As músicas da minha vida...

...eller mitt livs musik, är en skiva min pappa har gjort åt mig. (Helt lagligt ska tilläggas). Jag har valt låtarna och pappa har gjord fodralet mm, och så var det hans idé...!

Här är låtarna, tillräckligt många för en dubbelskiva: (ska också tillägga att jag endast tillät mig själv att ta med EN Beatleslåt per skiva för att undivka att göra det till en Beatlesskiva. Oerhört svårt att välja, så även om det finns fler minst lika bra så är de väldigt personliga för mig)

The Beatles- Here comes the sun
Coldplay- Fix you
U2- With or without you
Natalie Imbruglia- Torn
Rui Veloso- A paixão
Monica Zetterlund- Trubbel
Simon & Garfunkel- The boxer
Dixi Chicks- Not ready to make nice
Goo Goo Dolls- Iris
Queen- Bohemian Rhapsody
Green Day- Basket case
Nelly Furtado- Try
The streets- Dry your eyes
Bob Dylan- I want you
Michael Jackson- Billie Jean
Tribalistas- Já sei namorar
Jovanotti- Serenata rap
Paul McCartney- We all stand together

The Beatles- Rocky Racoon
Bob Marley- no woman no cry
Rosario Flores- Como quieras que te quiera
Crash test dummies- Mmm mmm mmm
Radiohead- Creep
Madonna- Like a prayer
Oasis- Wonderwall
The Eagles- Hotel California
Whitney Houston- I have nothing
Eros Ramazotti & Tina Turner- Cose della vita/Can't stop thinking of you
The Beach Boys- God only knows
Extreme- More than words
No doubt- Don't speak
Uno Svenningsson- Under ytan
Bonnie Tyler- Total eclipse of the heart
John Lennon- Working class hero
Jeff Buckley- Hallelujah

Min kväll: Khemiri, DS och fin vän

Det här blir inget jätteavancerat blogginlägg, men å andra sidan har inte min dag varit speciellt avancerat...

Idag har jag skrivit min första uppgift på min nya kurs (Invandrar- och kulturkunskap). Det innebar en analys av boken Ett öga rött av Khemiri. Jag har läst boken tidigare, men måste erkänna att när jag läste den igen, med ett större inslag av det analyserande öga,t så kunde jag uppskatta boken på en annan nivå. Jag tänker inte uttråka er med mina slutsatser, men uppmanar er som inte läst den att göra så, och även ni som tidigare tagit del av denna nutida kultbok. Jag tror alla kan känna igen sig, om inte i Halim, så i alla fall i det svenska samhället och hur vi betraktar "andra".

Eftermiddagen och början av kvällen ägnades åt SSU:s distriktsstyrelse. Ett bra möte, och vi fick till och med till en häftig ideologisk debatt. Ni som tror att vi i SSU alltid är ense om alla detaljer i vår politik- tänk igen. Tack till er som var på mötet! Det påminnde mig om varför jag är så engagerad, och hur interna debatter kan föra oss vidare!

Till sist: Vinho branco med Emma. Du är för härlig! En perfekt avslutning på min kväll.

God afton!
/Teresa

Wykman, Bildt och Aftonbladet

Någon gång i veckan kollar jag in politikerbloggen.se. Kanske inte alltid den mest högkvalitativa nyhetsrapporteringen, men ändå intressant i flera avseenden. Häromdagen kunde man läsa att MUF:s ordförande Niklas Wykman varit i farten på Facebook och gjort uttalanden som kan läsas på politikerbloggen, här. Det handlar om den senaste tidens Israel-Bildt-Aftonbladet-debatt.

Yttrandefriheten är bland det allra mest fundamentala vi har i en demokrati, något Israel knappast visar att de förstår. De har krävt att Sverige tar avstånd från den artikel Aftonbladet har publicerat angående organhandel. Vad som ligger bakom historien vet jag inte mycket om, men det hör inte hit. Det ofattbara i hela den här härvan är utrikesminister Carl Bildts agerande- om man nu ens kan kalla det för agerande. På sin blogg (ja, blogg!) tar han ställning för att vi i Sverige inte jobbar så som Israel har krävt, nämligen att formellt fördöma artikeln. Helt sant och vettigt. Men uttalandet skedde via hans blogg, vilket knappast är lämpligt som utrikesdiplomatiskt forum.

