Det HAR hänt igen!

Igår uppmärksammades Förintelsens minnesdag. Jag tycker det är oerhört viktigt att vi fortsätter med det. Vi ska minnas historien för att lära oss inför framtiden.

"Det får aldrig hända igen" har blivit ett kollektivt mantra. Ett bra sådant, men jag tycker det finns anledning att inte svälja det med hull och hår, utan att vara något mer källkritisk. För det HAR hänt igen: Balka, Rwanda, Darfur, Kambodja etc etc... Även om inte i nazismens namn, så har fler folkmord, brutala- hur kan de annars vara? ägt rum även efter 2:a världskriget.

Desstuom skulle jag vilja påstå att det händer varje dag. Kanske inte med gaskamrar eller lika storskaligt. Men saker sker varje dag som beror på samma meknaismer som låg bakom att Förintelsen kunde ske, eller i varje fall gå så långt. Det måste vi också påminna oss om, varje dag.

Vilka mekanismer är det jag talar om då? Jo, framförallt två stycken.

Den ena handlar om normer och okunskap/omedvetenhet som skapar fördomar och fientliga värderingar. Dck kan naturligtvis fientliga värderingar uppstå en då, men ofta bottnar det nog i någon typ av okunskap. Men det är inte den enda eller främsta mekanismen. Hade det varit så enkelt hade det inte funnits så många välutbildade människor som gav uttryck för rasistiska handlingar och kommentarer, och det hade relativt "lätt" kunnat åtgärdas med kunskapssatsningar.

Nej, det finns en till, nästan ännu viktigare, faktor som är anledningen till att uttryck för rasism/främlingsfientlighet och diskriminering samt annan kränkande behandling kan ske varje dag. Samma mekansim som gjorde Förintelsen möjlig. Nämligen: att låte det ske.
Förintelsen tilläts att ske, majoriteten var varken nazister, offer eller hjältar. De flesta teg. Diskriminering och mobbning skulle inte kunna fortsätta ske om inte andra tillät det. om inte VI tillät det. just det, VI. Vi har alla ett ansavar. Ett kollektivt ansvar att säga ifrån varje gång vi bevittnar kränkningar. Men i det kollektiva ansvaret ligger också ett individuellt ansvar. Och det är minst lika avgörande. Tyvärr ser vi oftast till "vår" egna lilla del av det gemensamma ansvaret vilket leder till att inga protester hörs. Vi föreställer oss att den stora delen av ansvaret ligger på "de andra". Ni förstår poängen...Det blir en ond cirkel av passivitet. För att undvika detta, om vi menar allvar när vi säger att vi tror på demokrati och alla människors lika värde, måste var och en av oss alltid protestera när vi blir medvetna om att något sker som vi anser vara fel.

Det är den läxan jag tycker att vi ska lära oss och påminna oss om på Förintelsens minnesdag, och det var det jag uppmanade de ca 150 skoleleverna jag träffade igår. Men framförallt måste det här var anågot vi påminner oss själva om varje dag, annars funkar det inte.

Jag erkänner, jag har fördomar

På söndag ska jag för Byrån mot diskriminerings räkning hålla i ett två timmar långt pass med Borgs församling. Det ska handla om fördomar och diskriminering som en del av deras internationella temaveckor. Jag tycker det är ett jätteroligt initiativ, verkligen! Men jag måste erkänna att jag är lite nevös. Det brukar jag inte vara när jag är ute och föreläser, jag är van och jag känner mig trygg i min profession. Men det här uppdraget känns lite annorlunda.

För det första är jag inte så van vid miljön. Jag har aldrig varit medlem i Svenska kyrkan, och jag är inte religiös (vissa livsviktiga fotbollssituationer undantagna). Däremot tänker jag ofta att religiösa människor jag känner verkar ha en väldigt vacker inställning till livet.

Min nervositet handlar nog delvis om att jag av någon anledning känner mig underlägsen. Som om jag står utanför. Utanförskap är ju väldigt intimt förknippad med underlägsenhet, det ena följer det andra. Nåväl, varför känner jag så då? Jo, förmodligen för att jag har fördomar om gruppen. Jag föreställer mig att det är en grupp äldre damer med stark tro, och att de flesta i gruppen tror sig vara fördomsfria, samt att några har en väldigt konservativ syn på exempelvis homosexualitet. Ju mer jag har ägnat mig åt förberedelserna har det gått upp för mig att nervositeten kommer just ur mina fördomar. Vilket är lite paradoxalt med tanke på att jag ska dit för att prata om fördomar. Kanske är det bara bra. Jag tror faktiskt att ett första steg mot ett tolerantare samhälle är att upptäcka och erkänna sina fördomar. Det är lätt för mig att säga ”alla har fördomar”, men det är inte lika lätt att upptäcka vilka de är. Nu har det blivit väldigt uppenbart för mig att jag har fördomar om gruppen jag ska föreläsa för på söndag, vilket jag faktiskt tror kan vara en fördel. Det innebär att jag har vunnit ytterligare en dimension i min kunskap. Eftersom jag vill bidra till att minska mina uttryck för mina fördomar (sådant som kan leda till kränkande behandling och utanförskap utan att man är medveten om det) kan jag nu gå dit med inställningen att jag kan bli motbevisad. Och om inte har jag ändå vunnit. Jag har nämligen blivit en viktig insikt rikare- att jag har den här fördomen, att det är just en fördom. För även om gruppen visar sig vara sådan jag föreställer mig vet jag att alla tänkbara gruppdeltagare förtjänar att ses som egna individer och inte bara tillskrivas vissa egenskaper utifrån mina fördomar.

