Igår kom vårpropen, det som visar statens budgetramar för nästa år. Inga direkta nyheter presenterades, kanske lite förvånande. Kunde ju tro att regeringen skulle sockra till den sista budgetpropostionen innan valet/regeringsskiftet.
Nej, istället kan vi än en gång konstatera att regeringens strategi är passivitet, och såklart skattesänkningar. Det är alltid deras svar, i hög- som lågkunjunktur. Högerns tro på skattesänkningar ter sig vara lika stark som det mest övertygade barnets tro på tomten. Man kan visserligen ifrågasätta hur mycket de verkligen tror att skattesänkningar ger i antal jobb, och hur stor del av övertygelsen som beror på andra saker. Så som övertygelsen att ensam är stark, och att den individuella friheten från det gemensamma är viktigare än alla människors frihet som utvinns genom trygghet från samhället, som alla dessutom varit med att bidra till.
Jag hör många kommentarer om regeringens misslyckade politik. Jag håller med i de flesta av dessa. Däremot skulle jag kanske inte i första hand beskriva regeringens politik som misslyckad, utan snarare passiv. Ett misslyckande antyder ändå att de har försökt, men inte klarat att omvandla politisk teori till verklighet. Jag tror att regeringen tvärtom har lyckats med precis det de velat. Den har ryckt på axlarna åt ungdomsarbetslösheten och konsekvent vägrat göra stora investeringar för att pressa ned den siffra som är bland den allra högsta i hela Europa. Istället för att satsa har regeringen prioriterat skattesänkningar för dem som har jobb. Det kallar jag passivitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar