Chockräntor

SÅ har det börjat. Chockhöjningarna av räntorna som följer med borgarnas politik. Jag har precis köpt en lägenhet, och på baken sa de att jag inte skulle tjäna på att låsa låneräntan, att den rörliga förmodligen inte skulle överstiga 5%. Inte ens med borgarnas politik. Idag är rubrikerna att man ska räkna med 6%. Det är så man blir mörkrädd hur fort det går. Det här drabbar alla, bostadrättsägare som hyresgäster. Allt grundar sig i högeralliansens förfärliga politik som går ut på att skära ned på människors trygghet på och utanför arbetsmarknaden till förmån för sänkta och avskafa skatter samt pigavdrag mm. Det går bra för Sverige. Det är högkonjunktur. I högkonjunktur ska man spara lite på lågorna precis som man bör elda på i lågkonjunktur för att topparna och dalarna inte ska bli så stora i konjunkturscykeln. Enkel basic nationalekonomi som inte direkt har politisk färg. Stabiliseringspolitik helt enkelt. Det enda jag kan läsa ut av det här är att alliansen inte vill stabilisera ekonomin. Man vill bara underlätta för en liten klick människor i samhället. Samma gamla högerpolitik som förr. De gick till val på att det går dåligt för Sverige. Nu ser vi istället tendenser till överhettning i samhällsekonomin... Jag vill egentligen inte säga "vad var det vi sa"... Så jag låter det vara osagt, men jag tror ni förstår vad jag menar...

Politisk massflykt

För någon vecka sedan kom rapporter om medlemsras i de största politiska partierna. Det var inte länge sedan liknande upplysningar präglade nyheterna gällande de etablerade ungdomsförbunden. SSU drabbades hårdast och hade efter förra medlemsrapporteringen bara mellan 4000 och 5000 betalande medlemmar. Nu ser vi alltså liknande tendenser i moderpartierna.

Ingen kan väl egentligen påstås var förvånad? Det är en trend det länge har pratats om och analyserats kring. Jag tror att detta framförallt beror på två saker:

För det första har politiken mycket mer att konkurrera med än tidigare. Fritiden är begränsad, men fler aktiviteter finns tillgängliga för alla. Det är naturligtvis positivt att nästan alla barn idrottar regelbundet och att världen är öppen för fler intressenter. Problemet blir som sagt att det politiska intresset konkurreras ut. Det ligger naturligtvis en komplex förklaring bakom detta, varför just politiken som är grunden till allas livsvillkor får ta så mycket stryk. Men för att ge en förenklad version handlar det helt enkelt om mer som ska rymmas på mindre tid. Och politik kräver tålamod, dvs tid. Med mindre tid tillgänglig och mer att fylla den med orkar man helt enkelt inte med något så krävande. För politik är krävande, det innebär ansvar och kompromisser, vilket ibland kan kännas trögt.

För det andra tror jag att gemene man kan känna att de politiska partierna närmar sig varandra, det är inte minst valet 2006 ett uttryck för. Högern, med Moderaterna i spetsen lanserade sig som det nya arbetarpartiet som demonstrerade i första maj tåget och gjorde sysselsättningen som sin högst prioriterade fråga. Det är inte konstigt om man känner sig vilsen. Ett högerparti som pratar vänsterpolitik. Det ger tydliga signaler om att politisk färg inte längre spelar roll, utan att ledande personer får mer centrala roller, både i praktik och teori. Jag tillhör naturligtvis den skara som ändå menar att Moderaterna fortfarande är ett högerparti som högst prioriterar nedskärningar i välfärden till förmån för skattesänkningar och pigavdrag, men signalerna och retoriken har fått stort genomslag. Och därför är det viktigare än någonsin att peka på de politiska skillnaderna. För de finns- i allra högsta grad!
Vi måste inse att vi förmodligen aldrig kommer att få lika stora medlemssiffror i de politiska partierna som tidigare. De kan förbättras, men inte till storhetstidens grad. När vi väl har kommit till den insikten är det dags att finna nya metoder för att föra politik på för att intresset ska nå fler människor. Vi ska inte klä ut vår politik och utge oss för att vilja något v inte står för, men vi måste anpassa den politiska plattformen till dagens globala samhälle där konkurrensen är tuff.