Ja

Efter noggrant övervägande har jag bestämt mig för att rösta ja till en försäljning av Idrottsparken. Det har inte på något sätt varit självklart, och inget av alternativen är som jag ser det optimala.

Det stora frågetecken jag haft, och som jag diskuterade länge och väl med s-gruppen i fullmäktige om, är hyran kommunen ska betala till IFK efter att IFK övertar ägandet. Idag äger kommunen Parken och har lån för den. IFK vill nu köpa anläggningen, och med den följer lånen. Därmed köper IFK Parken för över 300 miljoner kronor plus 3,2 miljoner kronor. IFK övertar succesivt risken samtidigt som de på egen hand har andra förutsättningar att kunna effektivisera driften av Parken. Det är bra, och så långt är de flesta överens (inte Mathias Sundin). Den årliga driftkostnaden för Parken är 30 miljoner kronor. Av den betalar kommunen 22 miljoner (15 miljoner när IFK spelar i Allsvenskan) och IFK 8 miljoner (15 vid spel i Allsvenskan). Denna fördelning ska vara kvar efter försäljningen. Det blir alltså inte billigare för kommunen, MEN- det blir inte heller dyrare. Detta har utgjort mitt stora frågetecken: skulle det inte vara bättre om kommunen fick en billigare hyra?

Jo, naturligtvis. Problemet är att det inte är ett alternativ. Detta hyptetiska alternativ skulle IFK inte klara. Kvar i verkligheten finns två alterantiv: att sälja eller att inte sälja. Även om jag inte gillar verkligheten så inser jag att jag måste acceptera den. Kan man inte acceptera verkligheten som den ser ut förstår jag varför man säger nej med motivering att kommunen inte ska betala samma hyra till IFK som tidigare, att kommunen borde få lägre hyra. Återigen, hade det varit ett alteranativ hade jag förmodligen gått på en sådan linje. Men, det jag som fullmäktigeledamot har att ta ställning till är att sälja och sedan hyra för 22/15 miljoner per år eller att inte sälja. Om jag säger nej bidrar jag till den stora risken: att IFK inte kan betala hyran till kommunen. Då står kommunen med brallorna neddragna. En anläggning utan hyresgäst. Det måste undvikas. Inte främst för IFK:s skull, utan för Norrköpings.

Därför kommer jag rösta ja- trots att den årliga kostnaden för kommunen kvarstår. Hade den blivit dyrare hade jag inte gått med på det. Men nu blir det alltså inte en krona dyrare.

Sedan finns det flera andra anledningar till att rösta ja- det ovanstående var bara en beskrivning om mina frågestecken och var jag har landat i dessa frågor.
En sak som tenderar att glömmas bort i debatten är att redan innan ombyggnaden hade kommunen en kostnad på flera miljoner om året för Parken. Det är inte så att vi gått från 0-22! Alla partier i fullmäktige var dessutom rörande överens om att bygga om Parken, det fanns inget alternativ som sade att vi skulle ha kvar den gamla. Skiljelinjen handlade om "hur". IFK ville inte/kunde inte äga Parken, och därmed blev ägandefrågan egentligen en icke-fråga. Trots det ville högerpartierna skänka bort anläggningen (eller sälja för en krona...) och ge ett årligt stöd utan specificerade krav på IFK. Eftersom IFK inte ville äga Parken var majoritetens förslag att bygga om, äga, betala 15 alt 22 miljoner/år PLUS (mycket viktgt!) en massa krav på IFK. Kraven handlade främst om att garantera att teknikhallen mm kunde nyttjas av Norrköpings föreningsliv, tillgodose damverksamhet etc. Med andra ord: Parken skulle inte bara vara till för elitverksamheten. Specifika skrivningar kring sådana säkringar röstade alliansen emot när hyresavtalet skulle klubbas.

