Sista tiden i sydafrika

Sedan sist jag skrev har mycket hant! Egentligen har vart riktiga arbete varit koncentrerat till fyra dagar. Tva seminariedagar i Uitenhage och tva i Despach. De har varit roliga, jobbiga och larorika- for alla. Roliga for att vi har sjungit och skrattat, jobbiga for att det ar ett extremt spant klimat i ANC och framfor allt ungdomsforbundet (det beror dels pa ANC:s kongress i december, dels pa strulet med projektet. De skulle ju ha skickat en delegation till Sverige i augusti men vi var tvungna att stalla in eftersom de inte kunde komma overens om namn. Det ar sa fruktansvart toppstyrt alltihop, man blir tokig. Demokratin ar inte valmaende...). Larorikt har det varit for deltagarna nar vi har berattat om SSU och hur vi jobbar med studiecriklar, men det har ocksa varit larorikt for mig och Fabian, det var sa mycket vi inte visste. Dels kulturellt, men framforallt det organisatoriska, bade inom ANC och Youth League, men ocksa landet. Tank er att det inte finns nagot fullmaktige. I Uitenhage (storre en Norrkoping) d\finns det EN folkvald person. Och han har ingen makt. Den lagsta beslutande nivan dar det finns folkvalda ar i regionen med Port Elizabeth, Uithenhage och Despach- 2 miljoner manniskor!

Vi har varit besvikna over att det inte har funnits nagot program for oss efter seminarierna. De har hallt pa mellan 9 och 17, men sen har vi inte haft nagot att gora direkt. Vi forsokte ocksa framfora det, men... Forst igar fick vi chansen att umgas med nagra, och det var mest en slump. Vi skulle ha ett mote pa ett stalle, men kvinnan med nycklarna ringde en timma efter utsatt tid och sa att hon inte kunde. Sa vi begav oss till gasthuset dar vi bor. Motet mynnade ut i en trevlig afton dar vi fick chansen att prata med varndra pa ett mer avslappnat satt.

Idag och igar har vi akt omkring pa studiebesok. Vi har sett allt. Kakstader och platskjul kontra husen som regeringen bygger och later manniskor bo i kostnadsfritt. Vi har sett HIV och AIDS- center. Vi har besokt skolor och dagis. Och idag har vi varit pa tva (!) traditionella afrikanska fester dar de kallar pa andar etc. Vi har atit nyslaktad ko och dess inalvor. Kvinnor och man far for ovrigt inte vistas tillsammans pa dessa fester, utan kvinnorna goms i ett eget rum... Och sa har jag nastan blivit bortgift. Mannen satte kvinnorna pa att forhora mig. Och tydligen ar jag vard en massa kor eftersom jag inte har barn.

Huu...ja, ikvall ska vi ata en avslutande middag, Tidigt imorgon bitti bar det av till Namibia och Sodalitas (s-studenters) projekt, eller snarare studieresa. Vi vet inte exakt vad som vantar oss, men det handlar ju precis som i Sydafrikaprojektet om ABF och studiecirklar. Jag har pratat med professor Hunter, och han komer och hamtar oss pa flygplatsen i Windhoek.

Amandla!

Uitenhage

Det var visst inte helt latt att fa tillgang till internet under tiden vi reste fran Kapstaden tll Uitenhage dar vi ar nu. Det ligger nagra mil utanfor Port Elizabeth.

Resan fran Kapstaden tog tva dagar aven om det "bara" ar 70 mil. Jag har forresten kort ungefar halften av den biten! Forsta gangen i vanstrtrafik for min del! Att det tog tva dagar med bil berodde naturligtvis pa att vi stannade vid flera strander ut med Indiska oceanens kust och vingardar i vindistriktet. En mycket trevlig resa med andra ord!

Men nu ar vi som sagt framme i Uithenhage dar vi har vart projekt (samt i grannstaden Despach). Projektet som ar mellan SSU Norrkoping och ANC Youth League i dessa tva stader ar ett projekt som handlar om demokrati och folkbildning med studiecirklar som metod. Malet som de sjalva har satt upp ar bland annat att oppna ett ungdomscenter dit ungdomar kan ga och prata om HIV och Aids.
Idag har jag och Fabian berattat om hur SSU fungerar och hur vi arbetar. Det gick bra. Vi har stora forhoppningar pa projektet aven om vi ar lite bekymrade over maktcentraliseringen i deras organisation vilket kan ga ut over projektet. Men det ar ju darfor vi ar har a andra sidan, for att visa hur man arbetar i en fungerande demokratisk organisation.

Forhoppningsvis aterkommer jag inom kort!

Jobbig start, men framme i Kapstaden!

Antligen framme!
Det borjade dock inte sa bra... Till att borja med var flyget fran Arlanda till London installt, sa de satte oss pa ett senare men sa att vi skulle hinna med planet till Kapstaden. Men SAS var forsenade... Just det, forst ska tillaggas att det forsta planet var installt pga "brist pa plan"...! Jag hade kannt mig trygg om de hade sagt att det var fel pa planet och de av sakerhetsskal inte ville satta oss pa planet. Men BRSIT...jag menar, hur dalig far man vara pa att rakna? Och detta typ en kvart innan utsatt tid liksom...
Anyways, forsenade blev vi, sa vi missade planet till Kapstaden. Vi sprang som idioter genom hela Heatrow och trodde att vi skulle hinna, men en tannt som skulle hjalpa oss tog pa sig en kvart for att ta reda pa vilken gate vi skulle till. Detta var orsaken till att vi inte hann. Vi sprang anda vidare till gaten for att vara helt sakra. Dar mottes vi av South African Airways personal som totalt hanade oss. Vi fragade om vi kunde ta planet till johannesburg istallet, som vi skulle hinna med. mer han. Tre andra svenskar gav da upp, men eftersom vi inte hade nagonstans att ta vagen gick vi for att kolla. Och visst fanns det plats till Johannesburg!! Gissa om vi blev glada mitt i all besvikelse! Vi tjanade typ 20 timmar pa detta. Anslutande flyg till Kapstaden var framme halv tva i eftermiddags istallet for tio som var planerna om allt hade gatt som det skulle. Problemet ar dock vaskorna. Vi visste naturligtvis att de inte skulle med samma plan till Sydafrika som vi eftersom vi blev ombokade i sista sekund. Men ingen vet var de ar. Varken i Kapstaden eller i Johannesburg. Vi tror och hoppas att de ar i London och aker med planet till kapstaden i natt sa att vi far de imorgon. Det ar bara att vanta och se...

Val inne i stan begav vi oss for att kopa biljetter till Robben Island som morgondagen var tankt att vikas at. Men de skrattade och sa att de ar fullbokade en vecka framat. Anda aker sex stora batar varje dag... Vi ska chansa och aka dit imorgon for att se om det ar nagon som kopt biljett som inte dyker upp, men det lar knappast handa. AR GRYMT BESVIKEN! Det var i stort sett det jag hade sett fram emot mest...

Nu later allt som pesten, men sa ar det INTE! Vadret ar underbart, staden fantastisk och manniskorna valdigt vanliga. Vi bor dessutom i en jattefin stor lagenhet pa ett vandrarhem med en underbar tradgard etc...

Slut for denna gang!

Sydafrika och Namibia

På måndag åker jag och Fabian till Sydafrika på ett SSU projekt som vi har med ANC:s ungdomsförbund i Despath och Uitenhage i port-Elizabeth trakterna. Det är ett projekt som finansieras av Olof Palme Centret som vi har haft pågående under en tid. I april var Kaisa och Milli där. Men nu är det alltså vår tur. Jag har aldrig varit utanför Europa, så det ska bli extra spännande! Vi är i Sydafrika i två veckor, och vi har ett fullproppat schema. Först ska vi till Kapstaden och turista litegrann. Vi ska besöka Robben Island och Taffleberget såklart. Sedan bilar vi utmed kusten till Port Elizabeth under några dagar. På vägen ska vi bland annat bada med delfiner (om de vågar sig fram!). Väl framme börjar arbetet. Projektet handlar om hur man arbetar i en demokratisk organisation, framförallt med studiecirklar.

Från Sydafrika ska vi sedan vidare till Namibia, dock inte under samma projekt. Både jag och Fabian är också aktiva s-studenter, så efter kontakter som vår klubb Sodalitas har haft med motsvarnde ABF i Windhoek och en professor som har gästföreläst på Campus Norrköping om edn demokratiska utvecklingen i södra Afrika, så har vi blivit ditbjudna. Vi fick ett bidrag av ABF Östergötlnad för detta- tack så mycket! Resten betalar vi ur egen ficka.

Mycket mer än så vet jag faktiskt inte vad som kommer att hända.
Jag hoppas att jag har tillgång till Internet under resan. I så fall så ska jag blogga lite då och då, så titta gärna in med jämna mellanrum!

Kram på er alla!

Sicko

I helgen var jag och såg den senaste dokumentären av samhällskritkern Michael Moore, Sicko. Den var verkligen sjuk. Sjukt bra. Den belyser tydligt hur orättvist sjukförsäkringssystemet är i USA. I Frankrike, Storbritannien och till och med Kuba är sjukvården gemensamt finansierad och gratis vid behov. USA som är ett rikt land, och världens enda supermakt, lyckas inte ta hand om sin befolkning. Folk dör bokstvligen för att de inte har råd med exempelvis cencerbehandling. Det är sant, och det är sjukt. SICKO!

Den är verkligen sevärd, jag uppmuntrar er alla att gå och se den! Därför ska jag inte berätta för mycket om vad som tas upp i filmen.

sd:s första motion

I går fick jag veta att Sverigedemokraternas Petter Carlsson har skrivit sin första motion till kommunfullmäktige i Norrköping. Den handlar om att alla kf-ledamöter borde praktisera inom äldrevården. Vilket parti motionen än hade kommit från hade jag velat avslå den, men det är som ni förstår inte innehållet i denna motion som är anmärkningsvärt. Petter Carlsson har inte varit på kf på mycket länge, vi hade nästan räknat ut honom och tänkt att han har tröttnat och gett upp. Tvärt om visar det sig nu att han varit flitigare än någonsin och att han är redo att börja föra politik. Jag tycker att det är läskigt. Helt ärligt. Det är famförallt så jag känner. Jag vet inte om jag själv känner mig mogen att debattera mot honom i fullmäktigesalen. Därmed inte sagt att man inte borde göra det! Jag hoppas VERKLIGEN att det finns folk från alla andra partier som känner sig taggade för detta. Och att jag själv blir det så småningom. Men just idag, dagen efter beskedet känner jag mig mest illa till mods.

Jag brukar inte ofta hålla med Mathias Sundin, men idag är han värd en eloge. Hans reaktion på sd-motionen var att Petter Carlsson fört kanske borde praktisera i kf!