Som om tokigheterna kring denna historia inte var tillräckliga så gör alltså Wykman uttalanden om att Aftonbladet bidrar till mytbildning som ledde till koncentrationslägrena. Det är inte ofta man hör utrotningsreferenser i svenska debatter. Men då och då- när det handlar om Israel och Palsetina- så är det någon som sätter igång och gör paralleller. Varje gång får jag rysningar. Inte för att man ska tiga ihjäl vad som hände under 2:a världskriget, men för att det känns obehagligt att de unga moderaternas ledare på allvar påstår att Aftonbladets artiklar skulle kunna leda till att den mörkaste historien upprepar sig. Det är inte Sveriges utrikesministers sak att fördöma (eller berömma) en nyhetsartikel. Men när det är dags att påminna om och förklara för världen varför vi följer principer om yttrandefrihet, ja då bör det ske i andra forum än på utrikesministerns privata blogg. Men det tycker uppenbarligen inte Wykman…

Unreal- yet as real as real can be

Igår drog den politiska verkligheten igång igen efter sommaruppehållet. Men det var nog det kortaste gruppmötet jag varit på under min tid som fullmäktigeledamot. Efteråt gick jag och fikade med E. Det var välbehövligt! Kanske inte så mycket det hon sa, men på något sätt fick hon mig att säga alla de saker jag har behöv säga högt för att se på det som har hänt mer klarsynt. Jag svamlar, och bara några av er förstår vad jag syftar på. Men det är skitsamma. Vad jag vill förmedla är den där känslan då man helt plötsligt förstår, ni vet? När kaoset makes sense. Ett stort steg för att gå vidare. Jag är fullkomligt övertygad att jag kommer tappa den här känslan igen, men vetskapen om att jag har funnit den en gång kommer underlätta att hitta tillbaka till den. Det är i alla fall en tröst. För i övrigt är vardagen liksom uppochnervänd.

Senare ska jag bege mig till universitetet. Den här terminen, åtminstone till någon anställer mig, läser jag två kurser: invandrar- och kulturkunskap samt 3:e-världenkunskap. Den ena kursen är en kvällskurs, och den andra drar inte igång förrän nästa vecka. Så tekniskt sett pluggar jag bara på halvfart den här veckan. Det är rätt skönt att smygstarta, men rastlös som jag är har jag svårt att hantera det. Men, jag fyller ut tiden med sovmorgon, träning och Lost. Och bloggen såklart! Inte helt fel det heller…=)

Väl mött!
Teresa

Återupptar bloggandet!

Sommaren och förhållandet är över, och ett nytt kapitel av mitt liv påbörjas (även om det för tillfället inte känns som att det bara är i positiv bemärkelse). Det var länge sedan jag bloggade, man kan nog säga att jag slutade. Men nu känner jag att det är hög tid att börja igen. Jag har alltid känt att skrivandet kan vara en form av självterapi, men då jag slutade blogga var jag aktiv skribent på andra håll. Jag var krönikör i Folkbladet, och skrev så fingrarna blödde i mina studier. Nu är studierna avklarade och jag kan stolt säga att jag har en pol.mag- examen. Jobben lyser med sin frånvaro, även om jag letar febrilt. Därför pluggar jag även denna termin, dock med mindre press på mig själv. Jakten på Jobbet lär du också få följa här... ;-)

Vidare drar nu den politiska höstterminen igång, och det är ett år kvar till Valet. Ett mycket avgörande sådant, om du frågar mig. Vinner högeralliansen även nästa år kan vi se förödande konsekvenser av ett rejält systemskifte i Sverige. Av den anledningen känner jag också att jag vill kontinuerligt ge min bild och dela med mig av mina reflektioner av den politiska utvecklingen. Mer personliga berättelser får nog också lite större utrymme på bloggen framöver. En av anledningarna till att jag slutade var nog att jag tyckte att det blev lite småtråkigt att alltid vara "politiker" på bloggen. Politiken är en stor del av mitt liv, varför jag också fortsättningsvis kommer lägga fokus där. Men jag är också ung kvinna, på jakt efter jobb, fotbollsintresserad, halvportugis, vinälskare, moster och mycket mycket mer.

This is me! Vill du veta vad jag funderar på? Titta gärna in och ge dina kommentarer!

E pluribus unum! /Teresa