Det börjar hetta till kring Sverigedemorkaterna. Adaktusson har aslöjat att flera a SD:s kandidater i det stundande kyrkovalet nyligen anslutit från öppet naziztiska partier, och Jimmie Åkesson bara mumlar om hur svårt det är att definiera sådana partier...
Valet i Norge där det främlingsfientliga Fremskrittspartiet nådde stora framgångar för också tankarna till hur det skulle kunna bli i Sverige om SD vann lika mycket mark här.
Idag deklarerar Aftonbladet att man inte tänker publicera annonser från SD fram till valet om ett år. Jag tycker det är klokt. Aftonbladet skriver att de naturligtvis tänker behandla debattartiklar och liknande på samma sätt som förr, på samma sätt som med andra partier: efter nyhetsvärde och proportion. Det tror jag också är klokt. Ni som känner mig vet att jag inte tror på att sopa SD under mattan och låtsas som att de inte finns. Ni vet att jag själv har varit i debatt med SD på en skola (tillsammans med andra partier också) i EP-valrörelsen. Jag tror att man ska möta SD, eller framförallt deras väljare, där de finns. Jag tror att man måste möta deras argument sakligt för att visa den dubbla agendan i deras politik. Att de faktiskt värderar människor olika beroende på bakgrund eller kultur och att man helt brister i solidaritet. Att de är rädda för det främmande, och att de vill vrida tillbaka klockan till 1920-talet.
Att inte publicera annonser innebär inte att man inte bemöter argument. Men man bidrar inte till att sprida det främlingsfientliga budskapet.
Aftonbladets utgivare skriver bl a såhär:
"De känslor Sverigedemokraterna vädjar till är inte harmlösa. Det finns en dubbel agenda i Sverigedemokraternas känslofyllda retorik som vi inte vill vara avsändare till."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar