Zuma = president

I dagarna har ANC haft kongress. Fokus har naturligtvis legat på valet av president för ANC. Nuvarande president för Sydfrika, Thabo Mbeki, har enligt sed också varit president för ANC. Nu fick han stryk av utmanaren Jacob Zuma som är minst sagt kontroversiell. Det är mannen vars "egna kampsång" heter "Ge mig mitt maskingevär". Han anklagas för grova korruptionsbrott och våldtäkt. Ni minns kanske att han viftade bort det med att han hade ju duschat efteråt, så risken för att bli smittad av HIV finns inte... Att han faktiskt misstänks ha våldtagit en kvinna skrivs det häpnadsväckande lite om. Och inte är det ett hinder för honom att inta presidentposten. Det är fel på så många sätt.

I och med att han blev vald till ANC:s president (ordförande) är han också absolut favorit att bli landets ledare. Thabo Mbeki har suttit sina perioder. Hade han vunnit hade man förmodligen skrivit om konstitutionen så att han kunde fortsätta. Det hade också varit fel. Jag måste säga att inget av alternativen kändes bra.

Jag hoppas att någon annan blir Sydafrikas president, även om jag inser att det är ganska orealistiskt. Det känns verkligen som att gå åt fel håll att välja en president med så grova anklagelser (säkerligen inte helt tagna ur luften) mot sig.

Jag skulle vilja avsluta med: AMANDLA! Men det känns inte helt rätt för tillfället...

Vaxholmsdomen chockar

Så har EU:s dom fallit som säger att Byggnads blockad mot det lettiska byggföretaget i Vaxholm 2004 var oprovocerat. Det mesta har tidigare tytt på att domen skulle fastställa att Byggnads agerade enligt sina rättigheter, men så blev alltså inte fallet. Jag är förbluffad. Och orolig för vad det här kan få för koncekvenser på den europeiska arbetsmarknaden...

Lissabon-fördraget

Så var det nya fördraget undertecknat... Nu återstår att se om alla ratificerar. Det ser ut att hänga mycket på Irland som ska folkomrösta. Jag hoppas att många nationer redan har hunnit ratificera tills dess om det inte ska falla platt... Jag väntar med spänning!

Mugabe i Lissabon

EU påstår att Mugabe inte är välkommen in i Unionen. Men nu är han där. Det är toppmöte i Lissabon sedan värdnationen Portugal har anordnat ett toppmöte mellan EU och Afrikanska Unionen. Jag har tidigare skrivit att jag tycker att det är ett bra initiativ. Det tycker jag fortfarande. Men jag måste säga att jag är kluven till Mugabes närvaro. Å ena sidan tycker jag att Gordon Brown gör en viktig markering i att bojkotta. När ska EU börja visa llavar mot denne diktator? Vi måste ta ställning mot Mugabe! Åa nadra sida, när Afrikas ledare, kanske speciellt Sydafrikas president Mbeki, hotar att bojkotta om Mugabe inte får komma- ja, då kan inget mötemellan unionerna ske. Och det vore väldigt synd. Jag tror att det är väldigt behövligt att det upprättas ordentliga dialoger unionerna emellan. Situationen i Afrika, och EU:s tullar och subventioner som försvårar något enormt för hela den afrikanska kontinenten är akut och måste förändras. Därför är det viktigt att mötet sker. Men som sagt, jag kan inte låta bli att känna mig kluven...

Svar till Rikard Ståhl om elevdemokrati

Härligt med utmaningar!
För det första, att endast ett fåtal elever får möjligheten att ingå i styrelsen som du nämner i din andra punkt ser jag inte som något problem. Alla medborgare kan inte sitta i kommunfullmäktige, till exempel. Det är så representativ demokrati fungerar!
Att lokal styrelse med elvmajoritet skulle vara en skendemokrati håller jag inte alls med om. De områden eleverna har inflytande över genom styrelsen är på riktigt, och det är ingen som missleds till att tro att de har mer makt än vad som är fallet. Av uppenbara skäl kan eleverna inte besluta i specifika ärenden om enskilda personer, eller besluta om skolans övergripande budget. Det är inte det det handlar om. Det handlar om att vi tror att eleverna har rätt att få vara med att påverka sin egen arbetsmiljö. Det handlar om att man presterar bättre om man trivs. Därför tror vi att lokal styrelse med elvmajoritet kan vara en bra arbetsform där eleverna få se att det de tycker och gör spelar roll. (Och det betyder inte att de kan omkullkasta budgetar ed om nu någon fortfarande tror att så är fallet).
Jag uppskattar att du är så tydlig i din argumentation. Det är uppenbart att vi har olika åsikter. Det är inte lika uppenbart i nämnden. Där säger nämligen de borgerliga företrädarna (och jag överdriver inte nu, det går att ta reda på om inte annat...) att de håller med om vår argumnatation, förutom i en sak. Och det är möjligheten för elver att ha utslagsröst vid omröstningar vid den lokla styrelsen/skolkonferensen. De menar att elevinflytande är bra, att formen med lokal styrelse är bra, till och med att det är bra att elver får chansen att var ordförande med all den verkliga och positiva träningen det innebär. Allt de vänder sig emot är som sagt att elvler ska kunna avgöra en omröstning. Och då är de väl medvetna om det jag redan har kommenterat, att det inte handlar om budgetfrågor eller enskilda personer. Vid ett tillfälle sa Mathias Sunin (2:e vice ordf från Folkpartiet) att 17-åringar inte vet vad som är bäst för sin egen skull gällande arbetsmilö, det vet personalen bättre. I nämnden blir skillnaden mellan våra olika synsätt på elvdemokrati någon helt annan än skillnaden när du och jag argrumenterar Rickard. Och det gör mig konfunderad.
Till sist, innan förbudet mot lokal styrelse med elevmajoritet kom från den borgerliga regeringen hade den inte hunnit pågå speciellt länge i Norrköping. Men redan har vi sett resultat. Eleverna är med på nämndsammanträdena och får lyfta frågor. Ett samlat elevråd för de kommunala skolorna har utvecklats och växt fram ur elevernas engagemang. Vi hade bara hunnit börja, men redan kunde vi se reultat. Tyvärr har nu käppar satts i hjulet.

Portugal mot Sverige- äntligen!

Äntligen möts Portugal mot Sverige i VM-kvalet! Jag tänker göra allt i min makt för att se matchen som spelas i Sverige, och naturligtvis kommer Portugal att vinna. Både över Sverige och hela gruppen! =)

VIVA!

Lågt Sundin!

På fullmäktige i måndags kläckte Mathias Sundin ur sig en väldigt låg kommentar.
Han hade tryckt in sig på replik och ordförande Iréne Lindén sa att då får det gå sanbbt.
Mathias svarade då att "Det är ju inte alltid kvinnor uppskattar att man är snabb!"

Det var lågt och osmkligt, det hör inte hemma i fullmäktigesalen!

Alliansen fortsatt negativ till skolkonferens med elevmajoritet

Idag sammanträdde gymnasienämnden. Den heta frågan var åter igen elevdemokratin. Som bekant har ju den borgerliga regeringen förbjudit elevmajoritet skolkonferenserna. Det är synd, i Norrköping fanns innan den regeln två lycakde exempel i DeGeer och Hagagymnasiet.

I den nya förordningen har man tagit bort möjligheten för elever att utgöra majoritet, det får inte finnas fler elever representerade än övriga lärare och personal. Men man verkade ha "missat" frågan om ordförandeskapet. Eller så är bara Norrköpingsborgarna ännu mer negativt inställda till elevinflytande än sina kollegor på nationellt plan. I förordningen står klart och tydligt att elev får vara ordförande. Om man har lika många elever som personal, ja då säger ju den enkla matematiken att elever kan avgöra. För en ordförande har ju utslagsröst. Bra tycker jag! Det tyckte även Hagagymnasiet vars rektor utsåg en elev till ordförande, helt enligt förordning. Men alliansen med Folkpartiet i spetsen tyckte att det var dåligt. Elever har inte tillräckligt bra omdöme för att själva kunna besluta i frågor rörande sin egen arbetsmiljö förklarade de. (Vi ska också komma ihåg att besluten som fattas av skolkonferensen inte rör stora viktiga ekonomiska grejer, eller enskilda fall...så var finns faran?).

Idag ville de därför att Norrköping ska gå längre än regeringsförordningen och förbjuda möjligheten för elever att på något sätt kunna avgöra frågor.

Vilken tur för Norrköpings elever att s+v+mp vann kommunvalet!

Svartjobb....

Visst blir man trött på alla rapporter om (framförallt) moderater som köper svart?! Men idag hade Folkbladet en ganska positiv vinkling. I kommunstyrelsen i Norrköping fanns det ingen som hade klantat sig anmärkningsvärt. Tack för det! Hoppas att Norrköpingspolitiker kan fortsätta föregå med gått exempel...

Namibia

Hej igen!
Nu sitter jag faktiskt hemma i Norrköping och skriver, men jag fick aldrig chansen att blogga i Namibia, så här kommer en resumé:

Flygplatsen i Johannesburg är jobbig och konstig. Den här gången fick vi veta att vi var inbokade på ett senare flyg än vad som stod på våra biljetter, men som tur var innebar det ocskå att vi var bokde på första klass, så vi tillbringade några timmar i VIP-laungen och sedan med fyrarätters middag på planet till Windhoek...!

Så, väl i Namibia mötte professor Hunter oss på flygplatsen och körde oss hem till sig där han bor med sin fru, Dr Justine Hunter. Söndagkvällen ägnade vi os bara åt att prata och dricka vin. Det var väldigt varmt för övrigt, ca 35 grader. I Sydafrika var det ju knappt ens sol...
Anyways, vad vi gjorde i Namibia var ungefär följande: Vi besökte universitetet (besöket till Namibia var ju inte längre en SSU-grej, utan mer s-studenter...), åkte på safaritur, träffade svenska ambassadören, var på parlamentet och träffade SWAPO-representanter, och till slut möte med Namibian Institute for Democracy där Dr Hunter jobbar. De har bland annat studiecriklesprojekt, bland annat i samarbete med en annan organisation där som heter Forum For the Future, som vi också träffade. De samarbetar i sin tur med ABF och får stöd från Olof Palme Centret. Många intressanta besök, jag känner absolut att jag vill åka tillbaka!

Nu är jag som sagt hemma igen...

Sista tiden i sydafrika

Sedan sist jag skrev har mycket hant! Egentligen har vart riktiga arbete varit koncentrerat till fyra dagar. Tva seminariedagar i Uitenhage och tva i Despach. De har varit roliga, jobbiga och larorika- for alla. Roliga for att vi har sjungit och skrattat, jobbiga for att det ar ett extremt spant klimat i ANC och framfor allt ungdomsforbundet (det beror dels pa ANC:s kongress i december, dels pa strulet med projektet. De skulle ju ha skickat en delegation till Sverige i augusti men vi var tvungna att stalla in eftersom de inte kunde komma overens om namn. Det ar sa fruktansvart toppstyrt alltihop, man blir tokig. Demokratin ar inte valmaende...). Larorikt har det varit for deltagarna nar vi har berattat om SSU och hur vi jobbar med studiecriklar, men det har ocksa varit larorikt for mig och Fabian, det var sa mycket vi inte visste. Dels kulturellt, men framforallt det organisatoriska, bade inom ANC och Youth League, men ocksa landet. Tank er att det inte finns nagot fullmaktige. I Uitenhage (storre en Norrkoping) d\finns det EN folkvald person. Och han har ingen makt. Den lagsta beslutande nivan dar det finns folkvalda ar i regionen med Port Elizabeth, Uithenhage och Despach- 2 miljoner manniskor!

Vi har varit besvikna over att det inte har funnits nagot program for oss efter seminarierna. De har hallt pa mellan 9 och 17, men sen har vi inte haft nagot att gora direkt. Vi forsokte ocksa framfora det, men... Forst igar fick vi chansen att umgas med nagra, och det var mest en slump. Vi skulle ha ett mote pa ett stalle, men kvinnan med nycklarna ringde en timma efter utsatt tid och sa att hon inte kunde. Sa vi begav oss till gasthuset dar vi bor. Motet mynnade ut i en trevlig afton dar vi fick chansen att prata med varndra pa ett mer avslappnat satt.

