Jag är inte religiös, och förtillfället är jag rätt glad för det. I alla fall att jag inte är aktiv katolik. Snacka om identitetskris för samfundet! Den senaste tidens upptäckter av sexuella övergrepp inom katolska kyrkan, världen över, är så horribelt och äckligt att det är svårt att beskriva. Jag tycker också att det är ett bedrövligt agerande från katolska kyrkan i Sverige. Jag sa till min kollega för några dagar sedan att jag dessvärre misstänkte att deras (brist på) agerande troligtvis berodde på fall även i Sverige. Dagen efter kom nyheten...
Nu säger Vatikanen att "det finns pedofili inom andra samfund också". OCH?! Det är lika avskyvärt där!! Sådana bortförklaringar påminner om vad som sägs i sandlådan, typ "Det var han som började..." Fast 78.000 gånger värre. Vatikanen säger också att övergreppen på barnen beror på homosexualitet. Alltså, jag finner inte ord som är starka nog för att uttrycka mitt avsky gentemot dessa uttalanden. Fy! Kan de inte avsätta påven?!
Övergreppen och katolska kyrkans agerande är ett svek mot världens alla katoliker. Det är just därför det är så viktigt att man gör upp med det som har hänt. För om sexuella övergrepp mot barn blir synonymt med katolicismen blir effekterna lika allvarliga som att terrorism specifikt har blivit sammankopplat med islam.
Jag ska inte göra något vidare försök att beskriva mina tankar. Jag tycker att Marcus Birro säger precis vad som behöver sägas. Religiös eller inte. Läs hans krönika/debattartikel "Min Gud dras i smutsen av präster och biskopar"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar