Läste precis en artikel angående fajten mellan regeringen och Skolverket om kristendomens särställning i religionsundervisningen. Ett programråd på Skolverket hävdar att det knappt finns någon skillnad mellan förslagen. Björklund själv framställer å andra sidan skillnaden som enorm. Märkligt. Gissningsvis är det en kristdemokratisk seger som nu Björklund i egenskap av utbildningsminister måste manifestera. För den som bara följer nyhetsrapporteringen är det dock svårt att veta vad som egentligen skiljer myndighetens förslag från regeringens justering.
Min utgångspunkt är att i en globaliserad värld är det viktigt och modernt att alla religioner jämställs. Skolan ska inte signalera att kristendomen är överlägsen andra religioner. Vi lever trots allt i ett sekulärt och mångfacetterat land, därför är den principen viktig. Men ingen har påstått att svenska traditioner som har kopplingar till kristendomen ska försvinna ur skolan. Därför känns regeringens agerande mest omodernt och onödigt detaljpetigt.
Björklund jämför kristendomens särställning i religionsundervisningen med att elever lär sig svenska landskap framför andra länders och svensk historia mer än indisk. Det är en tunn och irrelevant argumentation. Religion har nämligen ingenting med svenskhet att göra. Svenskar kan tillhöra olika religioner och alla religioner kan finans i alla länder. Kristendomen har historiskt dominerat i Sverige, ja- men den svenska kontexten påverkar inte religionens grundfundament. Och det är väl det som ska studeras i religionskunskapen?
Jag uppmanar: ta ett steg tillbaka och hämta en gnutta sunt förnuft. Låt det julpyntas i skolorna och koppla gärna religionsundervisningen till detta. Låt traditioner lysa igenom. Men som sagt, vad jag förstår är det ingen som hävdar annorlunda. Vad skillnaden mellan Skolverkets förslag och regeringens invändning egentligen består av är jag fortfarande osäker på. Varför kristendomens särställning plötsligt blev en het debatt kan nog bara KD svara på...