Satsningen var rätt, tyckte alla. Hur den genomfördes har det rådit skilda meningar om. Men med tanke på IFK:s inställning tycker jag vi gjorde rätt. Nu vill IFK äga, då ser jag ingen principiell anledning till att ha kvar ägande för ägandets skull. Nu handlar det om två saker: säkra garantin att Parken inkl teknikhallen är till gagn för hela kommunen (långsiktigt) och se till att kommunen inte får en högre kostnad. Det första är fortsatt uppfyllt i försäljningsförslaget. Det andra är skillnaden mot att inte sälja. Om vi säger nej på måndag är risken överhängande att kommunen står utan hyresgäst och får betala 30 miljoner kr om året i fortsättningen. Den risken vågar jag inte ta.

Lite av varje

Kanske är dumt att blanda äpplen och päron, men min intention är inte att likställa allvaret eller värdet i nedanstående händelser/funderingar. Utan helt enkelt att säga: det här rör sig i mitt huvud idag.

1) Nya Parken.
Jag förvånas lite över debatten. Jag tycker att frågan är oerhört komplex. Det har från vissa håll framställts som att Parken säljs för ca 3 miljoner kronor, men faktum är ju att IFK övertar skulden på 305 miljoner kronor. Den komplexa verkligheten är att IFK får en anläggning och en skuld mot att kommunen får dryga 3 miljoner kronor. Det är inte bara Parken mot 3 miljoner... Driften ska dock fördelas på samma sätt som tidigare, enligt förslaget. 30 miljoner totalt, kommunen står för 22 om IFK spelar i superettan och 15 om de går upp i allsvenska. Vad som dock tenderar att glömmas bort i debatten är Parken kostade pengar redan INNAN ombyggnaden. Och ALLA var överens om att bidra till att realisera en renovering. Den politiska skiljelinjen handlade om vem som skulle äga, hur mycket driften fick gå på för det skulle väl skilja ett par miljoner) samt vilka krav man skulle ställa på IFK (jag talade exempelvis för vikten av att låta andra föreningar och damfotboll få nyttja parken). IFK VILLE INTE äga, kunde inte, sa man. Därmed var ägandet en icke-fråga. Nu vill IFK äga, säger sig kunna. Då finns det som jag ser det ingen principiell anledning till att kommunen ska äga Parken...

Innan jag skriver mer i ärendet har jag några saker jag vill diskutera med fullmäktigegruppen på måndag. Jag återkommer med hur jag ställer mig, även om jag redan nu kan avslöja att det väger över till förmån för KS förslag...

2) Haiti.
Och nu kom det dåliga samvetet. Att börja med ett långt stycke om Parken när hundatusentals människor dör i en katastrof! Ja, det är nog bäst att inte skriva så mycket, det blir kanske löjligt... Vill ändå sända mina tankar (och nåt mer). Och jag kan inte låta bli att föbannas över att det nästan alltid är utsatta länder (fattiga med politisk instabilitet) som drabbas!

3) Både Centern och KD ser ut att åka ur riksdagen, om man ska tro Dagens Nyheter. Well, jag ska erkänna att jag småler- även om jag generellt tycker det är en negativ trend att minska antalet partier i vårt parlamentariska system. Dessutom tror jag de klarar sig båda två. Möjligtvis kan vi vinka hejdå åt KD... Fast tyvärr på bekostnad av att SD kommer in. Det sorligaste är väl att SD kommer in oavsett hur det går för C och KD. Och i det här fallet gläds jag inte åt det ökade antalet partier i riksdagen...

4) Trevlig helg! Själv ska jag till Syster Yster på middag för att planera inbokad Londonresa i februari!

Back to life, back to reality

Jaha, så var ännu en arbetsvecka slut. Okej, den har visserligen bara bestått av två arbetsdagar, men ändå. Fredagsmyset har således infunnit sig, precis som sig bör.

Zappade för övrigt precis över till Let's dance efter På spåret. Gudrun Schyman dansade, och efteråt frågade programledaren hur det uppskattas i riksdagen (typ). Tycker det är såå pinsamt med opålästa programledare. Det var ju inte någon liten detalj hon missade, att Schyman inte är riksdagsledamot. Hur missade hon att Schyman startat ett nytt parti som inte är representerade i Sveriges riksdag? Läser inte folk tidningar eller kollar på nyheter? Extra pinsamt för en programledare på en seriös kanal som TV4...

För mig är det liksom så främmande. Okej, jag fattar att man kan blanda ihop saker och ting om man inte är intresserad. Men det är inte det jag menar. Men det fck mig att reflektera över nyhetsuppdatering. För mig är det livsnövändigt att läsa tidningar, eller åtminstone text-tv, eller kolla in någon nyhetssändning. Något av det! Och jag vill påstå att det inte bara beror på ett starkt politiskt engagemang. Intresse för samhället jag lever i, det är för mig självklart. Jag vill för sjutton gubbar veta vad som händer omkring mig!

Well, det var dagens fundering.