Idag och igar har vi akt omkring pa studiebesok. Vi har sett allt. Kakstader och platskjul kontra husen som regeringen bygger och later manniskor bo i kostnadsfritt. Vi har sett HIV och AIDS- center. Vi har besokt skolor och dagis. Och idag har vi varit pa tva (!) traditionella afrikanska fester dar de kallar pa andar etc. Vi har atit nyslaktad ko och dess inalvor. Kvinnor och man far for ovrigt inte vistas tillsammans pa dessa fester, utan kvinnorna goms i ett eget rum... Och sa har jag nastan blivit bortgift. Mannen satte kvinnorna pa att forhora mig. Och tydligen ar jag vard en massa kor eftersom jag inte har barn.

Huu...ja, ikvall ska vi ata en avslutande middag, Tidigt imorgon bitti bar det av till Namibia och Sodalitas (s-studenters) projekt, eller snarare studieresa. Vi vet inte exakt vad som vantar oss, men det handlar ju precis som i Sydafrikaprojektet om ABF och studiecirklar. Jag har pratat med professor Hunter, och han komer och hamtar oss pa flygplatsen i Windhoek.

Amandla!

Uitenhage

Det var visst inte helt latt att fa tillgang till internet under tiden vi reste fran Kapstaden tll Uitenhage dar vi ar nu. Det ligger nagra mil utanfor Port Elizabeth.

Resan fran Kapstaden tog tva dagar aven om det "bara" ar 70 mil. Jag har forresten kort ungefar halften av den biten! Forsta gangen i vanstrtrafik for min del! Att det tog tva dagar med bil berodde naturligtvis pa att vi stannade vid flera strander ut med Indiska oceanens kust och vingardar i vindistriktet. En mycket trevlig resa med andra ord!

Men nu ar vi som sagt framme i Uithenhage dar vi har vart projekt (samt i grannstaden Despach). Projektet som ar mellan SSU Norrkoping och ANC Youth League i dessa tva stader ar ett projekt som handlar om demokrati och folkbildning med studiecirklar som metod. Malet som de sjalva har satt upp ar bland annat att oppna ett ungdomscenter dit ungdomar kan ga och prata om HIV och Aids.
Idag har jag och Fabian berattat om hur SSU fungerar och hur vi arbetar. Det gick bra. Vi har stora forhoppningar pa projektet aven om vi ar lite bekymrade over maktcentraliseringen i deras organisation vilket kan ga ut over projektet. Men det ar ju darfor vi ar har a andra sidan, for att visa hur man arbetar i en fungerande demokratisk organisation.

Forhoppningsvis aterkommer jag inom kort!

Jobbig start, men framme i Kapstaden!

Antligen framme!
Det borjade dock inte sa bra... Till att borja med var flyget fran Arlanda till London installt, sa de satte oss pa ett senare men sa att vi skulle hinna med planet till Kapstaden. Men SAS var forsenade... Just det, forst ska tillaggas att det forsta planet var installt pga "brist pa plan"...! Jag hade kannt mig trygg om de hade sagt att det var fel pa planet och de av sakerhetsskal inte ville satta oss pa planet. Men BRSIT...jag menar, hur dalig far man vara pa att rakna? Och detta typ en kvart innan utsatt tid liksom...
Anyways, forsenade blev vi, sa vi missade planet till Kapstaden. Vi sprang som idioter genom hela Heatrow och trodde att vi skulle hinna, men en tannt som skulle hjalpa oss tog pa sig en kvart for att ta reda pa vilken gate vi skulle till. Detta var orsaken till att vi inte hann. Vi sprang anda vidare till gaten for att vara helt sakra. Dar mottes vi av South African Airways personal som totalt hanade oss. Vi fragade om vi kunde ta planet till johannesburg istallet, som vi skulle hinna med. mer han. Tre andra svenskar gav da upp, men eftersom vi inte hade nagonstans att ta vagen gick vi for att kolla. Och visst fanns det plats till Johannesburg!! Gissa om vi blev glada mitt i all besvikelse! Vi tjanade typ 20 timmar pa detta. Anslutande flyg till Kapstaden var framme halv tva i eftermiddags istallet for tio som var planerna om allt hade gatt som det skulle. Problemet ar dock vaskorna. Vi visste naturligtvis att de inte skulle med samma plan till Sydafrika som vi eftersom vi blev ombokade i sista sekund. Men ingen vet var de ar. Varken i Kapstaden eller i Johannesburg. Vi tror och hoppas att de ar i London och aker med planet till kapstaden i natt sa att vi far de imorgon. Det ar bara att vanta och se...

Val inne i stan begav vi oss for att kopa biljetter till Robben Island som morgondagen var tankt att vikas at. Men de skrattade och sa att de ar fullbokade en vecka framat. Anda aker sex stora batar varje dag... Vi ska chansa och aka dit imorgon for att se om det ar nagon som kopt biljett som inte dyker upp, men det lar knappast handa. AR GRYMT BESVIKEN! Det var i stort sett det jag hade sett fram emot mest...

Nu later allt som pesten, men sa ar det INTE! Vadret ar underbart, staden fantastisk och manniskorna valdigt vanliga. Vi bor dessutom i en jattefin stor lagenhet pa ett vandrarhem med en underbar tradgard etc...

Slut for denna gang!

Sydafrika och Namibia

På måndag åker jag och Fabian till Sydafrika på ett SSU projekt som vi har med ANC:s ungdomsförbund i Despath och Uitenhage i port-Elizabeth trakterna. Det är ett projekt som finansieras av Olof Palme Centret som vi har haft pågående under en tid. I april var Kaisa och Milli där. Men nu är det alltså vår tur. Jag har aldrig varit utanför Europa, så det ska bli extra spännande! Vi är i Sydafrika i två veckor, och vi har ett fullproppat schema. Först ska vi till Kapstaden och turista litegrann. Vi ska besöka Robben Island och Taffleberget såklart. Sedan bilar vi utmed kusten till Port Elizabeth under några dagar. På vägen ska vi bland annat bada med delfiner (om de vågar sig fram!). Väl framme börjar arbetet. Projektet handlar om hur man arbetar i en demokratisk organisation, framförallt med studiecirklar.

Från Sydafrika ska vi sedan vidare till Namibia, dock inte under samma projekt. Både jag och Fabian är också aktiva s-studenter, så efter kontakter som vår klubb Sodalitas har haft med motsvarnde ABF i Windhoek och en professor som har gästföreläst på Campus Norrköping om edn demokratiska utvecklingen i södra Afrika, så har vi blivit ditbjudna. Vi fick ett bidrag av ABF Östergötlnad för detta- tack så mycket! Resten betalar vi ur egen ficka.

Mycket mer än så vet jag faktiskt inte vad som kommer att hända.
Jag hoppas att jag har tillgång till Internet under resan. I så fall så ska jag blogga lite då och då, så titta gärna in med jämna mellanrum!

Kram på er alla!

Sicko

I helgen var jag och såg den senaste dokumentären av samhällskritkern Michael Moore, Sicko. Den var verkligen sjuk. Sjukt bra. Den belyser tydligt hur orättvist sjukförsäkringssystemet är i USA. I Frankrike, Storbritannien och till och med Kuba är sjukvården gemensamt finansierad och gratis vid behov. USA som är ett rikt land, och världens enda supermakt, lyckas inte ta hand om sin befolkning. Folk dör bokstvligen för att de inte har råd med exempelvis cencerbehandling. Det är sant, och det är sjukt. SICKO!

Den är verkligen sevärd, jag uppmuntrar er alla att gå och se den! Därför ska jag inte berätta för mycket om vad som tas upp i filmen.

sd:s första motion

I går fick jag veta att Sverigedemokraternas Petter Carlsson har skrivit sin första motion till kommunfullmäktige i Norrköping. Den handlar om att alla kf-ledamöter borde praktisera inom äldrevården. Vilket parti motionen än hade kommit från hade jag velat avslå den, men det är som ni förstår inte innehållet i denna motion som är anmärkningsvärt. Petter Carlsson har inte varit på kf på mycket länge, vi hade nästan räknat ut honom och tänkt att han har tröttnat och gett upp. Tvärt om visar det sig nu att han varit flitigare än någonsin och att han är redo att börja föra politik. Jag tycker att det är läskigt. Helt ärligt. Det är famförallt så jag känner. Jag vet inte om jag själv känner mig mogen att debattera mot honom i fullmäktigesalen. Därmed inte sagt att man inte borde göra det! Jag hoppas VERKLIGEN att det finns folk från alla andra partier som känner sig taggade för detta. Och att jag själv blir det så småningom. Men just idag, dagen efter beskedet känner jag mig mest illa till mods.

Jag brukar inte ofta hålla med Mathias Sundin, men idag är han värd en eloge. Hans reaktion på sd-motionen var att Petter Carlsson fört kanske borde praktisera i kf!

Låg nivå på fullmäktige

Ikväll skämdes jag över nivån på debatten i kommunfullmäktige. Ärendet gällde att vi skulle aktualisera det lokala Agenda 21 programmet. Att envisas med att fullständigt nedvärdera programmet som så många Norrköpingsbor har slitit med var lågt! Det måste aktueliseras, det var liksom poängen... Men den fullständiga arrogans och personangrepp som genomsyrade debatten, detta (låt mig understryka) från båda sidorna var pinsamt! Och pinsamt oorganiserat. När personangreppen och Reinfeldts uttalande i media tog över Agenda 21-debatten borde man hårdare ha ingripit och inte låtit den låga nivån att fortsätta!

Senare debatterades ordningsbetyg. Kan inte låta bli att kommentera att dagens fullmäktigesammanträde var minst lika stökigt som de klasser som borgarna utmålar som bråkiga. Om ordningsbetyg skulle hjälpa som borgerligheten menar borde ledamöterna i kf ha fått det. Men ärligt talat, vad hade det hjälpt? Dessa personer blev ju uppmärksammade på hur de betedde sig, och inte blev det bättre. Det samma gäller för ordningsbetyg i skolan.

Hemma från Bryssel

Nu är jag hemma i Norrköping igen efter några underbara dagar i Bryssel med 12 andra SSU:are från Norrköping. Bortsett från en stulen plånbok så tror jag att de flesta är nöjda, jag hoppas det i alla fall. Jag tror att alla har kommit hem och känt att dehar lärt sig något och dessutom har några roliga SSU-minnen för livet.

Tack allihop för en fantastisk Bryssel-resa!

SSU Norrköping på studieresa till Bryssel

Imorgon, måndagen den 17/9 åker 13 SSU:are från Norrköping på studieresa till Bryssel. Detta efter att under våren ha deltagit i en EU-studiecirkel. Jag har varit ansvarig för studiecirkeln och studieresan och är väldigt stolt över att vi på egen hand har lyckats skramla ihop pengar för att så många som möjligt skulle få chansen att åka på denna studieresa.

Under studiecirklen har vi diskuterat och lärt oss en massa saker. Allt ifrån hur EU fungerar till vad vi socialdemokrater gör och kan göra för att påverka politiken, samt en gemensam miljöpolitik och andra sakfrågor. Vi har också varit noga med att få in ett fackligt-politiskt perspektiv, då vi generellt är dåliga på det i SSU. Och det vill vi förändra!

Så, imorgon åker vi till Bryssel. På tisdagen ska vi besöka Europaparlamentet och Göran Färm. Vi ska också besöka ECOSY, paraplyorganisationen för alla socialdemokratiska ungdomsförbund i Europa. På onsdagen ska vi besöka LO-TCO-SACO:s Brysselkontor, vilket förmodligen kommer vara det mest lärorika med resan på många sätt. Vi hoppas även få träffa företrädare för en organisation som heter Young European Federalists under onsdagen. Det var inte inplanerat från början, men av olika anledningar har vi behövt stuva om i schemat vilket lämnade en lucka. Eftersom vi har diskuterat konstitutionen utifrån olika perspektiv och varit inne en del på begereppet federalism tycker vi att det skulle vara intressant att få samtala med organisationen. Vi får se hur det blir...

Vi ska naturligtvis även hinna umgås och ha skoj! Och köpa choklad i stora mängder!

Au revoir!

Nya Mauderaternas antifackliga kamp (och de gamla vänder sig i graven)

För någon vecka sedan höll Centerpartiet riksstämma i Kalmar. Där beslutade ombuden i flera frågor som befäste Centern som det allt mer högervridna parti man en tid innan valet började profilera sig som. Det finns många som inte längre känner igen Centerpartiet. Man kan konstatera att det inte bara var Moderaterna som blev ”nya” efter att noggrant ha polerat utsidan med siktet inställt på regeringsmakten. Det är nu en ny falang som har ändrat Centerpartiets politiska inriktning, fyndigt kallade ”de nya Mauderaterna”.

Den politik som Centern väljer att driva gör mig arg och frustrerad. Regeringssamarbetet må vara instabilt, och man vet inte vilka av de förslag som lanseras av de mindre borgerliga partierna som kommer att ingå i Moderaternas budget. Men Centerpartiet ingår de facto i regeringskoalitionen, och därmed har de en betydande maktposition. Därför är resultatet av partiets stämma i Kalmar högst oroande.

Ett beslut som fattades var att stridsåtgärder ska förbjudas på arbetsplatser där facket inte har några medlemmar. Det är ett förslag som slår hårt mot den svenska modellen där kollektivavtalen spelar en viktig roll för att upprätthålla sjysta löner och arbetsförhållanden. Samtidigt som regeringen för en politik som gör det dyrare att gå med i facket, vilket har resulterat i medlemsflykt från de fackliga organisationerna, är det inte mer än rimligt att ifrågasätta Centerpartiets motiv. Varför vill man ta bort möjligheten till proportionerliga stridsåtgärder samtidigt som man medvetet bidrar till att allt färre ansluter sig till facket? I den riktning som Centerpartiets politik nu rör sig skulle fackens roll på arbetsmarknaden snart bli enormt försvagat. Inte bara på grund av färre medlemmar, utan också för att de skulle bli handlingsförlamade. Detta skulle innebära slutet för den svenska modellen och kollektivavtalens betydelse då de skulle bli avsevärt mindre vanligt förekommande.

I Sverige har vi valt en modell med kollektivavtal som grund för sjysta löner och arbetsförhållanden. Alternativet för att ersätta de försvinnande kollektivavtalen i Centerpartiets värld är lagstiftade minimilöner. Det skulle vara ett stort steg bakåt för löntagare i Sverige eftersom minimilöner i praktiken ofta innebär den faktiska lönen inom många branscher. Lönerna skulle då generellt sänkas. Även där man inte tvingas leva på minimilön uppstår ett stort utrymme att konkurrera med lägre löner.

Fredrick Federley, riksdagsledamot för Centerpartiet och före detta ordförande för dess ungdomsförbund CUF, är ett framstående exempel på de ”nya Mauderaterna” med en tydlig anti-facklig inställning. Han öppnade en omtalad restaurang vars enda syfte var att demonstrera att det går att driva ett företag utan kollektivavtal. Det var en högst oseriös verksamhet. Inget annat än en hyllning till de anti-fackliga krafterna som gror sig allt starkare med alliansregeringens politik där han själv går i främre ledet. Restaurangen gick för övrigt inte runt.

Det är inte konstigt om de gamla centerpartisterna som profilerade sig i kärnkraftsfrågan och som knappast osade anti-facklig kamp nu vänder sig i graven.

Det rör på sig...

Det har hänt ganska mycket i den politiska världen under denna vecka... Försvarsministern avgick och visade än en gång upp regeringens svagheter och oförmåga att hålla ihop. Det märks också att höstbudgeten väntar bakom husknuten, vårdnadsbidragets finansiering och genomförande har fått en ny våg av uppmärksamhet. Detta har jag tidigare bloggat om, i anknytning till att det var uppe i Norrköpings kommunfullmäktige. Och jag kommer att fortsätta att argumnetera emot förslaget i samband med budgetens presntation. Men jag kan återigen upprepa att förslaget är snedvridet och gynnar en väldigt liten klick människor, samt är både en klass- och jämställdhetsfälla. 3000 i månaden, vem kan leva på det? Det handlar inte om valfriehet! Det kan det omöjligt göra när nästan ingen kan välja detta och samtidigt överleva såvida man inte uppfyller en massa andra ekonomiska och sociala krav...
Avslag!

Dyrare med cash i kollektivtrafiken

Nu har kollektivtrafiken blivt dyrare om du betalar kontant. Dubbelt så dyrt! Jag tror inte det är speciellt många som tycker att beslutet är bra... Anledningen är att man vill ha bort kontanterna från bussar och spårvagnar, det är en arbetsmiljöfråga. Finse, jag förstår brottsrisken etc. Men att göra det dubbelt så dyrt om du inte har hunnit eller kommit ihåg att ladda ett kort INNAN du går på fordonet...det måste väl finnas andra sätt? Butiker och affärer, ja, även kioskerna där man nu vill att man ska betala kontant för att åka på bussen utan cash, alla de borde ha en minst lika stor säkerhetsrisk över sig. Och där har man löst det på många ställen. Ni vet såna där grejer som gör att pengar kommer in i apparaten men inte ut- bra recept mot rån! Varför inte ha det på bussen?

Jag är ett fan av kollektivtrafik. Det finns många anledningar till att vara det: miljöpolitiska, sociala och samhällsbyggnadsskäl. Tyvärr tror jag att människor i allmänhet, personer som inet åker regelbundet i synnerhet kommer dra sig för att åka kollektivt. Detta är med andra ord motsatsen till vad jag och mitt parti står för: att locka fler till kolektivtrafiken och inte ta bilen i onödan. Fel utveckling är vad vi ser nu, och jag hoppas att det ändras!

Back to reallity

Nu är sommaren över på rikigt. Det gick konstigt nog inte upp för mig när jag började mina statistik- och juridikföreläsningar förra veckan, utan när det var terminens första kommunfullmäktige i måndags. Det var en mjukstart, inga extremt tunga ärenden (även om diskussionen som föranleddes av en enkel fråga om Östgötatrafiken var högst intressant, men mer om det vid ett senare tillfälle...) och en kort sammanträdestid. Vi var klara innan åtta, och det är första gången för mig! Onödig ajournering dock, ni som var där vet vad jag menar...!

Ser fram emot höstens politiska fajter, inte bara i fullmäktige, men även i gymnasienämnden och i partiet, SSU och s-studenter! Just nu händer det mycket i SSU för min del. Det är snart dags för studieresan till Bryssel som jag i våras kämpade med att få till stånd, och i oktober bär det av på projektresa till Sydafrika!
Jag fortsätter även att skriva framförallt politiska reflektioner i min numera egna spalt i Folkbladet varanan onsdag.

Upp till kamp!

23 år idag!

Idag fyller jag 23! Kände mig lite klokare när jag steg upp i morse =)
Tycker att det är ganska trevligt att fylla år. Började tyvärr dagen med 2 timmars statistikföreläsning. Jag är inte helt överentusiastisk över detta fantastiska ämne, och att det dessutom är en hel termin... Blir heller inte lättare av att jag är i Sydafrika under tentan (=))

Men, men...nu var det ju ett blogginlägg om min stora dag, inte bläig statistik...!
Lunchade och fikade med mamma. Många har hört av sig och grattat, tack!
Present då? Bidrag till en ny säng!! Jippie! Ska kasta bort min trånnga 1,05 för gått och gotta mig i en bredare 1,40 framöver. På lördag blir det besök på Ikea!

Nu tänker jag fortsätta njuta av min födelsedag!

Grattis Paula och Fredrik!

Jag är så glad för er skull och att ni nu har lovat att vara varandras för resten av era liv! Och ni var så vackra...

Tack för en jättefin dag och kväll!

Älskar er!

Hemma igen

Nu är jag hemma igen efter en intensiv SSU-kongress i Örebro. Det har varit jobbigt men roligt! Extra stolt är jag över Östergötland som förutom en plats i FS också fick igenom en skrivelse om att värna snabbtågstrafiken som knyter samman storstadsregionerna, samt att ALLA mina förslag på ändringar och tillägg i det internationella programmet gick igenom! Bifall till FS nya förslag i sin helhet! =)

Igår anordnade jag för övrigt en snäll variant på möhippa för min älskade storasyster som ska gifta si om mindre än en vecka. Det blev kidnappning följt av choklad- och portvinsprovning och till sist en underbar middag på Durkslaget. Lyckat!
Imorgon ska jag åka till metropolen Katrineholm och planera det sista inför bröllopet med min syster. Sedan kommer min farbror, faster och kusin från Portugal hit. Det ska bli kul att umgås med dem resten av vecka som sedan avslutas med bröllopet som sagt.

Had gärna hunnit med en sväng nedåt kusten under veckan också, men det får bli väldigt snart ändå...

Ordförandevalet

Idag fick SSU en ny ordförande. Det fanns två kandidater, och Jytte Guteland var den som gick segrande ur striden. Det var ovisst in i det sista, och det avgjordes med 15 rösters marginal. Jag ska inte sticka under stol med att jag är besviken, det är ingen hemlighet att jag helhjärtat stödde Laila Naraghi. Jag har sagt det förut, men jag vill ta tillfället i akt att återigen förklara varför.

Först och främst är hon en väldigt kunnig och kompetent politiker med stor erfarenhet trots att hon bara är 25 år gammal. Hon har gjort många beundransvärda insatser. Dessutom var hon en av få som faktiskt vågade säga ifrån och kritisera när SSU präglades av tråkigheter istället för att få ut vår politik. Hon har visat att hon vill vara en blåslampa mot partiet och göra SSU till ett mer progressivt ungdomsförbund. Hon förespråkar förslag som kan göra SSU till en friskare och öppnare organisation- något som är livsnödvändigt för SSU idag. Jag känner mig trygg både i hennes politiska och organisatoriska åskådning och ledarskap. Jag är också stolt över hennes arbete i SSU och socialdemokratin, på hemmaplan och internationellt, fackligt och politiskt. Jag hade varit mycket stolt över att få kalla henne för min förbundsordförande.

Jag tror ändå att Jytte kommer att göra ett bra jobb, hon är utan tvekan en duktig politiker som jag känner att jag står nära ideologiskt. All lycka till- jag hoppas att SSU nu kan samla sig mot den gemensamma fienden: den borgerliga regeringen.

SSU:s kongress i Örebro 6-10 augusti

Imorgon, måndagen den 6:e augusti börjar SSU:s kongress i Örebro. I år fyller SSU dessutom 90 år, vilket naturligtvis kommer att uppmärksammas.

Jag ser verkligen fram emot att åka på kongressen och diskutera politik och träffa vänner. Det kommer bli hårt, intensivt och tufft, men förhoppningsvis blir det en lyckad kongress som ett avstamp för en bättre framtid. Jag hoppas verkligen att tråkigheterna ligger bakom oss nu.

Jag lär återkomma med kommentarer efter kongressen... Under tiden rekomenderar jag intresserade att följa kongressen på webben!

Vote Laila!

Min krönika i Folkbladet om SSU-kongressen

Så här skrev jag i min krönika i Folkbladet idag....

"På måndag börjar SSU: s kongress i Örebro. Under den veckan kommer jag att vara ett av elva ombud som ingår i Östergötlands delegation. SSU-kongresser är alltid mäktiga och kraftfulla. Sveriges starkaste ungdomsförbund samlas då för att debattera i alla tänkbara politiska områden, allt från hur vi vill bidra till en solidarisk värld till hur skolan ska se ut och förbättras. Kongressen är inte bara viktig för det egna förbundet, utan för hela socialdemokratin och därmed för den politiska dagordningen. SSU har makt att påverka, och därför är kongressen, som är organisationens högsta beslutande organ, vikig för moderpartiets utveckling och i rollen som opposition mot regeringen. Årets kongress är extra speciell. Dels firar SSU 90-årsjubileum, dels är det kongressen då förbundet åter ska få en ordförande. Men framförallt ska politiken formas, för första gången i opposition för dagens SSU-generation. I media har ordförandevalet som står mellan de två kandidaterna Laila Naraghi och Jytte Guteland uppmärksammats en hel del. Valet grundar sig inte i ideologiska konflikter, utan är framförallt av organisatorisk karaktär. Båda kandidaterna är duktiga politiker som jag är säker på kommer göra ett bra jobb. Men Östergötlands distrikt stödjer helhjärtat Laila Naraghi. Hon är oerhört kompetent och sitter bland annat i social-demokraternas internationella rådslag. Hon är både engagerad och engagerande och är en stark politiker som har förmågan att beröra. Jag känner mig trygg både i hennes politiska och organisatoriska åskådning och ledarskap. Det är ingen hemlighet att SSU har mått dåligt de senaste åren, så oavsett vem som tar över ordförandeposten måste det bli bättre nu. SSU har en viktig roll, men om politiken åter ska hamna i fokus måste den komma från en välmående organisation. Laila Naraghi har förslag på hur SSU ska bli kunna bli öppnare, och jag tror att det är ett viktigt första steg mot ett friskare socialdemokratiskt ungdomsförbund. En av de häftigaste sakerna med SSU-kongresser är att i stort sett alla politiska områden kommer att behandlas i det handlingspolitiska programmet. Det är det som är grunden för den politik som SSU sedan för utåt samt använder sig av för att sätta press på partiet. Några av de frågor som SSU Östergötland ska kämpa extra hårt för är återställandet av a-kassan och sjukförsäkringen vars ersättningsnivåer borgerligheten har sänkt i regeringsställning. Vi vill försvara välfärden! En annan sak vi ska driva är att alla skolor ska tillgodose sina elevers behov av hjälp med läxläsning. Vi vill också betona vikten av rättvis frihandel med avskaffandet av den rika världens jordbrukstullar som ett viktigt steg. FN måste också reformeras. Vi vill utöka platserna i säkerhetsrådet, göra det mer representativt med siktet inställt på att avskaffa vetorätten. Mona Sahlin behöver stöd av ett starkt SSU i rollen som oppositionsledare, men SSU behövs också som en blåslampa som ställer krav på henne och resten av partiet. Speciellt om socialdemokraterna ska vinna nästa val. På måndag inleds en viktig vandring mot detta mål i Örebro."

