Det HAR hänt igen!

Igår uppmärksammades Förintelsens minnesdag. Jag tycker det är oerhört viktigt att vi fortsätter med det. Vi ska minnas historien för att lära oss inför framtiden.

"Det får aldrig hända igen" har blivit ett kollektivt mantra. Ett bra sådant, men jag tycker det finns anledning att inte svälja det med hull och hår, utan att vara något mer källkritisk. För det HAR hänt igen: Balka, Rwanda, Darfur, Kambodja etc etc... Även om inte i nazismens namn, så har fler folkmord, brutala- hur kan de annars vara? ägt rum även efter 2:a världskriget.

Desstuom skulle jag vilja påstå att det händer varje dag. Kanske inte med gaskamrar eller lika storskaligt. Men saker sker varje dag som beror på samma meknaismer som låg bakom att Förintelsen kunde ske, eller i varje fall gå så långt. Det måste vi också påminna oss om, varje dag.

Vilka mekanismer är det jag talar om då? Jo, framförallt två stycken.

Den ena handlar om normer och okunskap/omedvetenhet som skapar fördomar och fientliga värderingar. Dck kan naturligtvis fientliga värderingar uppstå en då, men ofta bottnar det nog i någon typ av okunskap. Men det är inte den enda eller främsta mekanismen. Hade det varit så enkelt hade det inte funnits så många välutbildade människor som gav uttryck för rasistiska handlingar och kommentarer, och det hade relativt "lätt" kunnat åtgärdas med kunskapssatsningar.

Nej, det finns en till, nästan ännu viktigare, faktor som är anledningen till att uttryck för rasism/främlingsfientlighet och diskriminering samt annan kränkande behandling kan ske varje dag. Samma mekansim som gjorde Förintelsen möjlig. Nämligen: att låte det ske.
Förintelsen tilläts att ske, majoriteten var varken nazister, offer eller hjältar. De flesta teg. Diskriminering och mobbning skulle inte kunna fortsätta ske om inte andra tillät det. om inte VI tillät det. just det, VI. Vi har alla ett ansavar. Ett kollektivt ansvar att säga ifrån varje gång vi bevittnar kränkningar. Men i det kollektiva ansvaret ligger också ett individuellt ansvar. Och det är minst lika avgörande. Tyvärr ser vi oftast till "vår" egna lilla del av det gemensamma ansvaret vilket leder till att inga protester hörs. Vi föreställer oss att den stora delen av ansvaret ligger på "de andra". Ni förstår poängen...Det blir en ond cirkel av passivitet. För att undvika detta, om vi menar allvar när vi säger att vi tror på demokrati och alla människors lika värde, måste var och en av oss alltid protestera när vi blir medvetna om att något sker som vi anser vara fel.

Det är den läxan jag tycker att vi ska lära oss och påminna oss om på Förintelsens minnesdag, och det var det jag uppmanade de ca 150 skoleleverna jag träffade igår. Men framförallt måste det här var anågot vi påminner oss själva om varje dag, annars funkar det inte.