Äntligen jobb!

Idag har jag gjort min andra arbetsdag på nya jobbet (ja, jag har fått jobb- äntligen!).
Jag har fått ett vik på upp till 2 år som informatör på Byrån mot diskriminering. Det är verkligen ett jobb som känns som passande för mig, min utbildning och mitt intresse, så det känns fantastiskt kul! Fast det är såklart mycket att sätta sig in i så här i början. Viss risk att det går ut övere bloggandet ett tag, men kika gärna in- för ambitionen är naturligtvis att bloggen inte ska dö för den sakens skull. Förhoppningsvis bidrar jobbet till lite nya perspektiv...

Att vara informatör på byrån innebär att jag till stor del ska vara ute och föreläsa om diskriminering (hör av dig för att boka in mig!) samt opinionsbilda kring diskrimineringsfrågor. Superkul! Ser verkligen fram emot att komma igång ordentligt efter sätta-mig-in-och-strukturera-fasen.

Ovanligt korkad budget

Sitter och stolpar delar av regeringens budget inför ett pass på en SSU-grundkurs jag ska hålla i helgen. Blir bara mer och mer förbannad ju mer jag tänker på denna ovanligt korkade budget. Hur kan man skära ner i komvux med ca 40 000 platser, sen skjuta till 10 000 platser och kalla det för en satsning? Speciellt med tanke på den stora årskull som tog studenten i somras...

Hur kan man i dessa tider låna pengar för att sänka skatten till dem som redan har det bra, som har ett jobb? Varför använder man inte dessa 10 miljarder till att satsa på jobb?! Regeringen själv skriver ju upp arbetslösheten framöver... Fattar inte Borg & co att det är hög tid att satsa på jobb åt fler istället för mer åt dem som har jobb?! Fattar inte regeringen, eller strävar man efter att öka klyftorna? Jag vet inte vad som är värst...

Det här med kyrkoval

Idag är det alltså val, val i svenska kyrkan. Jag tycker att hela fenomenet egentligen är rätt märkligt. Varför har en statlig myndighet som arrangerar allmäna val till kommunfullmäktige, landstinget och riksdagen också i uppgift att arrangera kyrkoval? Det bekostas av skattebetalarna, men bara medlemmarna i organisationen får rösta. Själv är jag inte medlem i kyrkan. Det har inte varit ett aktivt val då jag aldrig varit inskriven eftersom min pappa har flyttat hit från Portugal och mamma i sin ungdom valde att gå ur. Men jag antar att jag hade gjort det valet om jag en gång varit medlem. Men hur jag tror är egentligen irrelevant i sammanhanget. Det jag funderar över är konstigheten i detta arrangemang trots att vi har separerat kyrkan från staten. Varför ska då "staten" fixa val för kyrkans medlemmar?

Å andra sidan (för det finns ofta en sådan) kan jag förstå varför många känner att det här är ett viktigt val och en vettig ordning. Kyrkan är ju faktiskt en massiv organisation med fantastiskt mycket inflytande i samhället och över människors vardag, inte bara de "troendes". Och när det nu är så så är det väl också bra att kyrkan styrs demokratiskt och av krafter som ser the big picture.

Hoppas nu bara att det är just demorkatiska krafter, och inte så mycket de främlingsfientliga, som vinner valet...

Klokt av Aftonbladet

Det börjar hetta till kring Sverigedemorkaterna. Adaktusson har aslöjat att flera a SD:s kandidater i det stundande kyrkovalet nyligen anslutit från öppet naziztiska partier, och Jimmie Åkesson bara mumlar om hur svårt det är att definiera sådana partier...

Valet i Norge där det främlingsfientliga Fremskrittspartiet nådde stora framgångar för också tankarna till hur det skulle kunna bli i Sverige om SD vann lika mycket mark här.

Idag deklarerar Aftonbladet att man inte tänker publicera annonser från SD fram till valet om ett år. Jag tycker det är klokt. Aftonbladet skriver att de naturligtvis tänker behandla debattartiklar och liknande på samma sätt som förr, på samma sätt som med andra partier: efter nyhetsvärde och proportion. Det tror jag också är klokt. Ni som känner mig vet att jag inte tror på att sopa SD under mattan och låtsas som att de inte finns. Ni vet att jag själv har varit i debatt med SD på en skola (tillsammans med andra partier också) i EP-valrörelsen. Jag tror att man ska möta SD, eller framförallt deras väljare, där de finns. Jag tror att man måste möta deras argument sakligt för att visa den dubbla agendan i deras politik. Att de faktiskt värderar människor olika beroende på bakgrund eller kultur och att man helt brister i solidaritet. Att de är rädda för det främmande, och att de vill vrida tillbaka klockan till 1920-talet.

Att inte publicera annonser innebär inte att man inte bemöter argument. Men man bidrar inte till att sprida det främlingsfientliga budskapet.

Aftonbladets utgivare skriver bl a såhär:
"De känslor Sverigedemokraterna vädjar till är inte harmlösa. Det finns en dubbel agenda i Sverigedemokraternas känslofyllda retorik som vi inte vill vara avsändare till."

Rödgrön seger i Norge

Idag står det helt klart att norska folket har röstat fram en rödgrön regering. Inte bara det, man har omvalt en rödgrön regering. Jag är fullständigt övertygad om att svenskarna kan göra detsamma nästa år. Det verkar vara ett framgångsrikt samarbete i Norge där arbetslösheten är betydligt lägre än i högerstyrda Sverige, som de svenska rödgröna partierna kan lära en del av.

Men, och det är ett stort men: det finns annat som bekymrar oerehört med den norska politiken. Ett främlingsfientligt parti är det näst största, och det är ett misslyckande. Förmodligen har de etablerade partierna till stor sig själva att skylla, då man till stor del accepterar de främlingsfientliga krafternas verklighetsbeskrivning. I Sverige har vi hittills lyckas hålla emot, men det kan snabbt ändras. Jag tror inte vi ska räkna ut SD, varken i riksdagen eller fullmäktige i Norrköping, i nästa val. Och det skrämmer mig.

Sen har Sverigedemokraterna tydligare kopplingar till nazismen och vit-ras-propaganda rent historiskt än exempelvis Fremskrittspartiet i Norge. Men politiken idag är mer eller mindre densamma. Och lyckas de i Norge, vår närmasta granne, ska vi inte tro att det inte kan blåsa starka vindar också i Sverige.

För övrigt ser jag fram emot Champions League- säsongen som börjar idag! På tal om något helt annat...

Söndag

Så var det söndag igen, och snart dags för en ny arbetsvecka (eller pluggvecka, hur man nu ser det). Men inte än, för i skrivande stund är klockan 17.40 och det finns god tid för filmtittande, Agenda och Ben & Jerry's! Idag har jag för övrigt gjort lite av varje. Planerat och förberett lite av veckans arbete, fikat, pratat om viktiga saker och organiserat foton. Nu står även friidrotten på i bakgrunden (Grand Prix-finalen).

Ser med blandade känslor fram emot veckan som kommer. Har lite saker utanför rutinerna att göra. Ska även försöka hinna träffa girlsen för skitsnack och planering av vårresa till någon trevlig europeisk stad.

Ja nu har ni väl full koll på mitt liv, eller? ;-)

Jag lider vanligtvis av kronisk söndagsångest, men den är faktiskt inte så stark idag. Ska passa på att njuta. Gör det du också!

Alla dessa friskolor...

Jag är ledamot i Norrköpings Gymnasienämnd. Ett roligt uppdrag som jag tar på största allvar. Idag hade vi sammanträde. Förutom en hel del rapporter och intressanta diskussioner med elever hade vi några beslutsärenden. Besluten var nästan enbart att ta ställning till ett stort antal ansökningar om nyetablering av friskolor. Det var 5 olika ansökningar om många många platser...

Jag har sagt det förut, men säger det igen (för jag tycker inte om att bli anklagad för motsatsen): Jag är INTE emot friskolor. Däremot innebär den näst intill fria etableringsrätten problem för kommunerna. Vi har rätt att yttra oss när en ny friskola vill starta, men det är skolverket som bestämmer. Som bekant är ekonomin väldigt ansträngd, och värre blir det i och med att elevantalet sjunker rätt så dramatsikt. Det innebär att vi blir tilldelade mindre pengar i nämnden, eftersom beloppet basereas på antal elever och vilket program de väljer.

Att det är så oerhört många nya friskolor som vill etablera sig i Norrköping innebär ytterligare ansträngning för vår ekonomi. Det är samma påse pengar som ska finansiera friskolorna som de kommunala, och sen tillkommer lite extra kostnader i s.k OH-tillägg. Kom också ihåg att om friskolorna går i konkurs eller av någon anledning lägger ned, så måste kommunen vara beredd att ta emot eleverna i den kommunala skolan. Av den anledningen kan kommunen inte säga upp personal eller lokaler hur som helst. Därför kan det slå hårt om väldigt många friskolor startar i kommunen, speciellt om det är samma program som redan arrangeras av kommunen.

Basic, så är det. Som sagt, jag tror att vissa friskolor kan tillföra ett bra utbud, och jag är inte den som tror att kommunen nödvändigtvis i alla lägen är den som utför utbildningen bäst. Men nog vore det bra för ekonomin och för de kommunala skolorna (läs: ffa för eleverna som går där) om kommunen hade mer att säga till om, istället för att Skolvereket ska ha all makt...

Av den anledningen tyckte vi i majoriteten att det var rätt att rekomendera Skolverket att inte låta dessa nya friskolor starta. Vi klarar inte fler just nu (tidigare har vi ibland tyckt tvärtom- att det funnits utrymme), i Norrköping finns redan väldigt många friskolor och över 25% av gymnasieeleverna går i friksolor. Den borgerliga oppositionen däremot yrkade på att ALLA nya ansökningar ska gå igenom...

Trevlig helg!

FÖ 9/9: Examen men inget arbete

Ivåras tog jag min efterlängtade universitetsexamen. Ännu har jag inte fått något jobb, och går liksom många andra unga människor i Sverige utan.

Den här terminen får jag min inkomst från CSN, eftersom jag fortsätter plugga i väntan och hoppet om att någon ska anställa mig. Men snart är det inte längre ett alternativ, och för andra finns inte möjligheten över huvud taget. Sverige ligger i det absoluta toppskiktet i EU vad gäller ungdomsarbetslöshet. För oss ser arbetsmarknaden väldigt mörk ut.

Stora delar av krisen tar sin utgångspunkt i finanskrisen, en kris som drabbat alla och vars uppkomst vi inte kunnat göra så mycket åt. Men parallellt har en annan kris, en jobbkris, växt fram som är den verkliga krisen för många som blivit varslade, uppsagda eller tagit en examen och inte får jobb. En jobbkris likt denna kan en regering med varierande engagemang och resultat försöka att hantera. Tyvärr har den svenska regeringen varit alldeles för passiv i arbetsmarknadspolitiken och istället låtit jobbkrisen växa. Högeralliansen har valt skattesänkningar för dem som har jobb och försämrade försäkringar för dem som står utan. Är det en vettig prioritering när arbetslösheten stiger och beräknas till rekordsiffror nästa år? Att moderaterna vill göra ytterligare en skattesänkning känns som ett hån. I tider som dessa måste jobben gå före skattesänkningar.

I somras var min faster på besök från Portugal. Hon berättade för mig att min kusin som är jämngammal med mig inte har samma problem som jag och andra unga i Sverige. Naturligtvis är inte Portugal skonade från finanskrisen, men där har den socialdemokratiske premiärministern José Socrates genom en reform sett till tygla ungdomsarbetslösheten. Där blir nämligen de flesta nyutexaminerade från högskolor i Portugal erbjudna avlönat praktikjobb. Det handlar om jobb under ett år inom en kommun eller myndighet som på något sätt anknyter till sin utbildning. Arbetsgivaren betalar halva lönen, staten den andra halvan. Det var en självklarhet för min kusin att ta ett sådant jobb, vilket gav erfarenhet och senare ett fast jobb på ett växande företag.

Jag säger inte att just denna modell också måste vara Sveriges. Och det är bara utbildade ungdomar som tjänar på reformen. Andra medel och betydligt större investeringar än planerat inom exempelvis komvux och yrkesutbildningar måste också till. Klart står ändå att det behövs drastiska åtgärder för att ungdomar ska få ett första riktiga jobb som ger välbehövlig erfarenhet. Vi har ett problem som är både akut och strukturellt. Att som högern peka på LAS och säga att både problemen och lösningarna finns i att försämra anställningsskyddet tror jag inte på. Det skapar inte fler jobb, utan leder i bästa fall till att Bosse, 59 år, får ge sitt jobb till någon yngre med hela arbetslivet framför sig. Solidariteten måste stärkas och bibehållas, så även mellan generationer på arbetsmarknaden. Och i kombination med en aktivare arbetsmarknadspolitik tror jag att vi kan få ett hållbarare samhälle.

Sumobrottning och unga socialdemokrater

Är fortsatt lite kraxig. Blev väl inte bättre av lördagens övningar, men oj vad roligt vi hade! I lördags fick jag en hemlig dag/kväll av mina tjejkompisar. Det började med sumobrottning (ni vet i såna där jättedräkter) på vildmarkskampen. Sedan blev jag stylad av "salong Johanna" innan det dukades upp med tapas, vin och senare utgång till Manesa och Palace. Sjuuukt skoj hörrni!

