Debatt om elitklasser

Igår ägnades större delen av kommunfullmäktige åt skolfrågor. Vi debatterade först basklasser och sedan elitklasser. Själv gav jag mig in i debatten om, eller rättare sagt emot, elitklasser. Ungefär såhär resonerar jag:

Det finns en hel del praktiska anledningar till varför man ska säga nej till införande av elitklasser nu. Framförallt handlar det om att gymnasieskolan genomgår storskaliga omorganiseringar som vi fortfarande vet för lite om, samt det faktum att vi brottas med ganska knapp ekonomi (om nu någon har missat det). Det är bättre att prioritera att se till att de som drabbas hårdast och har det svårast klarar sig än att nu satsa på elitklasser.

Men de bästa argumenten är ideologiskt laddade. Det låter på major Björklund som att lärare är bundna inte får låta någon elev utvecklas i snabbare takt och att alla i klassen måste vänta in den som går sist. Jag kan avslöja något för er: Lärare kan faktiskt låta elever gå före, både vad gäller snabbare takt och djupuppgifter. Om det ändå upplevs så som exempelvis Björklund gör sken av, att elever hålls tillbaka, så är det snarast lärarutbildningen som måste ses över. Lärare måste i sin profession förstå och tillmötesgå elevers olika behov. Det gäller både elever som har behov av extra hjälp och elever som är understimulerade. Det är ingen anledning att segregera elever utifrån inlärningshastighet.

Det talades mycket om ”en skola för alla” på gårdagens sammanträde. Det verkar som många på den blå sidan inte har förstått konceptet. Då skulle de inte raljera om att det fungerar så att ingen får gå före någon annan i dagens skola. En skola för alla innebär inte att vi sätter upp en ribba som ingen får passera förrän alla klasskompisar också är kapabla till det. En skola för alla handlar om att alla siktar mot samma mål, och förhoppningsvis träffar. Hur snygga mål man gör är sekundärt. Har man svårt att träffa målet, ja då måste man få hjälp. Och har man väldigt lätt för sig kanske man ska få tid avsatt för att få hjälp att lära sig svårare varianter.

Det finns ingenting som hindrar att vi samarbetar mer med universitetet och i framtiden kan erbjuda Norrköpings gymnasieelever universitetskurser där behovet finns. Men den motionen som behandlades igår handlade inte om det. Den handlade om att dela upp elever på ett sätt som jag helt enkelt inte tror på. Ett sätt som raserar ”en skola för alla”.