart, och inget av alternativen är som jag ser det optimala.

Det stora frågetecken jag haft, och som jag diskuterade länge och väl med s-gruppen i fullmäktige om, är hyran kommunen ska betala till IFK efter att IFK övertar ägandet. Idag äger kommunen Parken och har lån för den. IFK vill nu köpa anläggningen, och med den följer lånen. Därmed köper IFK Parken för över 300 miljoner kronor plus 3,2 miljoner kronor. IFK övertar succesivt risken samtidigt som de på egen hand har andra förutsättningar att kunna effektivisera driften av Parken. Det är bra, och så långt är de flesta överens (inte Mathias Sundin). Den årliga driftkostnaden för Parken är 30 miljoner kronor. Av den betalar kommunen 22 miljoner (15 miljoner när IFK spelar i Allsvenskan) och IFK 8 miljoner (15 vid spel i Allsvenskan). Denna fördelning ska vara kvar efter försäljningen. Det blir alltså inte billigare för kommunen, MEN- det blir inte heller dyrare. Detta har utgjort mitt stora frågetecken: skulle det inte vara bättre om kommunen fick en billigare hyra?

Jo, naturligtvis. Problemet är att det inte är ett alternativ. Detta hyptetiska alternativ skulle IFK inte klara. Kvar i verkligheten finns två alterantiv: att sälja eller att inte sälja. Även om jag inte gillar verkligheten så inser jag att jag måste acceptera den. Kan man inte acceptera verkligheten som den ser ut förstår jag varför man säger nej med motivering att kommunen inte ska betala samma hyra till IFK som tidigare, att kommunen borde få lägre hyra. Återigen, hade det varit ett alteranativ hade jag förmodligen gått på en sådan linje. Men, det jag som fullmäktigeledamot har att ta ställning till är att sälja och sedan hyra för 22/15 miljoner per år eller att inte sälja. Om jag säger nej bidrar jag till den stora risken: att IFK inte kan betala hyran till kommunen. Då står kommunen med brallorna neddragna. En anläggning utan hyresgäst. Det måste undvikas. Inte främst för IFK:s skull, utan för Norrköpings.

Därför kommer jag rösta ja- trots att den årliga kostnaden för kommunen kvarstår. Hade den blivit dyrare hade jag inte gått med på det. Men nu blir det alltså inte en krona dyrare.

Sedan finns det flera andra anledningar till att rösta ja- det ovanstående var bara en beskrivning om mina frågestecken och var jag har landat i dessa frågor.
En sak som tenderar att glömmas bort i debatten är att redan innan ombyggnaden hade kommunen en kostnad på flera miljoner om året för Parken. Det är inte så att vi gått från 0-22! Alla partier i fullmäktige var dessutom rörande överens om att bygga om Parken, det fanns inget alternativ som sade att vi skulle ha kvar den gamla. Skiljelinjen handlade om "hur". IFK ville inte/kunde inte äga Parken, och därmed blev ägandefrågan egentligen en icke-fråga. Trots det ville högerpartierna skänka bort anläggningen (eller sälja för en krona...) och ge ett årligt stöd utan specificerade krav på IFK. Eftersom IFK inte ville äga Parken var majoritetens förslag att bygga om, äga, betala 15 alt 22 miljoner/år PLUS (mycket viktgt!) en massa krav på IFK. Kraven handlade främst om att garantera att teknikhallen mm kunde nyttjas av Norrköpings föreningsliv, tillgodose damverksamhet etc. Med andra ord: Parken skulle inte bara vara till för elitverksamheten. Specifika skrivningar kring sådana säkringar röstade alliansen emot när hyresavtalet skulle klubbas.

Satsningen var rätt, tyckte alla. Hur den genomfördes har det rådit skilda meningar om. Men med tanke på IFK:s inställning tycker jag vi gjorde rätt. Nu vill IFK äga, då ser jag ingen principiell anledning till att ha kvar ägande för ägandets skull. Nu handlar det om två saker: säkra garantin att Parken inkl teknikhallen är till gagn för hela kommunen (långsiktigt) och se till att kommunen inte får en högre kostnad. Det första är fortsatt uppfyllt i försäljningsförslaget. Det andra är skillnaden mot att inte sälja. Om vi säger nej på måndag är risken överhängande att kommunen står utan hyresgäst och får betala 30 miljoner kr om året i fortsättningen. Den risken vågar jag inte ta.

Lite av varje

Kanske är dumt att blanda äpplen och päron, men min intention är inte att likställa allvaret eller värdet i nedanstående händelser/funderingar. Utan helt enkelt att säga: det här rör sig i mitt huvud idag.

1) Nya Parken.
Jag förvånas lite över debatten. Jag tycker att frågan är oerhört komplex. Det har från vissa håll framställts som att Parken säljs för ca 3 miljoner kronor, men faktum är ju att IFK övertar skulden på 305 miljoner kronor. Den komplexa verkligheten är att IFK får en anläggning och en skuld mot att kommunen får dryga 3 miljoner kronor. Det är inte bara Parken mot 3 miljoner... Driften ska dock fördelas på samma sätt som tidigare, enligt förslaget. 30 miljoner totalt, kommunen står för 22 om IFK spelar i superettan och 15 om de går upp i allsvenska. Vad som dock tenderar att glömmas bort i debatten är Parken kostade pengar redan INNAN ombyggnaden. Och ALLA var överens om att bidra till att realisera en renovering. Den politiska skiljelinjen handlade om vem som skulle äga, hur mycket driften fick gå på för det skulle väl skilja ett par miljoner) samt vilka krav man skulle ställa på IFK (jag talade exempelvis för vikten av att låta andra föreningar och damfotboll få nyttja parken). IFK VILLE INTE äga, kunde inte, sa man. Därmed var ägandet en icke-fråga. Nu vill IFK äga, säger sig kunna. Då finns det som jag ser det ingen principiell anledning till att kommunen ska äga Parken...

Innan jag skriver mer i ärendet har jag några saker jag vill diskutera med fullmäktigegruppen på måndag. Jag återkommer med hur jag ställer mig, även om jag redan nu kan avslöja att det väger över till förmån för KS förslag...

2) Haiti.
Och nu kom det dåliga samvetet. Att börja med ett långt stycke om Parken när hundatusentals människor dör i en katastrof! Ja, det är nog bäst att inte skriva så mycket, det blir kanske löjligt... Vill ändå sända mina tankar (och nåt mer). Och jag kan inte låta bli att föbannas över att det nästan alltid är utsatta länder (fattiga med politisk instabilitet) som drabbas!

3) Både Centern och KD ser ut att åka ur riksdagen, om man ska tro Dagens Nyheter. Well, jag ska erkänna att jag småler- även om jag generellt tycker det är en negativ trend att minska antalet partier i vårt parlamentariska system. Dessutom tror jag de klarar sig båda två. Möjligtvis kan vi vinka hejdå åt KD... Fast tyvärr på bekostnad av att SD kommer in. Det sorligaste är väl att SD kommer in oavsett hur det går för C och KD. Och i det här fallet gläds jag inte åt det ökade antalet partier i riksdagen...

4) Trevlig helg! Själv ska jag till Syster Yster på middag för att planera inbokad Londonresa i februari!

Back to life, back to reality

Jaha, så var ännu en arbetsvecka slut. Okej, den har visserligen bara bestått av två arbetsdagar, men ändå. Fredagsmyset har således infunnit sig, precis som sig bör.

Zappade för övrigt precis över till Let's dance efter På spåret. Gudrun Schyman dansade, och efteråt frågade programledaren hur det uppskattas i riksdagen (typ). Tycker det är såå pinsamt med opålästa programledare. Det var ju inte någon liten detalj hon missade, att Schyman inte är riksdagsledamot. Hur missade hon att Schyman startat ett nytt parti som inte är representerade i Sveriges riksdag? Läser inte folk tidningar eller kollar på nyheter? Extra pinsamt för en programledare på en seriös kanal som TV4...

För mig är det liksom så främmande. Okej, jag fattar att man kan blanda ihop saker och ting om man inte är intresserad. Men det är inte det jag menar. Men det fck mig att reflektera över nyhetsuppdatering. För mig är det livsnövändigt att läsa tidningar, eller åtminstone text-tv, eller kolla in någon nyhetssändning. Något av det! Och jag vill påstå att det inte bara beror på ett starkt politiskt engagemang. Intresse för samhället jag lever i, det är för mig självklart. Jag vill för sjutton gubbar veta vad som händer omkring mig!

Well, det var dagens fundering.