Ikväll ska jag på ett möte som jag verkligen ser fram emot. Möte kan ju låta lite tråkigt, men det här lär bli annorlunda. Tidigare har det funnits en förening för unga socialdemorkater i Norrlöping som kanske är lite för gamla för SSU, men som fortfarande är relativt unga i partiet. Nu görs ett försök att liva upp det igen, vilket är toppen! Ska bli urskönt att bara kunna konsumera politisk verksamhet för en gångs skull, och slippa styrelseansvar mm.

Allt för nu.

Styrelsedagar och mystery night

Är hemma en snabbis. Har spenderat hela gårdagen, natten och halva dagen med arbetarekommunens styrelse på Marieborg för att planera nästa års val. Utan att gå in på detaljer så måste jag säga att jag är nöjd med diskussionerna. Känns bra att vi verkligen satt oss ned och funderat på föregående val (inkl EP-valet) och vilka lärdomar och nya tankar vi tar med oss inför de vktiga valen nästan år ungefär vid den här tiden.

Om en liten stund blir jag upplockad av mina girls. För två veckor sedan fyllde jag 25 och fick då en "mystery night" i present av dem. Jag vet fortfarande inte vad det innebär, mer än att det kommer bli något alldeles extra. Är oerhört spänd och förväntansfull!

Trevlig helg till er alla!

Sjuk

Det började i måndags, tappade rösten i/efter fullmäktigedebatten om elitklasser. Igår hade jag fortsatt ont i hlsen och lite hängig. Idag är halsen rätt okej, men har haft lite feber och varit allmänt hängig och ont i lederna. Efter några ipren känner jag mig halvt levande. Räknar med en halvslö dag imorgon också. Men ska till tandläkaren och bör städa, det var allt för länge sedan. Grejer som ska till vinden etc...

Idag har det mest blivit TV, allt ifrån Rachel Ray till komedirepsriser och Sex and the city på dvd. Ikväll går en dokumentär om Obama jag tänkte kolla på, och så kanske något avsnitt av Lost, har bara 3 kvar nu...

Debatt om elitklasser

Igår ägnades större delen av kommunfullmäktige åt skolfrågor. Vi debatterade först basklasser och sedan elitklasser. Själv gav jag mig in i debatten om, eller rättare sagt emot, elitklasser. Ungefär såhär resonerar jag:

Det finns en hel del praktiska anledningar till varför man ska säga nej till införande av elitklasser nu. Framförallt handlar det om att gymnasieskolan genomgår storskaliga omorganiseringar som vi fortfarande vet för lite om, samt det faktum att vi brottas med ganska knapp ekonomi (om nu någon har missat det). Det är bättre att prioritera att se till att de som drabbas hårdast och har det svårast klarar sig än att nu satsa på elitklasser.

Men de bästa argumenten är ideologiskt laddade. Det låter på major Björklund som att lärare är bundna inte får låta någon elev utvecklas i snabbare takt och att alla i klassen måste vänta in den som går sist. Jag kan avslöja något för er: Lärare kan faktiskt låta elever gå före, både vad gäller snabbare takt och djupuppgifter. Om det ändå upplevs så som exempelvis Björklund gör sken av, att elever hålls tillbaka, så är det snarast lärarutbildningen som måste ses över. Lärare måste i sin profession förstå och tillmötesgå elevers olika behov. Det gäller både elever som har behov av extra hjälp och elever som är understimulerade. Det är ingen anledning att segregera elever utifrån inlärningshastighet.

Det talades mycket om ”en skola för alla” på gårdagens sammanträde. Det verkar som många på den blå sidan inte har förstått konceptet. Då skulle de inte raljera om att det fungerar så att ingen får gå före någon annan i dagens skola. En skola för alla innebär inte att vi sätter upp en ribba som ingen får passera förrän alla klasskompisar också är kapabla till det. En skola för alla handlar om att alla siktar mot samma mål, och förhoppningsvis träffar. Hur snygga mål man gör är sekundärt. Har man svårt att träffa målet, ja då måste man få hjälp. Och har man väldigt lätt för sig kanske man ska få tid avsatt för att få hjälp att lära sig svårare varianter.

Det finns ingenting som hindrar att vi samarbetar mer med universitetet och i framtiden kan erbjuda Norrköpings gymnasieelever universitetskurser där behovet finns. Men den motionen som behandlades igår handlade inte om det. Den handlade om att dela upp elever på ett sätt som jag helt enkelt inte tror på. Ett sätt som raserar ”en skola för alla”.