Semester, helgen m.m

Äntligen semseter!
Nu har jag jobbat straight, utan en enda dag ledigt fram tills i fredags. Men jag avlöste sista arbetspasset på Marieborg med delagationshelg...på Marieborg! Det var givande: många intressanta debatter, besök av både Laila och Jytte samt andra trevligheter. I lördags var jag förövrigt på ledaren i Folkbladet. Alltså, jag skrev inte, men jag hade blivit intervjuad med anledning av SSU-kongressen och ordförandevalet.

I övrigt vill jag bara upprepa hur skönt det är med ledighet! Två veckor kvar tills kongressen, och sedan ska syrran gifta sig och sydafrikaner kommer till Norrköping i vårt SSU-projekt. Så mycket händer. Synd bara att solen vägrar titta fram...
Anyways, vi höres!

The end of an era- tack Eva!

Oj, det senaste ett och ett halvt året har verkligen sprungit förbi. I januari 2006 började jag att skriva krönikor i Folkbladet tillsammans med min vän Eva Edgren-Vikmång. Det har varit otroligt roligt och lärorikt. Men, mycket kan hända på ett och ett halvt år. Både jag och Eva har fått kommunpolitiska uppdrag, jag har återupptagit studierna, men framförallt har Eva gift sig och skaffat barn- en ganksa stor vardagsomvandling! Därför publicerades vår sista gemensamma krönika idag i Folkbladet (åtmisntone för den här gången!). Läs den nedan. Jag kommer dock att fortsätta att skriva själv. Det blir en utmaning, men jag ser fram emot att möta den. Till sist- ett stort tack till Eva! Låt oss ha många fikastunder utan press =)

"Eva&Teresa:Ett år när nyheterna var mångaNyligen avslutades den årliga politikerveckan i Almedalen. Den enklaste sammanfattningen kan göras mycket kort: nya talare i nya roller. Sossarna som ganska tysta oppositionsledare, och fyra borgerliga partier i regeringsställning som desperat försöker hålla ihop i en allians. Onekligen har mycket hänt under det senaste ett och ett halvt året sedan vi började skriva krönikor i Folkbladet tillsammans. Den största förändringen som skett i Sverige är naturligtvis valet. Efter det har politiken fått en ny inriktning och den politiska dagordningen har ändrats. Några saker vi har berört i tidigare krönikor är försämringar i a-kassan, ny skattepolitik som gynnar de mest förmögna och privatiseringar av skola och sjukvård. Dessa förändringar har regeringen påverkat direkt som utlovat i valrörelsen. Andra frågor är inte regeringens förtjänst. Att miljöproblematiken har blivit så uppmärksammad och toppar den internationella hitwwlistan är ett globalt fenomen. Detta har verkligen präglat det senaste året. Att olika produktionsbolag världen över skulle lyckas locka två miljarder tittare på en "rädda-världen-gala" känns inte alls lika sensationellt som det skulle ha gjort för drygt ett år sedan. Andra internationella angelägenheter har dessvärre inte utvecklats till det positiva. Fortfarande dör människor varje dag i väpnade strider i mellanöstern. Varje dag rapporterar nyhetssändningarna om de blodigaste striderna hittills. Många svälter i Darfur, samtidigt som befolkningen äter ihjäl sig på snabbmat i det stora landet i väst. Också på lokal nivå har förändringar skett. I Norrköping, liksom i många andra kommuner, har ett nytt parti gjort entré i fullmäktigeförsamlingarna. Sverige-demokraterna har förvisso inte varit så närvarande, men bara vetskapen om att så många väljare röstade på detta främlingsfientliga parti är en alarmerande utveckling för demokratin som vi måste ta på största allvar. Vår blick i backspegeln för också tankarna tillbaka till den första krönikan i januari 2006. För mycket har också hänt i våra privata liv. Till vår fasa har vuxenpoängen skenat iväg. Teresa har återupptagit studierna och köpt bostadsrätt. Och Eva (som leder överlägset i denna liga) har både hunnit gifta sig och skaffa barn. Dessutom har vi båda två fått kommunpolitiska förtroendeuppdrag. Som ni säkert förstår ser våra liv inte riktigt ut som de gjorde för ett och ett halvt år sedan. Därför är detta vår sista gemensamma krönika. Vi hoppas att ni har känt både glädje och ilska när ni läst våra spalter, så som vi önskade i vår första. Tack också för den respons vi har fått! Teresa kommer dock att fortsätta skriva krönikor, samma tid och samma plats. Vi önskar våra läsare en fortsatt trevlig sommar med mycket sol!Teresa Carvalho & Eva Edgren Vikmång"

Almedalen

Nu pågår politikerveckan i ALmedalen för fullt. Detta inlägg kommer inte direkt bli någon rapport från det eftersom jag befinner mig i Norrköping och jobbar. Jag måste erkänna att jag gärna hade varit där, åtminstone några dagar. I mina öron låter politiker-vecka som ett roligt sett att spendera en liten del av semstern på. Lyssna på intressanta talare, träffa gamla och nya vänner, äta gott och njuta av Gotland... Men det kan naturligtvis också vara påfrestande. Det är ett völdigt starkt tryck, och det gäller att ha planerat i god tid. Spontanresor går inte att räkna med eftersom allt boende är slut lång tid i förväg. Och väl där... ja, det kan säkert bli rätt så hektiskt. Speciellt under kongressår som det ju är i år för alla SSU:are.

Men för att göra en liten refkelktion från sidan av:

Många regeringsföreträdare och allianspartiledare verkar skolka. Har egentligen inte så kraftfulla åsikter om det, det är mer ett konstaterande.

Mona höll ett bra tal riktat till ungdomar. Den som förväntade sig revolutionära idéer med helt ny socialdemokratisk politik förväntade sig för mycket. Vi vet att Mona väntar in rådslagen. Jag tycker kanske att det är synd att vi på riksplan är ett ganska tyst oppositionsparti, dessutom det ledande, vi har fått den mesta medvinden av borgarna själva som för en poltik väljarna inte tror på. Å andra sidan är det tre och ett halvt år kvar till nästa val, så det finns gott om tid att få fram vår politik. Inte sagt att vi ska vänta för länge, eller att det bara är vad som sägs inför valrörelserna som är viktigt, tvärtom är det farligt. Men, efter den historiska förlust socialdemokraterna gick till mötes i september förra året finns all anledning i världen att ta det lugnt, ta ett steg tillbaka och verkligen analysera vad som gick fel. Det måste få ta tid. Och det måste få ta tid att mejsla fram nya idéer och insamla alla dessa som finns runtom i vårt land och kontinent. Politik måste få ta tid.

Läste nyss att ANders Borg lovar sänkningar av a-kassan! Det hade jag inte väntat mig. Det är varmt välkommet, men när jag läste texten (och inte bara rubriken) förstår jag att det handlar om små sänkningar för vissa, men höjningar för de kassor där risken för arbetslöshet är extra stor. Återigen vill man alltså försvåra för de svagaste... Say no more.

Ungdomsförbunden kysste sina motståndare för pengar som gick till att förbättra miljön. Kul initiativ!

Till sist önkar jag sol till alla er i Almedalen

Portugal och ordförandeskapet

Den första juli tog Portugal över ordförandeskapet i EU. Jag kan inte låta bli att vara lite sådär barnsligt förtjust. Men det är okej att vara det, tycker jag. Jag har nämligen stora förhoppningar, och jag tror att de kommer att infrias. Mycket fokus kommer naturligtvis att ligga på att få färdigt det nya fördraget. Men den s-styrda regeringen med Socrates i spetsen har fler planer att vara stolt över (och det säger jag inte bara för att han har pussat mig på kinderna!). Initiativet om toppmötena med Brasilien och Afrika är jättehäftiga och viktiga för EU:s utveckling. Det sänder signaler om att man tänker bortom gränserna, "outside the box".

Den portugisiska regeringen satsar också för fullt på miljön och miljövänligare energiförbrukning. Man har seriösa målsättningar om att bli ledande i Europa på vindkraft. Jag hoppas att man även ska kunna sätta miljön högt upp på prioriteringslistan och vara en blåslampa på resten av EU.

Viva Portugal!
Insieme- Unite unite Europe (från Italiens bidrag till eurovision song contest 1990)

Israels rättsväsende under all kritik

Ingen har väl missat anklagelserna mot Israels president om våldtäkter och sexuella trakaserier? Ni minns kanske också Putins kommentarer till den israeliske premiärministern i en av misstag igångsatt mikrofon... Det var något i stil med att han beundrade Israels president för det han gjort och att det fanns anledning till avundssjuka, allt med ett skratt och dunk i ryggen.

De brott Israels president är anklagad för (och förmodligen är skyldig till, vissa medgivanden har ju gjorts...) är allvarliga, hemska och vidriga. Putins kommentar var avskyvärd och skrämmande. Men när man tror att man inte kan spy mer av äckel av den här historien så får man kvälvningar igen. Den israeliske presidenten slipper nämligen fängelse i utbyte mot att han avgår från sin post. Detta är kränkande, diskriminerande och odemokratiskt. Israels rättsväsende är med andra ord (minst sagt) under all kritik!

Delegationshelg 1

Idag till och med fredag träffas Östergötlands delagation till SSU:s kongress i augusti på Marieborg (där jag sommarjobbar!). Det är första av två helger. Sedan blir det även en "kick-off-dag" några dagar innan kongressen start. Jag ser verkligen fram emot att sitta med mina kamrater från ditriktet och dikutera handlingsprogram, stadgar mm. Nu få vi faktiskt chansen att diskutera ALLT som vi tycker är viktigt för SSU att arbeta fram och tycka. Det lär bli djupa,intressanta och förhoppningsvis heta diskussioner såväl under delegationsträffarna som på själva kongressen. Men vi ska ha kul också! Alla i gruppen känner inte varandra så väl, men
det kommer vi snart ha ändrat på!

Under helgen kommer Jytte (kandidat till ordförandeposten) hit och pratar med delegation, likt Laila (också kandidat) gör vid nästa träff i juli. Det ska bli spännande.

Nu sitter jag på Marieborg och väntar på att delar av delegationen kommer och hämtar våra nycklar. Sedan ska jag faktiskt lämna och sticka till Katrineholm över kvällen/natten/morgondagens lunch för att hjälpa min syster och blivande svåger att planera sitt bröllop som ståndar i augusti. Kommer dock tillbaka imorgon, och då börjar allvaret.

Tack för den här gången!

Penning- och finanspolitiken. Borgarnas elände fortsätter!

Sällan jag skriver ekonomisk-politiska inlägg nuförtiden...! Men det kan inte hjälpas, jag blir häpen över högerregeringen och Anders Borgs ekonomiska politik. Å andra sidan gör man aprecis som utlovat, så särskillt förvånad bör väl knappast någon vara.

Riksbanken tvingas till att gång på gång höja räntorna. Det är en konsekvens av den överhettning Anders Borg för in de svenska finanserna i. Samtidigt väljer han att elda på i form av ytterligare skattesänkningar, raka motsatsen vad skolboken säger att man bör göra. Nu bör vi spara och strama åt inför den nedgången som helt naturligt kommer efter en uppgång. Men icke! Skattesänkningarna finansieras dessutom i stor utstreckning av redan genomförda försämringar i trygghet på arbetsmarknaden och livet i allmänhet. När nu ytterligare skattesänkningar utlovas är det rimligt att anta att även de ska finansieras av ytterligare försämringar i trygghet och skyddsnät. Hur ska det gå för arbetaren med försämrad trygghet på arbetsmarkanaden och skyddsnät vid eventuell arbetslöshet när lågkonjunkturen kommer? Inte kommer det att gå bra i alla fall. Men det tycks inte Högeralliansen bry sig om. De vet mycket väl om problematiken, men svagare samhällsgrupper är helt enkelt inte regeringens högsta prioritet. Denna brist på solidaritet kännetecknar hela deras poltik, både ny och gammal.

Vad gäller fastighetsskatten hade jag här på mi blogg ställt en fråga till Anders Borg gällande finansiering av dess avskaffande. Nu verkar jag ha kommit närmre svaret, men inget är klart. Hur som helst kvarstår problemet och min kritik: Låginkomsttagare och framtida husköpare är de som får lov att finansiera de kraftiga kostnadsreduceringarna bland villägare i Danderyd, Täby och andra områden med dyra villor ägda av höginkomsttagare. Budskapet är tydligt från regeringens sida: Fastighetsskatten ska bort och ersättas av en avgift som ligger runt den summan som en medelvilla redan idag kostar i form av skatt, men som är avsevärt lägre än den summan man betalar för en villa i Stockholms finare förorter. Skatteavskaffandet ska finansieras dels av avgiften, dels av antingen höjd reavinstskatt eller liknande. Lika mycket pengar ska in till staten, men mindre kommer att betalas av höginkomsttagare. Det innebär alltså att större del än tidigare ska finansieras av låg- och medelinkomsttagare. Och sen säger man att man genomför reformen för att den var snedvriden och orättvis! Det är ett hån! Vist kan man argumentera för att det tidiagre systemet innebar att några drabbades orätvist, men det kunde lösas. Detta är mycket mer orättvist!!

Läs gärna vad Fredrik Olovsson skriver om allt detta på sin blogg. Han sätter förklarar det jag menar på ett jättebra sätt!

Brown

Nu är jag tillbaka från en härlig semester i Portugal! Idag började jag mitt nya (sommar)jobb på Marieborgs B&B.

Nytt jobb har också Gordon Brown fått. (Nu skrev jag rätt, av någon anledning brukar jag ofta säga fel "gordon Banks", men han spelade ju fotboll...)

Det känns lite som en era har tagit slut. Eran Blair. Tiden var onekligen inne för ett skifte, men hur kommer den "nye" Brown att klara den vikiga rollen som premiärminister? Bra, tror många, det blir svårt säger andra. Jag tror nog både och, för att vara sådär tråkig... Jag är mycket positiv till hans tydliga markeringar om att dra sig ur Irak. Det är enormt viktigt för freden i Irak, men också för Labour som tappat mycket mark i och med den alltför USA-vänliga politiken under Blair. I det stora hela tror jag på Brown, han har förutsättningar att reparera sitt parti som gått lite "knackigt" en tid tillbaka. Dock finns områden som kan bli problematiska. Storbritanniens agerande i EU kommer förmodligen att bli mer motsträvigt än tidigare, fler undantag kommer krävas vilket kan leda till att maskineriet går trögare. Det ska bli intressant att se hur Brown agerar i processen fram till ratificeringen av det nya fördraget.

Jag lär återkomma!

Glad sommar!

Nu är sommaren här på riktigt! Åh vad härligt det är!
Imorgon bitti drar jag till Malmö och s-studenters förbundskongress. Det ska bli (minst sagt!) intressant, det är dessutom min första. Så jag hoppas på många spännande politiska diskussioner! Det ska naturligtvis också bli roligt att träffa så många andra likasinnade. Kanonskoj helt enkelt =)

Kommer hem till norrköping på söndag kväll ca 22.30 (vilket innebär att jag kommer i säng närmre halv tolv...) men jag måste "gå upp" igen redan vid 2-halv tre snåret för att bege mig till Arlanda. Ska nämligen till underbara Portugal i drygt en vecka innan allvaret med jobbet börjar! Livet är hårt ibland...! =)

Som ni säkert förstår kommer det därför dröja ett tag innan jag skriver igen i bloggen. Tar semester från den också =)

Jag önskar er alla en riktigt glad sommar med strålande sol varje dag!

6/6, Sveriges Nationaldag

Hur ska jag fira Sveriges Nationaldag? Jag ska se landskampen mellan Sverige och Island såklart, annars blir det mest plugg... Hade gärna gått på den årliga marknaden, men av någon anledning väljer man att lägga nationaldagsfirandet (i alla fall den delen, den som är värd att delta i) under helgen. Vad är det då för mening med att ha röd dag?

Varför firar man nationaldagen den 6 juni egentligen? Jo, från början är det till minne av att Gustav Vasa valdes till kung. Känns ju lite lagom roligt att fira det, ingen häftig självständighet eller liknande. Kan förstå varför det länge var högerextrema grupper som mer eller mindre tog patent på den här dagen. Att vi idag tycks kunna fira nationaldagen med viss stolthet, utan att överdriva nationalismens glorofiering av kung och fosterland, är naturligtvis bra. Jag ser inget fel i det, tvärtom är alla segrar mot nazister och rasister värdefulla. Och för er som inte visste det, så finns det andra skäl till att fira just den 6/6: nämligen att regeringsformerna, både den 1809 och den 1974, togs just den 6 juni. Förvisso för att det skulle infalla på svenska flaggans dag i minne av Gustav Vasa...men i brist på annat så kan vi i alla fall säga/tänka att vi firar demokratin. Det låter mycket bättre än ursprunget, eller hur...?

Rätt beslut i skandalmatchen på parken

Många var vi som såg det minst sagt händelserika derbyt mellan Sverige och Danmark på Parken i Köpenhamn. Själv satt jag bänkad framför TV:n, mest förväntansfull på Elmander. Han var kanon! Efter 3-0 var det knappast många som trodde på en dansk återhämntning. Men liknande har hänt förr... Jag tänker naturligtvis på Champions-league finalen mellan Liverpool och Milan 2005 då Milan såg ut att gå en enkel seger till mötes i halvlek. Men liksom Liverpool åtehämtade sig danskarna och med bara någon minut kvar stod det 3-3. Solklart rött kort och straff. Vad Rosenberg kanske sa eller gjorde spelar egentligen inte så stor roll. Knytnävsslag hör inte hemma på en fotbollsplan. Den danska supporterns attack på domaren är bedrövligt, men det värsta agerandet stod den danska säkerheten för. Fler fans kom in på planen- och inget ingripande gjordes. Det är bara tur att det inte fanns knivar eller liknande inblandat, för tyvärr är det inte någon omöjlighet. Hulligansimen måste stoppas! Domaren gjorde helt rätt som blåste av matchen. Möjligvis hade det varit rätt at fortsätta om inte upprepade insrpång på planen hade gjorts efter första avblåsningen. Men efter det var det tydligt att säkerheten inte kunde garanteras. Det började med en bra match och en härlig fotbollsfest i försommaranda. Men i slutet fanns bara förlorare. Självklart danskarna, men också Sverige som får tilldömt sig 3-0 efter att ha gjort bort sig och tappat ett sådant övertag till 3-3. Kanske hade 4-3 varit mest rättvis, spelmässigt. Men inga liv får sättas på spel för fotbollen.

Fråga till Anders Borg:Vad händer med reavinstskatten?

Så kom det till slut då, eller...?
Den slopade fastighetsskatten skulle ju inte medföra några förlorade intäkter, lovade regeringen. Förutom det den kommunala avgiften ska inbringa skulle man höja reavinsskatten från 20 till 30 procent. Det får dock massiv kritik internt. Skattehöjningar är föstås inte populärt... Nu aviserar alltså regeringen för att det eventuellt inte blir någon sådan höjning.
Då undrar jag ännu mer än tidigare hur Anders Borg tänker finansiera avskaffandet av fastighetsskatten?! Det bringar naturligtvis negativa fördelningseffekter, och nu också kanske förlorade inkomster för staten... Ska bli spännande!

Vårdnadsbidrag

På Norrköpingskommunfullmäktige imorgon, måndagen den 28/5, kommer vi att behandla en motion inlämnad av kristdemokraternas Margaretha Ericsson som vill att vi ska förbereda oss på kommunalt vårdnadsbidrag.

Det första jag reagerar på är att regeringen inte har fattat något beslut om detta ännu, så det känns väldigt märkligt att vi ska förbereda oss på ett införande. Jag tolkar det som att det förekommer meningsskiljaktigheter i regeringen, men det kan jag naturligtvis endast spekulera kring.

Hur som haver, förlaget är förkastligt. Det är orättvist på en massa olika sätt. Det är en klassfälla eftersom endast ekonomiskt oberoende, alternativt personer som blir försörjda av någon annan, kan komma att utnyttja ett sådant bidrag. (Observera att det är ett bidrag, ironiskt när regeringen samtidigt säger sig vilja minska bidragsberoendet...!) Man tar med andra ord inte heller någon hänsyn till alla ensamstående föräldrar, istället sänder man signaler om att de inte är lika viktiga att prioritera... Det känns mycket omodernt och bakåtsträvande. Det är också en kvinnofälla. Låt oss vara ärliga, det kommer nästan vara uteslutande kvinnor som utnyttjar bidraget och stannar hemma med barnen, vilket också kommer att försvåra deras återgång till arbetsmarkanaden.
Men framförallt kommer vi se tendensen bland invandrarkvinnor som står längst bort från arbetsmarknaden. Kan man tjäna lite pengar på att vara hemma med barnen om alternativet är att bara vara hemma, ja då är inte steget långt. Och det är förståeligt. Men det ger tråkiga konsekvenser för barnen som inte får samma möjlighet till pedagogisk förskoleutbildning och sociala förutsättningar. Segregationen riskerar att öka.

Jag är övertygad om att fullmäktigt kommer att fatta det rätta beslutet, avslag på motionen- bifall till kommunstyrelsens förslag. Men låt oss belysa och diskutera. Jag har en känsla av att kristdemokraterna kommer att stånga sig blodiga för den här saken, kanske mer än både fastighetsskatten och bensinskatten...

SSU-verksamhet och BENFICA

Den här helgen handlar om 2 saker för mig:

1) KS helg med SSU Norrköping.
Är just hemkommen från en myckewt trevlig helg dfär vi framförallt har planerat höstens verksamhet. Den kommer kretsa mycket kring besöket från ANC:s youth league, men också teman som socialdemokratisk ideologi, för att inte glömma vår Brysselresa! Och ja, jag försvarade TP-titeln! =)

2) Benfica har ikväll chansen att vinna portugisiska ligan. Vi kan tyvärr inte göra det helt på egen hand, utan det kräver att Porto förlorar sin match. Ett troligare resultat är att vi slutar tvåa, vilket är helt acceptablet då det innebär en driketkvalificering till Champions league. Men det kräver att Sporting förlorar eller spelar oavgjort i sin match... En rysare med andra ord!
Viva o Benfica!

Ursäkta röran!

Hemma hos mig är det nu ett fullkomligt kaos, jag lever bland flyttkaronger. Nästan i dem. Har precis flyttat till min nya fina lägenhet=). Hade varit skönt att få ägna helgen åt upppackning, men den ska ägnas åt SSU Norrköpings KS-helg. Men jag misströstar inte, det ska blir trevligt och förhoppningsvis utvecklande. Hoppas även på att kunna försvara vinsten i TP!

Ha en trevlig helg, och hoppas på lite sol!

SSU Norrlöping i Stockholm- Bilincidenter och Bodström

Tisdagen den 8/5 var SSU Norrköping på studieresa i Stockholm. Vi hyrde en minibuss och en bil och begav oss till storstaden. Dagen började med ett besök på SSU förbundet på Ringvägen 100 varefter vi tog tunnelbanan till Sveavägen 68 där Peter Kennerfalk och Micke Henriksson tog emot oss i VU-rummet och fick igång en bra diskussion. Huvudbesöket var dock på Riksdagen. Johan Löfstrand tog emot oss och guidade oss runt, och han hade med sig självaste Ibbe i välkomstkommetén =)...! Efter det lämnade han över staffetpinnen till Fredrik Olovsson för ett EU-studiecirkelspass som ingår i vår EU-studiecirkel som kommer avslutas med en resa till Bryssel i september. Alla besök och möten flöt på perfekt, vi räknade till och med till att vi såg eller träfade 6 st riksdagsledamöter sammanlagt, det uppskattades av medlemmarna! Speciellt när vi skymtade Bodström i hög person =)

Det alla kommer minnas är nog ändå vad som hände sen... Vi gick till bilarna som stod i närheten av SU-expen, där vi upptäckte att någon hade hamrat in en stor spik i ena framhjulet på den lilla bilen och dekorerat bakdäcket med maskrosor, bara för att visa upp vandaliseringen typ...

Efter paniksamtal och däckbyten kom vi i alla fall iväg. Stockholms innesratds rusningstrafik- peace a cake. Parkeringen på MAX i Nyköping, not so much... Där var minibusschaufför lite väl optimistsik när han skulle parkera. Pang och skrap... Kärringar som skäller... Jaja, inte så mycket att göra än att åka till statoil och fylla i försäkringspapper. De var dock slut, så det var bara att fortsätta till andra änden av Nyköping. 2 timmar på max för vissa, jobbigt försäkringsjobb för andra.

Vi lever i alla fall, och vi hade själsvriskreducering, så kalaset för skadorna går bara på 3000:-
Det är i alla fall inte ofta man lämnar tillbaka två kvaddade hyrbilar och killen på statoil frågar med lättnad: Var det inte värre än så?!

Royalist, javisst!

Idag är jag Royalist! (jaja, du har nog redan hört den...)
Tyvärr är jag inte så optimistisk vad gäller det franska presidentvalet som avgörs idag. Det verkar som att högerkandidaten Sarkozy kommer att kamma hem segern. Ségolène Royal, socialistkandidaten är en tuff motståndare, och än är det inte avgjort, men det verkar inte som om majoriteten av de franska befolkningen kommer att rösta fram sin första kvinnliga president den här gången. Jag vill dock understryka att även om det vore tufft med en kvinnlig president mitt i den patriarkala franska politiken, är det inte därför jag idag är Royalist. Jag är som socialdemokrat naturligtvis övertygad om att hennes politik är bättre för Frankrike än den högerpoitik som leder till stora klyftor och förortskravaller. Men framförallt följer jag valet som europé, socialdemokratisk europé, och inser att med Ségolène Royal i det högsta ämbetet i en av de europeiska stormakterna kommer vi att kunna uteckla Europa och vår gemensamma politik som gynnar alla och den stora massan, såväl i som utanför Europa. Inte bar en liten klick, som exemplevis de franska bönderna. Sarkozy lär inte ta fajten mot dem, rösten för sitt fosterland som han så stolt talar om...

Jag håller tummarna för Ségolène och hoppas på en Royalistisk seger!

1:a Maj

"Den första maj är solidaritetens dag. Och solidariteten känner inga gränser. Den blir nära och påträngande i en värld där människor lever i förtryck och förföljelse, i svält och elände. Den angår oss alla." Olof Palme, Kramfors 1964

Igår var vi många socialdemokrater runt om i hela världen som demonstrerade mot orättvisor av alla de slag. Jag fick äran att hålla tal både i Norrköping och i Finspång. Det var en uplevelse, lite pirrigt- men oj vad roligt! Jag tog tillfället i akt att prata om vikten av att samla oss redan nu för att vinna nästa val, och vinna kampen mot ökad främlingsfientlighet. Också miljön fick stor plats.

Måste också säga att det var fantastiskt att se det STORA tåget vi hade i år, tack alla ni som deltog och tittade på!

Vad behöver Sverige?! - Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen!

Chockräntor

SÅ har det börjat. Chockhöjningarna av räntorna som följer med borgarnas politik. Jag har precis köpt en lägenhet, och på baken sa de att jag inte skulle tjäna på att låsa låneräntan, att den rörliga förmodligen inte skulle överstiga 5%. Inte ens med borgarnas politik. Idag är rubrikerna att man ska räkna med 6%. Det är så man blir mörkrädd hur fort det går. Det här drabbar alla, bostadrättsägare som hyresgäster. Allt grundar sig i högeralliansens förfärliga politik som går ut på att skära ned på människors trygghet på och utanför arbetsmarknaden till förmån för sänkta och avskafa skatter samt pigavdrag mm. Det går bra för Sverige. Det är högkonjunktur. I högkonjunktur ska man spara lite på lågorna precis som man bör elda på i lågkonjunktur för att topparna och dalarna inte ska bli så stora i konjunkturscykeln. Enkel basic nationalekonomi som inte direkt har politisk färg. Stabiliseringspolitik helt enkelt. Det enda jag kan läsa ut av det här är att alliansen inte vill stabilisera ekonomin. Man vill bara underlätta för en liten klick människor i samhället. Samma gamla högerpolitik som förr. De gick till val på att det går dåligt för Sverige. Nu ser vi istället tendenser till överhettning i samhällsekonomin... Jag vill egentligen inte säga "vad var det vi sa"... Så jag låter det vara osagt, men jag tror ni förstår vad jag menar...

Politisk massflykt

För någon vecka sedan kom rapporter om medlemsras i de största politiska partierna. Det var inte länge sedan liknande upplysningar präglade nyheterna gällande de etablerade ungdomsförbunden. SSU drabbades hårdast och hade efter förra medlemsrapporteringen bara mellan 4000 och 5000 betalande medlemmar. Nu ser vi alltså liknande tendenser i moderpartierna.

Ingen kan väl egentligen påstås var förvånad? Det är en trend det länge har pratats om och analyserats kring. Jag tror att detta framförallt beror på två saker:

För det första har politiken mycket mer att konkurrera med än tidigare. Fritiden är begränsad, men fler aktiviteter finns tillgängliga för alla. Det är naturligtvis positivt att nästan alla barn idrottar regelbundet och att världen är öppen för fler intressenter. Problemet blir som sagt att det politiska intresset konkurreras ut. Det ligger naturligtvis en komplex förklaring bakom detta, varför just politiken som är grunden till allas livsvillkor får ta så mycket stryk. Men för att ge en förenklad version handlar det helt enkelt om mer som ska rymmas på mindre tid. Och politik kräver tålamod, dvs tid. Med mindre tid tillgänglig och mer att fylla den med orkar man helt enkelt inte med något så krävande. För politik är krävande, det innebär ansvar och kompromisser, vilket ibland kan kännas trögt.

För det andra tror jag att gemene man kan känna att de politiska partierna närmar sig varandra, det är inte minst valet 2006 ett uttryck för. Högern, med Moderaterna i spetsen lanserade sig som det nya arbetarpartiet som demonstrerade i första maj tåget och gjorde sysselsättningen som sin högst prioriterade fråga. Det är inte konstigt om man känner sig vilsen. Ett högerparti som pratar vänsterpolitik. Det ger tydliga signaler om att politisk färg inte längre spelar roll, utan att ledande personer får mer centrala roller, både i praktik och teori. Jag tillhör naturligtvis den skara som ändå menar att Moderaterna fortfarande är ett högerparti som högst prioriterar nedskärningar i välfärden till förmån för skattesänkningar och pigavdrag, men signalerna och retoriken har fått stort genomslag. Och därför är det viktigare än någonsin att peka på de politiska skillnaderna. För de finns- i allra högsta grad!
Vi måste inse att vi förmodligen aldrig kommer att få lika stora medlemssiffror i de politiska partierna som tidigare. De kan förbättras, men inte till storhetstidens grad. När vi väl har kommit till den insikten är det dags att finna nya metoder för att föra politik på för att intresset ska nå fler människor. Vi ska inte klä ut vår politik och utge oss för att vilja något v inte står för, men vi måste anpassa den politiska plattformen till dagens globala samhälle där konkurrensen är tuff.

Ny ordförande i Sodalitas

Såhär i mars hålls väldigt många årsmöten, konferenser och kongresser. Det socialdemokratiska studentförbundets klubb i Norrköping, Sodalitas valde i onsdags en ny ordförande- mig.
Jag vill ta tillfället i akt att tacka för förtroendet. Jag hoppas verkligen att jag och den nya styrelse ska lyckas få liv i en klubb som jag ser väldigt stor potential i. Och jag tror att vi kommer att lyckas. Nyckeln till framgån ligger i att få fler aktiva medlemmar. Jag tror att det finns många studenter i Norrköping som längtar efter oss precis som vi längtar efter dem, men kanske inte vet att föreningen finns. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att vårda Sodalitas och mitt ärofyllda uppdrag. Jag tror också på ett starkt samarbete med SSU och vår systerklubb i Linköping- Spartacus. Tillsammans är vi starka- göm inte det!
Återigen, tack!

Grattis Mona! Nu är det upp till bevis!

Så var det klart, igår valde Socialdemokraterna formellt Mona Sahlin till sin nya partiledare efter Göran Persson som varmt tackades av kongressen på många roliga och fina sätt. Ända sedan Göran Persson på valnatten meddelade att han tänkte avgå har spekulationerna och åsikterna kring vem som är lämpligast att efterträda honom varit ett hett debattämne. Och det med all rätt. Socialdemokraterna är trots nationell valförlust Sveriges största parti, och vem som får förtroendet att leda partiet till valseger 2010 väcker naturligtvis känslor och funderingar hos många.

Till en början var Margot Wallström den klart hetaste och mest eftertraktade kandidaten till ordförandeposten. När det stod klart att hon inte tänkte kandidera var åsikterna mer splittrade. Förutom Mona Sahlin talades det om bland annat Pär Nuder, Tomas Bodström och Ulrica Messing. Men i ärlighetens namn kändes ingen av dessa så naturlig som Mona Sahlin. Nuder är en skicklig politiker men alldeles för grå, Bodström är väldigt omtyckt men kanske inte tillräckligt allmänpolitisk, och Messing var nog mer ett namn för att förtydliga kravet på en kvinnlig partiledare än något annat. Detta krav ställdes med höga röster, och i det finns en poäng. Socialdemokraterna som är ett feministsikt parti har aldrig tidigare haft en kvinnlig ordförande, så det börjar bli dags nu. Efter att ha gjort ett historiskt dåligt val måste det till nya krafttag för att orka möta de utmaningar man står inför. Nu, i en tid i opposition, ges ett gyllene tillfälle att fräscha upp partiet, både internt och attityden utåt. Därför behövs Mona Sahlin. En viktig sak att komma ihåg är dock att hon inte kan förändra strukturer och bilder på egen hand. Partiet blir inte nödvändigtvis mer jämställt eller feministiskt bara för att vi har valt en kvinnlig ordförande. Kampen för rättvisa och jämlikhet måste föras överallt och återspeglas i hela rörelsen. Mona Sahlin måste i första hand visa vad hon och det socialdemokratiska partiet går för och vill åstadkomma, inte vad skillnaderna är mellan en manlig och kvinnlig partiledare.

Mona Sahlins är en stark, kunnig och erfaren politiker som trots motgångar hållit sig kvar och avancerat i politiken. Hennes största styrka som också talar för att hon kommer att göra ett bra jobb i sin nya roll är framförallt hennes förmåga att lyssna och få folk att känna sig hörda. Trots en generellt ganska misslyckad integrationspolitik har hon gjort sig ett namn med positiv klang i denna politiska sfär därför att hon är lyhörd och har förståelse för människors problembild, framförallt gällande globaliseringens utmaningar och segregationen i vårt land.
Socialdemokraterna står likväl inför tuffa utmaningar. På den stora politiska arenan måste högerregeringens nedskärningar av välfärden och tryggheten i vardagen bemötas slagkraftigt. Det är farligt at tro att nästa val redan är vunnet, samtidigt som det är nu under mandatperioden valet ska vinnas i den bemärkelse att verkligheten ska belysas och bättre alternativ ska lyftas fram. Internt är också uppgiften tung. Förnyandet och uppfräschandet måste lyckas för att förtroendet ska återvinnas. Att efterträda Göran Perssons retoriskt starka ledarstil är inte heller en helt enkel uppgift. Mona Sahlin har många hinder att leda socialdemokratin över, och kraven är höga. Nu är det upp till bevis!

Till sist, grattis Mona! Och tack Göran Persson för allt, du kommer alltid att vara min statsminister!

Kontaktpolitiker

Jag har blivit utsedd till kontaktpolitiker på en av de fyra kommunala gymnasieskolorna i Norrköping, Hagagymnasiet. Jag tog själv studenten därifrån 2003. Förra veckan var jag på mitt första ”uppdrag” där. Jag fick delta på skolans LS, den lokala styrelsen med elevmajoritet (som snart inte längre tillåts av högerregeringen). Det var väldigt spännande. Först och främst var det ju lite pirrigt att komma tillbaka till den plats som jag spenderade tre år av mitt liv på, nu i en helt annan roll. Det hela kändes ganska bra, om än speciellt. Framförallt känns det som skolan har förändrats till det bättre i och med den lokala styrelsen. När jag gick på gymnasiet var jag med och spånade idéer kring det där minns jag, så det är väldigt roligt att se att det har gett resultat. ”Haga-andan” verkar leva kvar, men nu kändes skolan mycket mer integrerad, mycket tack vare LS. De olika delarna (yrkes- som studieförberedande program) gav ett intryck av att höra ihop på ett mer naturligt sätt än när jag var elev där. Jag är väldigt nöjd med min gymnasieutbildning, men det här är ju ett levande exempel på att allt alltid kan förbättras. Det har helt klart gett resultat, även om jag även såg brister (som i det mesta här i livet). Tycker bara att det är så himla tråkig inställning från regeringens och Major Bjöklunds sida, men det där vet ni vid det här laget…

Jag hoppas att jag ska kunna medföra något vettigt i mitt uppdrag som kontaktpolitiker på Hagagymnasiet. Mitt mål är att alla på skolan, rektor, lärare och elever, ska känna sig bekväma i att komma till mig med frågor, funderingar, tankar och idéer så att jag kan vidareföra det till Gymnasienämnden. Jag tror nog att vi ska kunna bygga upp en trovärdig relation med varandra. Förhoppningsvis utnyttjar de mig även i andra politiska sammanhang. Förvisso är jag deras kontaktpolitiker skickad från nämnden där partipolitik inte ska sättas främst. Men om elever eller lärare vill ha kontakt med politiker av någon anledning som står utanför nämndarbetet är det ju ändå smart att använda exempelvis mig som ändå är en kontakt… Sådant som skulle ge möjligheten att prata politik med elever skulle vara hemskt roligt.

Allt för nu.

SSU Östergötlands DÅK

I söndags hade SSU Östergötland sin DÅK, distrikstårskonferens då vi bland annat valde en ny ordförande, Ellen Oskarsson från Linköping. Hon efterträder Christoffer Karlsson från Norrköping som vi alla kommer minnas som en stark och framgångsrik ledare för SSU-distriktet. Man skulle kunna säga att vi går in i en ny era. Jag tror att den nya distriktsstyrelsen kommer lyckas göra ett jättebra arbete med sikte på att vinna valet 2010, det är en bra blandning av förnyelse och erfarenhet. Lycka till!

Under DÅK:en behandlades också motioner och handlingsprogram som skapade bra debatter. Bland annat tog vi beslut om att vara vaksamma och aktivt ta avstånd från och varor och tjänster med kopplingar till främlingsfientliga och icke-demokratiska personer och företag. (Detta efter en motion skriven av mig själv…). Vi var t.ex. också överens om att skolor ska vara skyldiga att erbjuda sina elever hjälp med läxläsning. I handlingsprogrammen ändrades inte något alltför grundläggande, men de flesta ändringsyrkanden som gjordes av ombuden gick igenom. Personligen är jag mest nöjd med att mitt tillägg i Europaprogrammet om att Europapolitiken måste integreras med den övriga politiska agendan och bli en naturlig del av den.

För övrigt vill jag också passa på att rikta ett tack till den gamla styrelsen för sina insatser, speciellt Christoffer Karlsson. Jag vill också tacka för en väl genomförd DÅK-helg (framförallt Olle).

Nu hoppas jag på ett framgångsrikt år för SSU Östergötland!

Hästgymnasiet

Debatten om hästgymnasiet i Norrköping har tagit fart den senaste veckan. Som ersättare i gymnasienämnden kan jag inte låta bli att lägga mig i. För er som inte känner till debatten kan jag kortsammanfatta det på följande vis: Ett företag har ansökt och fått klartecken från skolverket om att få starta ett fristående hästgymnsium i Norrköping (det finns redan idag en hästutbildning i regionen). Detta har kommunen överklagat. Därav ramaskriet. Det rör sig om en yrkesutbildning även om den ger behörighet till högskolan precis som andra yrkesutbildningar på gymnasienivå- än så länge. Vi vet ju att den borgerliga alliansen vill ta bort denna behörighet för yrkesutbildningar...

Vad debatten grundar sig i är inte ideologiska olikheter. It’s all about the money- det handlar helt enkelt om pengar. Denna hästutbildning kommer kosta närmare 155 000 kronor per elev och år, vilket kan jämföras med exempelvis Natur- och Samhällsvetenskapsprogrammet (NS) där motsvarande siffra är drygt 60 000 i runda slängar, eller Hotell- och restaurangprogrammet som hamnar i ca 80 000 kronorsklassen. Ett ännu tydligare exempel är kanske att jämföra med Fordonsprogrammet med inriktning transport (det dyraste programmet som Norrköpings kommun kan erbjuda) som kostar någonstans mellan 120 00 och 130 000 kr.

Inget program kommer i närheten av det nya hästgymnasiet. Ändå hävdas det att kostnadspriserna inte är hållbara! Skolverket har en riksprislista för varje gymnasieprogram, men det påverkar egentligen inte kommunens kostnader. Det nya hästgymnasiet beräknas de facto att kosta ca 155 000 kronor per elev och år. Dessutom bör tilläggas att man planerar att ta in så många som ca 60 elever per årskurs. Nu talar vi om riktigt stora pengar som mycket väl skulle kunna krossa Gymnasienämndens budget!
Därför säger vi nej, inte för att vi vill bråka med hästtjejerna som Anna Nyholm (oppositionsråd för moderaterna) påstår. När man har en budget måste man helt enkelt prioritera.

Farewell West Wing!

Och så var slutet kommet. Det sista avsnittet någonsin av serien Vita Huset (West Wing) har nu visats i SVT. Det känns sorgligt att veta att jag aldrig kommer att få se ett nytt avsnitt. Men jag är tacksam för de sju fantastiska säsongerna, it's been a pleasure!
Jag kan upprikigt säga att Vita Huset (eller West Wing om den egentligen heter) är den mest genialiska, smarta, välgjorda, spännande, intressanta TV-serie som någonsin skådats! Därför ville jag skriva några rader för att hylla och sörja slutet.

Sista avsnittet avslöjade inte allt, det lämnade några obesvarade frågor. Vad hände exempelvis med Kazakstan-krisen, blev det officiellt mellan Josh och Donna (det är klart att det blev, men ändå...)? Men det är också det som är charmen med West Wing. Det är inte överdramatiserat, overkligt och putte-nutt-slutet gott allting gott, om ni förstår vad jag menar? Tvärt om! Den här serien handlade först och främst om politik. Även jag måste säga att de olika karaktärerna verkligen har gett West Wing sin charm. Alla älskar vi President Bartlet, Josh, Leo, C.J, Toby, Donna, Charlie, Sam och alla de andra...

Det har gjorts andra försök att rida på West Wings våg av framgång, jag tänker bland annat på Commander in Chief med Gena Davies. Vilket skämt! Jag såg några avsnitt men satt mest och garvade (och inte för att det var roligt...). De försökte göra en Vita Huset- liknande serie men där politiken liksom blev en bisak. Bara det att presidenten var partipolitiskt obunden... Lägg ner! (det gjorde den väl också...?!)

Men tillbaka till Vita Huset/West Wing...
Vila i frid, du kommer ses om många gånger och för alltid bli saknad.

Dokumentären om Sverigedemokraterna

Jag såg dokumentären om Sverigedemokraterna som visades förra vecka. Jag hoppas det var fler som gjorde det. Jag vill påstå att jag känner till Sverigedemokraternas politik ganska väl, jag har läst deras olika politiska program och liknande. Därför var det egentligen inte mycket som förvånade mig när jag såg dokumentären som visades på 4:an. Ändå blir jag förundrad. Är det verkligen möjligt? Hör de själva vad de säger? Hör folket vad de säger? Hur kan de ha blivit framröstade i så stor utsträckning? Hur kan de någonsin accepteras?! Jag förstår verkligen inte. Den här dokumentären var fullproppad av ”grodor”. Den som påstår att Sverigedemokraterna inte är ett främlingsfientligt parti bör se denna dokumentär och med egna öron höra vad deras politiska företrädare har att säga. Det går liksom inte att ta miste på vad de står för. De säger själva att deras ideologi inte har förändrats. Då ska vi komma ihåg att de innan de bytte ut uniformerna mot kostymer öppet kallade de sig för rasister. Det finns det förvisso fortfarande medlemmar som gör, men den öppna linjen är att förneka detta.

Främlingsfientlig. Låt oss smaka på ordet. Det är inte bara ett finare ord för rasist. Det betyder att man är fientlig inför det främmande. Det tyder på rädsla. Fientlig var ordet, det behöver jag knappast förklara. Arnold Boström, Sverigedemokraternas partikassör, säger i dokumentären: ”Vi vill inte ha in främmande kulturer som avviker, för då får vi liksom inte den här gemenskapen som vi tycker behövs för hela folket”. Den första delen av detta citat är glasklart, det går inte att misstolka. Alla kulturer än den svenska (vad nu det är) är inte välkomna i Sverige. Vad den där gemenskapen för hela folket innebär vet jag inte om jag riktigt förstår, det låter mest som ord som tas till för att få den första delen att låta mindre diskriminerande. Jag antar att han även med detta menar att den ”svenska kulturen” ska vara överlägsen och hålla andra borta, för mycket blandning är inte bra. Det lustiga är att flera representanter för Sverigedemokraterna som deltar i dokumentären har väldigt svårt att definiera den ”svenska kulturen”. Margareta Sandstedt som sitter i SD:s partistyrelse talar till och med att den svenska kulturen ser olika ut i olika delar av landet och att de bidrar med olika saker. Jaha… Det innebär alltså att man skulle kunna tala om att det finns olika ”regionala” kulturer som bildar den svenska. Men hur kommer det sig att den blandningen är ofarlig när just fenomenet blandning av kulturer är så hemskt? Vi ska komma ihåg att för inte allt för länge sedan var dessutom avstånden inom Sverige så pass stora att olika delar av landet skilde sig ungefär lika mycket som olika länder gör idag. Men utvecklingen av teknologi etcetera går framåt och tid och rum komprimeras därmed, vilket också kan kallas globalisering.

Vidare letar Margareta Sandstedt febrilt efter formuleringar på vad som är svenskt och svarar med eftertryck att det viktigaste är att värna om det svenska språket. Jag vill inte leka språkfascist (inte heller förespråkar jag språktester), men jag kunde inte låta bli att uppmärksamma alla de grammatiska fel Sandstedt upprepar… Jag undrar vad hon egentligen menar med att det viktigast är att värna om det svenska språket. Är det någon som har ett vettigt svar är jag uppriktigt nyfiken! Det jag vill komma till är hur absurt allt det här är: deras parti, deras politik, deras företrädare, deras retorik med mera.
Jag förstår inte hur ett parti med så ogenomtänkt och genomskådlig politik har fått så många röster. Jag vill verkligen inte dumförklara väljarna, för folk är inte dumma! Problemet måste helt enkelt ligga någon annan stans. Exakt vad det är kan vara svårt att peka på, men en sak är klar. Och det är att alla etablerade partier med en grundläggande värdering om att alla människor är lika mycket värda har ett gemensamt ansvar att bekämpa främlingsfientliga strömningar. Det kanske låter klyschigt, men det är alldeles för sant för att inte upprepas.

Dubbla kallduschar av borgarna i morse

I morse skulle jag som valigt ta mig min dagliga stund för läsning i min morgontidning, Folkbladet. Det var en dyster läsning, men det berodde inte på Folkbladet (för det gör det sällan). Det var dystert att se så många visioner krascha och människors liv förändras till det sämre på ett och samma uppslag. Det är nästan så jag kan kalla det en bedrift att på en enda sida lyckas få ut information om två stora borgerliga förslag som det nu tagits beslut om. Det ena som rör vissa (dock ej tillräckliga) förbättringar inom tandvården får vänta. Under valet lovade man reformer under 2007, men nu står det klart att det blir tidigast 2008. Det väcker frågan om huruvida dessa små förbättringar någonsin kommer träda i kraft? Eller om löftet överhuvudtaget kommer att innebära det borgarna lovade från början?

