Nu tänker du kanske att jag reagerar oerhört sent i den här frågan. Jag har visserligen inte själv skrivit mina tankar på bloggen förrän nu, men kommenterat andra bloggar, och framförallt funderat väldigt mycket. En stor anledning till att jag inte skrivit om det än (förutom ett PS i ett tidigare inlägg) beror på att jag själv inte landat i frågan. I alla fall inte på det sätt som jag upplever att man "ska" om man är politiskt aktiv. "För" eller "emot" pläderas det kraftigt för. Själv är jag kluven, eller saknar i alla fall djupare resonomang om ett tredje alternaitv. Så här tänker jag:
Almegas egna siffror visar att avdraget används av ungefär lika många låg- som höginkomsttagare, men att det är betydligt vanligare att höginkomsttagare nyttjar det jämfört med andelen i gruppen låginkomsttagare. Alla betalar notan, men skattelättnaderna går främst till de "rika". Sett ur den aspekten kan man prata orättvisa och snedvriden omfördelning. Samtidigt har reformen skapat jobb (inte 11.000 som Maud Olofsson hävade i Agenda, det är siffran som jobbar inom branschen, men några tusen är det). Det talas om att ca 3000-5000 jobb riskerar att försvinna med ett avvecklande, mycket eller lite beror väl på vad man jämför med- men jobb är alltid jobb, speciellt vid hög arbetslöshet. Å andra sidan ska man vara väl medveten om att pengarna som nu läggs på denna subvention skulle kunna gå till välfärddssektorn för att skapa fler allmännyttiga jobb som gynnar alla.
Ändå tycker jag att man ska vara försiktig med att avveckla för snabbt, och glädjs därför åt den rödgröna linjen att skjuta det på framtiden. Nu när arbetslösheten är så oerhört hög kan vi inte dra undan mattan för dem som fått jobb genom reformen. Vi måste först kunna erbjuda något annat, och det händer såklart inte över natt.
Nu framstår det som att jag förespråkar en typ av "Linje 2", som någon finurligt uttryckte det. Well, delvis. Systemet som det ser ut idag är kanske inte långsiktigt optimalt. Men, jag lockas av det där tredje alternativet som har vädrats, men inte riktigt fått utrymme. Jag tycker det vore intressant att i alla fall titta på om avdraget eller en liknande reform skulle kunna riktas till specifika grupper, exempelvis barnfamiljer och äldre där behovet och efterfrågan finns, men inte alltid ekonomin. Jag kan tänka mig att jobb på så sätt skulle kunna finnas kvar, men orättviseaspekten dramatiskt minska.
Not good enough, tänker många. Helt okej att tycka så. Bara vi håller oss till frågan: är det här något vi vill prioritera? För det är vad politik handlar om. Naturligtvis kan man fortfarande ställa en sådan reform mot pengar som kunde gått till vården och skolan. Men i så fall borde väl allt ställas mot det, eller hur? Men inte hör jag krav på slopad max-taxa till förskolan eller räntesubventioner för bostäder. Dessa är också exempel på subventioner som ökar tillgängligheten för fler, men som naturligtvis de "rika" tjänar mest på eftersom de inte hade "behövt" det.
3 kommentarer:
Intressant resonerat Teresa. Jag skulle också vilja se självfinansieringsgraden av reformen, det vill säga hur många svarat jobb har blivit vita och vilka intäkter har det i sig gett.
Att bara hävda snedfördelning räcker inte, precis som du skriver gör andra åtgärder det också. ROT-avdraget, maxtaxan i barnomsorg, ränteavdrag baserat på villalån, alla dessa lösningar gynnar den som har bäst inmomster. Så det är mycket som ska tas bort om vi ska vara logiska.
Jag kan för egen del inte bortse från att ett antal tusen personer tagit sig in på arbetsmarknaden, finns inom ramen för socialförsäkringssystemet och har fått en starkare ställning på arbetsmarknaden.
Jag skulle gärna se en tredje väg som du skriver, en väg som innebar någon form av åtgärd som lyfte tjänstesektorn, men då riktad mot privatpersoner à la ROT och RUT. Det går inte att bortse från att tjänstesektorn är personalintensiv och att den är viktig för sysselsättningen.
Jag tycker du resonerar så klokt, Teresa. Det brukar du göra alltid...
Det här är ju egentligen en "skitfråga" som fått alltför stora proportioner i en valrörelse som startat rekordtidigt. Är man smidig uppe i Stockholm så ska man nog lyckas knäcka det här i den riktning du är inne på.Det gäller ju att lyssna på varandra och väga för och emot. Inget av partierna kan ställa ultimatum i en sådan här "skitfråga".
Skicka en kommentar