Morgonens andra kalldusch stod inte helt överraskande Skolminister Jan Björklund för. Jag syftar naturligtvis till den nya gymnasiereformen. Observera att det vanligtvis tar ganska lång tid att göra en sådan omstrukturering med tanke på tidskrävande framställningar av nya utbildningar, kompetensutveckling rörande den nya organisationen etcetera. Gymnasieskolan är en stor apparat som med rätta tar mer än två och ett halvt år att ha helt färdigt framställd med allt som ingår, exempelvis nya lärare för lärlingsprogrammen. Nya strukturer för elever innebär nya strukturer för lärare och övrig personal vilket kräver nystrukturerad utbildning av dessa. Ändå ska allt vara klart till höstterminen 2009, alltså i tid för att en ny regering inte ska stoppa förslaget så som denna regering gjorde med den förras (mycket bättre) förslag.
Reformen kommer ha förödande effekter. Jag tror helt enkelt på en modell där alla får chansen att kunna välja att plugga vidare. I och med borgarnas reform kommer vissa människor inte få den möjligheten. Det avgörande valet görs på sommaren mellan 9:an och första året på gymnasiet då många elever inte vet vad de vill jobba med i framtiden, och ännu mindre vad som krävs för det. Det kommer troligen inte vara ovanligt att många ungdomar tar studenten och upptäcker att de vill läsa på högskolan men inte har behörighet till det. Det är sorgligt tycker jag.

Ledig helg i Stockholm

Den här helgen tog jag ledigt från allt och åkte upp till Stockholm för att (framförallt) hälsa på min syster Paula. Det var välbehövligt och roligt. Jag var framme vid lunchtid, och vi började med att äta en lätt lunch på riksdagscaféet. Min syster jobbar på riksdagen, närmare bestämt som utskottssekreterare på den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Det var roligt att få se hennes arbetsplats och lite hur det fungerar där. Sedan kom min svåger (Fredrik Olovsson, riksdagsledamot för (s) från Katrineholm) och gav mig en "private tour" på Riksdagen. Jag fick se nya plenisalen, första- och andrakammarsalerna, den stora ingången, några utskottsrum, konst mm. Har varit där förut, men det var naturligtvis extra roligt att få en egen special-guidning!
Resten av helgen ägnades, som vanligt när jag umgås med min syster, åt shopping, mycket och god mat samt bra filmer. Vi såg bland annat "The Departed" på bio. Jättebra skådespelarinsatser, spännande intriger, överraskande slut. Speciell film... se den! Fick under helgen även chansen att träffa en del av släkten (som jag träffar alldeles för sällan). Speciallt roligt var det att träffa kusinen Vickan som gör underbart fina smycken! (Tack Gunnel för att du köpte ett jättefint halsband åt mig!)
Tyvärr måste jag avsluta helgen med att dyka ner i Natinalekonomi-böckerna igen....
Men tack Paula och Fredrik för en skön helg i Huvudstaden!

Blå Häst om Folkpartiets Mathias Sundin

Norrköpingsgruppen Blå Häst har gjort en rolig låt om Folkpartiets oppositionsråd i Norrköping, Mathias Sundin. För er som vet något om hans och/eller Folkpartiets politik- förbered er på ett gott skratt!
Gå in på www.blahast.nu och klicka dig enkelt fram till låten.

Bio och Babel

Ni som känner mig som en filmintresserad varelse vet också att jag ofta klagar över filmutbudet i Norrköping. För er som inte känner till detta: det suger. SF har i stort sett monopol, och de kör bara ett fåtal filmer åt gången, naturligtvis de så kallade ”säkra korten”, de ofta påkostade Hollywoodfilmerna som syns mest reklammässigt. Missförstå mig rätt, många Hollywoodfilmer är väldigt bra (se bara på min lista över favoritfilmer…), men det finns mer- både i och utanför Hollywood. Detta missar man i Norrköping som för övrigt är en kulturrik stad. Den enda konkurrensen som finns är Harlekinen. Det är en liten biosalong som visar filmer när de inte är splitternya längre. Länge var problemet med Harlekinen att de visade filmerna när de redan fanns att hyra på DVD, och vem orkar då ta sig till den något obekväma biosalongen på Konstmuséet? Men nu börjar de till min stora glädje att utmana SF genom att visa filmer innan de kommit ut på hyrmarknaden.

Igår var på bio på Harlekinen. Jag såg Babel, en film jag velat se sedan första reklamsnutten visades och jag utbrast att ”den där filmen kommer bli årets film”! Om det blir så vet vi inte än, men den är i alla fall nominerad till en Oscar för just bästa film, tillsammans med bland annat The Departed som jag inte har sett än men har väldigt stora förhoppningar på. För övrigt reagerade jag ungefär likadant på förra årets vinnare ”Crash”, och den gången hade jag uppenbarligen rätt! Åter till Babel… Åh vad den var bra! En otroligt stark och känslig film om olika livsöden som knyts samman på ett sätt som återspeglar globalisering, kommunikation och äkta känslor på ett fantastiskt sätt. Jag rekommenderar den varmt!

Vårens verksamhet i SSU Norrköping

Nu är vårens verksamhet för SSU Norrköping spikad (givetvis med reservation för mindre ändringar). Vi satsar på kanonidén med tema-månader, där varje tema mer eller mindre genomgående kommer att innehålla intressanta besök och samtal samt en film och en diskussionskväll plus lite till. Vi har redan börjat året med att ha tema: miljö under januari. Tisdagen den 30/1 kommer kommunalrådet Eva Andersson med anlening av detta.
I februari blir det ”utbildning/skola” då vi får besök av Lasse Stjernkvist (kommunalråd med ansvar för skolan) den 27/2.
Mars blir tema: jämställdhet. Då kommer bland annat Juno Blom för att prata om hedersrelaterat våld.
I april blir det dags för internationell politik. Då får vi besök av Laila Naraghi som sitter i SSU:s förbundsstyrelse med internationellt ansvar. Höjdaren under april månad blir förhoppningsvis en resa till Bryssel för att bland annat besöka Europaparlamentet och ECOSY (European Socialist Youth).
Maj månad får inget tema, men många roliga saker kommer naturligtvis även att ske då. Givetvis blir det 1:a maj aktiviteter. Den stora händelsen blir en tripp till Stockholm där tanken är att vi ska besöka Riksdagen, Socialdemokratiska partiexpeditionen samt SSU-förbundets expedition. 15/5 ska vi (tjejer) springa Vårruset, det blev en succé förra året!

Som ni märker kommer våren –07 med SSU Norrköping bli kanon! Jag hoppas även få se fler nya medlemmar. Vi ses i verksamheten!

Fortsatt ilska gentemot Jan Björklund!

Idag gjorde jag debut i den kommunala nämndpolitiken. Jag blev efter valet vald till ersättare i Gymnasienämnden i Norrköping. Det är ett förtroende som jag är känner mig mycket hedrad över. Dels är det ju jättehäftigt att överhuvudtaget bli vald, det innebär att människor litar på mig och att jag tar mitt ansvar för att kommunens verksamhet ska fungera på bästa sätt. Dels är just Gymnasienämnden min ”drömnämnd” (jag vet, bara vi politikernördar kan använda ordet ”drömnämnd”…), vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att jag har en stark förankring i dagens gymnasieskola. Det var ändå bara tre och ett halvt år sedan jag tog studenten. Nu är alltså jag en av dem som kommer ha mest inflytande över Norrköpings gymnasieskolor. Gymnasierna har redan blivit som mina små barn, jag ska göra allt för att vårda dem väl!

Att jag har inflytande och insyn innebär inte jag plötsligt blir benägen att vilja spränga budgeten och försöka skapa revolt. Det är dock den synen Sveriges skolminister, Jan Björklund, tycks ha. Inte uttalat vad det gäller unga nämndpolitiker, men tre-fyra år yngre gymnasieelever ska tydligen reagera så. Ni kommer kanske ihåg allas vår ”Major” Björklunds kommentar om att ”ingen skulle komma på tanken att föreslå att de medicinska besluten på ett sjukhus ska fattas genom omröstning bland patienterna.” Att han jämför relationen mellan lärare och elever på en skola med den mellan läkare och patienter på ett sjukhus är helt enkelt absurt. Det visar på en taskig tro till ungdomen. En del tycker kanske att hans uttalande börjar bli tjatigt, men jag menar att vi måste fortsätta att visa vår ilska gentemot Jan Björklund! Att förbjuda elevmajoriteter i lokala skolstyrelser på gymnasiet är ett enormt steg tillbaka i demokratiutvecklingen i skolans värld. Vi får inte sluta kämpa för elevdemokratin bara för att borgarna innehar regeringsmakten under denna mandatperiod!
Numera ska det alltid finnas två elevrepresentanter inadjungerade i Gymnasienämnden. Det är superbra! Eleverna får på så sätt en direkt koppling till nämndarbetet och sina politiska företrädare. Med tanke på den dåliga utveckling/avveckling som Björklund har påbörjat kan jag inte låta bli att skrämmas av tanken: ”What’s next?” Ska elevrepresentanternas platser i Gymnasienämnden ryka härnäst?

Dialog

Jag sitter i styrelsen för en förening som jag själv var med att skapa för drygt ett år sedan. Internationella S-föreningen i Östra Östergötland heter den för att vara korrekt. Det är en socialdemokratisk förening för personer som är extra intresserade av internationell politik. För många känns det mer levande att diskutera internationell politik än kommundelsbyråkrati. Det är förmodligen en av anledningarna till att vi håller på att bli en av Norrköpings största s-föreningar. Alla är varmt välkomna att delta! Vi brukar träffas en gång i månaden för att med en socialdemokratisk prägel samtala om vad som händer i världen. Häromdagen var ämnet Israel-Palestina konflikten. Jag har tagit del av oändligt många tidigare diskussioner i alla möjliga sammanhang, allt från djupare analyser med SSU:are till korta utbyten av kommentarer med en vän eller familjemedlem efter ett nyhetsinslag på TV. Trots detta gick jag från mötet med känsla av insikt jag inte är säker på att jag känt förut. Jag har tänkt likadant, men inte riktigt känt så som jag nu kände i hela kroppen. Det var ingen trevlig känsla. Tyvärr. På mötet fanns både ”Palestinavänner” och ”Pro-Israeler”. Jag hatar egentligen dessa båda uttryck eftersom jag anser att man kan vara vän med och för båda sidornas välmående. Alla på mötet var överens om att man ville se en fredlig lösning på konflikten och att dialog är ett viktigt redskap. Det var som sagt på ett möte i socialdemokratisk regi. Dialog, ja. På det här mötet förekom mycket dialog, men främst i form av envägskommunikation från en person i taget till en annan. Personerna som blev mest livliga i debatten var också de som känner mest personligen för frågan. När den ena sa något intog genast den andra försvarspositionen för att sedan avfyra ett mothugg. Inledande och avslutande talade alla för samexistens och fred, men i diskussionens hetta lade jag märke till att termerna ”vi” och ”dem” användes alltför flitigt för att ”tillsammans” ska vara trovärdigt. Vi oroar oss med all rätta över bristen på, och behovet, av dialog mellan israeler och palestinier. Men när jag ser att det är så svårt att föra dialog i ett så fredligt, öppet och kamratligt sällskap som vår internationella s-förening inser jag ännu djupare hur svårt det är mellan människor som lever mitt i konflikten. Hur ska vi kunna begära att det ska fungera? Svaret är naturligtvis att vi kan begära det för att det helt enkelt måste fungera. Men att konstatera att vi måste föra dialog räcker inte. Vi måste också göra det. Och innan vi kan göra det måste vi komma fram till hur. Världssamfundet måste ta ett större ansvar. Inte bara för konflikten och fredsskapandet, men för att föra en dialog om dialogen.

Liten reflektion kring globalisering

Läser jsut nu 5 poäng internationell politik. Idag frågade vår lärare "vad är globalisering?" Jag kunde inte låta bli att tänka på sommarens fotbolls-VM. En svensk tjej i New York sms:ade till Portugal för att fråga hur en match som spelades i Tyskland (minns inte vilken) stod. Det är globalisering...

Mitt första blogginlägg!

Jag trodde aldrig att jag skulle skaffa mig en egen blogg. Men nu har jag alltså gjort det och hoppas att den ska vara givande för både mig själv och alla er som är nyfikna på mina reflektioner om livet och allt vad det innebär.